Thuchihbu 1
1 Hiche hi Israel leng David chapa Solomon thuchih ho ahi.
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 Hiche hi mihemten chihna le kigah chahna, thuchih kiseiho hi ipi kiseina ham, ti ahetdoh theina diu ahi.
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 Chule ahoi-apha adihlam'a kihilna kisan them'a adih le thudih agom'a kisanlut ding,
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 Chuteng milham ho dinga lunglim-geh'a hinna, chule khangdong hon hetna le thil detkhen themna anei diu ahi.
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 Miching jeng jong khodah'a thepna alambe ding, hetkhenna nei mihem in jong kihilchahna alambe ding ahi.
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 Hiche thuchih kiseiho le thil umdan hetthemna anei ding, miching hon thu asei teng, thulem aseidoh jouseu hettheina tha anei ding ahi.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 Yahweh Pakai ginna hi hetna dinga abulpi ahin, mingol hon vang chihna le hilchah nan asang thei poi.
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 Kachapa, napan nahilna ngaijin lang, nanun nahilna jong sang teijin,
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 Ijeh inem itileh, amanin nahilna jouse khotona lallukhuh'a nakikhuh ding, chule jana na ngong changa khivui oa naki'o ding ahi.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 Kachapa michonseten jol lhah ding nago jong leu, athu'u nangai lou hel ding ahi.
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 Amahon na henga ahin seidiu, “Hung'in cheu hitin mihem thadin ngah-ute; suhkhel neilou ho jong chu inop chabep uva ibol diuvin nga lhih tau hite.
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
12 Ahing changa lhankhuh in aval lhum'a abah gam bang in, eihon jong ahing in bahgam-u hitin, thina kokhuh'a lhalutsa bang in, apum chang in val lhum gam tau hite. (Sheol h7585)
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 Chuteng thil thupi tahtah imu diu, mi thil lelo ichomdoh hou chu in dimset'a isit diu ahi.
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 Keiho kom'a chan hung neijin lang, sumdip kikhong in sum khol khom u-hite, tia ahinsei diu ahi.”
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 Hinlah kachapa, amaho toh kilhon khom hih hel'in, amaho lam lhahna akon chun kidalse jon,
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 Ajeh chu amaho thilpha lou bolnan akeng-u ajangkhai in, gangtah in thisan aso jiuve.
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 Hijeh chun vachan ao nading thang kikam amu teng, pannabei asoh jitai.
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 Hitobang miho hin ama hole amaho thisan sodohna dinga midang achan lhih jiu ahin, amaho thina ding jenga bou mi achan jiu ahi.
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 Koi hileh hitobang pumtho changa ama phatchomna ding ngaito bang bep ahiuvin, thil lelo neipa ahivang in thina atoh jitan ahi.
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 Chihna hin lamlen lah'a kho asamjin, japi lah jenga jong ogin kithong tah'in apeng jin ahi.
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 Chihna hi lamlen dunga jong apeng jah jeng in, khopi kelkot mai'a jong thu aphong doh jin ahi.
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 “Vo mihemte, itih chanpi mihem mei meija hin ding nagot u-ham, anop nop'a paohon itih chanpi michunga nanop pao diu ham? Angol hon itih chanpi hetna nathet diu hitam?
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 Kathumop nahi ngai phau vin, ajeh chu keiman nangho dinga kalunggel ngaito kasei ding, chuteng kathuseija kon chihna nalam doh diu ahi.
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 Ijeh inem itileh keiman nang ho kakou un, nang hon nei donbut deh pouve. Kakhut ban in kahin sang uvin, iman jong nagel deh pouvin ahi.
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 Kahilna abonchan nadonse pouvin, kagihsal na jouse jong khatcha nadonse pouvin ahi.
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 Hijeh chun hahsatna dinmun nalhun teng uleh kanuisat diu, manthah nan nalhun den tengu jong leh kanuisat ding nahiuve.
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 Huipi hattah banga manthahnan nahin lhun khum diu, chimpei banga hahsatna nahin to diu, chule gim le hesoh hoise tah in nalhun dendiu hijongleh ka khohsah louhel ding nahi tauve.
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 Hinlah amahon panpi ngaija eihin kou-diu, keiman kadonbut dehlou diu, gil tah'a eihol jing diu, ahin eihol doh jou deh lou diu ahi.
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 Ajeh chu amahon hetna athet uvin, Yahweh Pakai gin ding jong alheng deh pouvin ahi.
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 Amahon kahilna asang pouvin, kagih salna jouse jong pannabei aso tauvin ahi.
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 Chule amahon anop chabep uva atoh-gau aneh diu, thilpha lou angaito jouseu thao twi banga jol lha diu ahi.
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 Ajeh chu amahon lamdih jot louvin, milham ho chunga thina alhung lo jitan, lungthim beiho kiletsahna chu amaho manthahna asoh jin ahi.
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 Koi hileh kasei phatah'a ngaija chun lungmonna anei ding, gin ding neiloua lungmong sel'a cheng jing ding ahi.”
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
