Job 6
1 Hichun Job apaodoh kit in:
Då tog Job till orda och sade:
2 Kagenthei naho hi tedoh thei hihen lang ka natna hi kilep toh thei henlang hileh,
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3 Twikhanglen'a neldi umjat sangin gih jonte, hiche ho jeh a chu khongai man louhella kaseidoh ji ahi.
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4 Hat Chungungpa thal hanging eikap lhuh tah jeh chun athal gu chun kalhagao asukhan, Pathenna kon tijatna ho chu keidou din ahung kigoltoh tauve.
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5 Kalunglhai louna thu seitheina tha kanei hilou ham? Gamlah sangan chun nehding hampa akimu jilou teng penglouva umjia chule bongchal ten jong neh ding aneilou teng buji hilou ham?
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6 Chiso louna anneh chunga chu mihon alung lhailou nao aseiji louvu ham? A-alna bei ahtwi kang podal khu kon adu ding ham?
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7 Kavet jiteng ka-an duna abei jitai, neh dinga kangaito najouse akikhah tansoh jitai.
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8 Oh, keiman kadei khat kaki thum thei ding hihen, Pathen chun kadei chu eipeh ding hileh,
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9 Aman eisuh chip jeng ding kadeije, akhut ahin lhandoh a chule eitha jeng ding kadeije
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10 Natgim genthei thoh'a kimusetna ho a konna hiche beh a hi lung monna kaneiding ahi. Athengpa thusei nahsahmon kabol khapoi.
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11 Ahinlah athoh jou nading thahat kaneipoi, keiman hinpi ding imacha kaneipoi.
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12 Songthahatna chu nei kahim? Katahsa hi sum eng kisem ham?
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13 Ahipoi keima ahin lolhinnaphat gomkom neilou kithopi beihel kahi.
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
14 Agol apai lhasam khat dinga lungsetna nei mi hiding ahinla nangin Hatchungungpa kicha louvin themmo neichanne.
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
15 Kasopi teho aphat phat cha long ji vadung neocha banga tahsan theilou, khaltwi vadung neocha akam dima long tobang nahiu naphot chenu ahi.
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
16 Buhbang lhang le buhbang twi kikhol khom chu,
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17 Kholum phat ahung lhun tengleh twi chua amangjin, vadung neucha chu asat jeh chun amang jitai.
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18 Kholjin miho chu holdoh kitna ding in akihei doh jiuvin, ahin donding aum loujeh chun athiji tauve.
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19 Tema a hung kholjin miho chun twi ahol jiuvin, Sheba a hung kholjin miho chun neiding akinem uve.
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20 Akinep nao chu asim jiuvin ahinlah alunglhai jipouve, ahung lhun tengleh akinep nao akisudong jitauve.
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21 Nanghon jong kithopina neipe pouve, kavang setna namuvin chule naki chauve.
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22 Ahinlah ipijeh ham? Keiman thilpeh khattou kathum khah em? Keiman nanei ikhat tou keiding tuma kathum khah em?
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23 Melma pa a konin nei huhdoh un tia kasei khah a, ahilouleh lungsetna neilou miho a konin nei huhdoh un tia kaseikhah em?
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24 Neihillin, chutilehthipbeh in um inge, ipi kabol khel um'em neivetsah in?
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25 Lungtheng sella kiseidoh thucheng hi itobanga thahat hitam? Ahin neidem nao ijat aphah hitam?
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26 Kalung natna kakana ija naselou tenguleh nathusei houhin mi jouvinte natiuvem?
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27 Chagate ahiloule nagol napaite jeng jong soh in naso jiuve.
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28 Neihin vetan, namai chang tah a kajou ding ham?
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29 Kachonsetna hi dih nante tin gelda tauvin, ijeh inem itile keiman bolkhel kaneipoi.
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30 Thujou seidinga nei gelluvem? Aphale ase hekhen thei lou ding kahim?
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
