Thuchihbu 31
1 Lengpa Lemuel anun anahilna thucheng ho aphondoh.
Detta är Konung Lemuels ord, den lära, som honom hans moder lärde.
2 “O kachapa, kanaobua kon'a kahin kachapa, ipi mong ham, kitepna vanga kahinsa kachapa?
Ack! min utkorade; ack! du mins lifs son; ack! min önskade son.
3 Nathahatna chu numei pedoh hih beh in, chule lengho sumanga pang ho chu lampi na ot louhel ding ahi.
Låt icke qvinnor få dina förmågo, och gack icke de vägar, der Konungar förderfva sig på.
4 O Lemuel, lengho dinga judon kiti hi angai ahipoi, vaihom'a pang ho dinga khamna theija lop hi angai ahipoi.
O! icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom vin dricka, eller Förstom starka drycker;
5 Ajeh chu ju adon tenguleh, thu adih'a kitansa le akiseisa chu aheimil diu; chutengleh gim hesoh changte dinga, adihnau chu asuhmil peh diu ahi.
Att de icke dricka, och förgäta rätthetena, och förvända de elända menniskors sak.
6 Manthah nan aphah dingpa chu khamna thei donsah hih beh in, amavang alung hesoh val ho bou ju donsah tan.
Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom;
7 Hitichun amaho cheng chu donsah inlang, avaichat nau asuhmil nadiu le agenthei nau tincheng asuhmil nadiu ahi.
Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer.
8 Ama ding kisei thei lou ho dingin seipeh in, chule achung uva thu adih in tanpeh in.
Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro.
9 Nakam kah inlang thu adih'in tan in, vaichate le angaichate chunga thu adih'a tanna chu umsah jing in.” ati.
Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga.
10 Numei jipha tah kimu jou ding koiham? Amanu chu sana pah jem jouse sang in jong ahoi joi.
Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor.
11 Ajipan alungthim akison pi lheh in, ajeh chu amanun ajipa hinkhoa ijakai abulhinsah ding ahi.
Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas.
12 Amanu chun ajipa chunga thilpha chom atongdoh jin, ahinkho sung in ajipa setna atongdoh ngaipoi.
Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar.
13 Sa mul le tupat abolpeh jin, pontho tah in pat abol jin ahi.
Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer.
14 Hitobang numei hi kiveina kong innei tobang ahin, nehle chah jong gamla tah tah a kon'in ahinpo jie.
Hon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar.
15 Jingkah khovah masangin athouvin ain-sung mite dingin neh le chah agong jin, chule asoh nungah ho nikhat sunga atohdiu agontoh peh jin ahi.
Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del.
16 Amanu achen loumun agaven acho pai jin, amanu khutsoh mong in lengpilei abol in ahi.
Hon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt.
17 Amanu hin atai akigah in thanei tah in apang jin, aban thahat ajedoh jing in ahi.
Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar.
18 Amanu hin akiveina a natoh athilbol jouse thil phachom ahi, ti asumil ngaipon; jan khovah kahsen athaomei amit khapoi.
Hon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena.
19 Akhut teni le muikung akisip lhop jingin, chule akhut tenin patkong kung atuh jing jinge.
Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen.
20 Migentheite huhnan akhut alhang jingin, chujongleh alhasamte dingin akhut alhang jing in ahi.
Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga.
21 Hitobang numei hin ain chen buhbang hunglhah ding jong aging pon, ainsung mite abonchan ponlum in atom in hijeh chun alung monge.
Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder.
22 Hiche numei hin ama le ama din jong ponsil akikhon in, aponsil jong tupat ponnem le ponsandup jeng ahi.
Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde.
23 Khopi kelkot phung jousea ajipa akilang doh jingin, gamsung upaho lah a atouteng jongle min ahesoh keije.
Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.
24 Hitobang numei hin tupat ponnem akhongin akhonjou tengle akijoh jin, kivei miho henga jong konggah khao ajoh jin ahi.
Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.
25 Thahat le gunchuna hi hiche numeinu dinga hi aponsil tobang ahin, khonunga phat hung lhung ding jong lungkhamna beijin agaldot theijin ahi.
Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le.
26 Chingthei tah in thu aseijin, khoto tah a mihilna jong aneiyin ahi.
Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära.
27 Insunga um thil jouse avetup sohkei jin, thaset jeh'a don louva akoi khatcha aumpoi.
Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja.
28 Hitobang numei hi achate ahung kipat doh jiuvin, numei nunnom nu tin asejun ahi; chule ajipa jeng in jong amanu hi apahcha lheh jie.
Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne.
29 “Vannoi leisetna numei kitahleh numei lolhing tamtah aumme, hinlah nangin amaho nakhel sohkeije” ati.
Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla.
30 Kijep hoisel nahi lhep lhahna bep ahin, melhoi jong hi chomcha ding bou ahi; hinlah Yahweh Pakai ging jing numei hi pachat dinga lomtah ahi.
Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som Herran fruktar, den skall man lofva.
31 Hitobang numei chu atohdoh jouse jal'in kipaman peuvin, chule khopi kot phung tinchenga anatohdoh jousen; lhang phong in vahchoi cheh tahen.
Hon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen.
