Joel 1
1 Pakaiyin hiche thuhi Pethuel chapa Joel henga anasei ahi.
Detta är Herrans ord, som skedde till Joel, Pethuels son.
2 Hiche thuhi ngaijun, nangho mipite chunga lamkaihon ngaijun, gamsung’a cheng jousen, Na thusimuva hitobang hi sohkha mong nam?
Hörer detta, I äldste, och akter häruppå, alle inbyggare i landena; om något sådant skedt är i edar tid, eller i edra fäders tid?
3 Hitobang thu hunglhung ding hi nachateu henga seipeh’un, chule nachateuvin jong achateu heng’a aseipeh son dingu ahi. Thusim hi akhang akhanga kiseipeh son peh ding ahi.
Säger edrom barnom deraf, och låter edor barn säga det för sin barn; och de samma barnen för sina efterkommande;
4 Khaokhopin anche louhing aneh jouvin, amoh cheng Khaokhopi chom dangin anekit in, abankit in jong khaokho danghon anen akichainan jong khaokhopi chom khat in anekit in ahi.
Nämliga: Hvad efter gräsmatken blifver qvart, det uppäter gräshoppan; och hvad gräshoppan igenblifva låter, det äter flogmatken; och hvad flogmatken blifva låter, det fräter lusen.
5 Khangun, nangho jukham ho, chuleh kapun, na kamsunguva ju lhumkei akisuh mong jeh'in, judon hat jouse kap sohkeijun.
Vaker upp, I druckne, och gråter, och jämrer eder, alle vindrinkare, efter must; ty han är eder ifrån edar mun borttagen.
6 Ka galmite simsen lou gal sat dingin kagam sunga ahung kitollut tan ahi, hattah ahiuvin, atam dan ajat jong simsenlou ahiuvin, aha-ujong ahemdan keipi bahkai ha abangin ahi.
Ty ett mägtigt folk och otaligt drager hitupp uti mitt land; det hafver tänder lika som ett lejon, och oxlatänder lika som en lejinna.
7 Ka lengpi lei le ka theichang phung jouse jong eisuh gampeh tauvin ahi, abahgeijin amalngimun agolhasoh heltan tai.
Det samma föröder min vingård, afbryter min fikonaträ, barkar dem, och förkastar dem, så att deras qvistar äro hvite vordne.
8 Avoma kijem nungah jinei joutil kabangin,
Jämra dig, lika som en jungfru, den en säck uppådrager för sin brudgummes skull;
9 Pakai Houin sunga lhosoh leh Lengpiga thilto hojong abeisohtan, hijeh chun Pakai Thempu kin bolla pang lhacha ho jong alunghem gamtauvin ahi, chuleh Pakai Thempuho jong akaptauve.
Ty spisoffer och drickoffer är borto ifrå Herrans hus; Presterna, Herrans tjenare, sörja.
10 Loulai jouse jong aki sugamsohin, gamsung jong abeitai, gasoh jouse jong aki sumong sohtan, lengpithei jong aga tapon chuleh olive thao jong akichai gam tai.
Marken är förödd, och åkren står ömkeliga; kornet är förderfvadt, vinet står jämmerliga, och oljan klageliga.
11 Vo loulhouho kinepna beijin lunglhauvin, Vo lengpilei lhouho, puldouvun Kapun, ajeh chu loulaija gasoh suhlouchang leh sakol chang abeitah jeh'in,
Åkermännerna se skröpliga ut, och vingårdsmännerna gråta, för hvetes och korns skull, att utaf markene intet inbergas kan.
12 Lengpigui agop tan chuleh theichang phung agop lhatan, kolbuthei phung, tum phung chuleh theithup phung, chule thingga phung jouse agop lhasoh tan, mijouse kipana jong agop lhasohtan ahi.
Så stå ock vinträn jämmerliga, och fikonaträn klageliga; dertill granatträ, palmträ, äpleträ, och all trä på markene äro förtorkad; ty menniskornas fröjd är till sorg vorden.
13 Nangho thempuho jousen khaodip pon sillin kivonun lang, Pakai kinbol Jousen jan teng maicham phunga hungun, kap’un, ajeh chu na Pathen Hou-in a na lhosoh thilto ding leh lengpitwi thilto ding abeisohtan ahi.
Omgjorder eder, och gråter, I Prester; jämrer eder, I altarens tjenare; går in, och ligger i säcker, I mins Guds tjenare; ty både spisoffer och drickoffer är borto af edars Guds hus.
14 An ngolding phongdoh un, Pakai Hou-in sung leh gamsung a mipite lultahin kou khomun, gamsunga lamkaiho jouse koukhomun, chuleh hichea chun kap jahuvin.
Helger ena fasto, kaller tillhopa menigheten; församler de äldsta, och alla landsens inbyggare, till Herrans edars Guds hus, och roper till Herran:
15 Pakai nikho ahung naitai, Pakai hatchungnunga konin manthahna nikho chu ahung lhung’e.
Ack, ve den dagen! Ty Herrans dag är hardt när, och kommer såsom ett förderf ifrå dem Allsmägtiga.
16 Eima ho mitmu taha inehdiu kisumong hilou hija, I-Pathen’u hou-in a kona kipa leh thanopna jouse beisoh hilou ham?
Så skall maten för vår ögon borttagen varda, och ifrå vår Guds hus fröjd och glädje.
17 Leinoiya muchi kituho akihul gosoh tan, thil kikholna in jouse jong akeovin aum soh tai.
Säden är bortruttnad i jordene, kornhusen stå öde, ladorna förfalla; ty kornet är förderfvadt.
18 Gam laha gamsa jousen jong itobang taha kel athoh’u hitam! In'a kivah gancha ho jong alung dong gam tauve. Anehdiu abeisoh phatin, kelcha leh kelngoite ho jong alungdong gamtauve.
O! huru suckar boskapen? Fät råmar, ty de hafva ingen bet, och fåren försmäkta.
19 Pakai nei kithopiuvin! Gamsunga hamdon jouse jong meiyin akagop sohtan, Thingphung jouse jong meikongin aleogop soh tai.
Herre, dig åkallar jag; ty elden hafver afbränt de lustiga planar i öknene, och lågen hafver upptändt all trä på markene.
20 Gamlaha gamsa ho jeng jong na henga apeng tauve, ajeh chu vadung jouse jong akang gamtan, gamlah-a hamdon jouse jong meiyin akagop gam tai.
Ja, vilddjuren ropa också till dig; ty vattubäckerna äro uttorkade, och elden hafver förbränt de lustiga planar i öknene.
