< Job 4 >
1 Teman mi Eliphaz chun Job chu adonbut in;
Et Éliphaz, le Thémanite, répondit et dit:
2 Keiman thukhat seijinge, nangaida ding ham? Koiham thusei louva eikoi ding chu?
Si nous essayons de t’adresser une parole, en seras-tu irrité? Mais qui pourrait se retenir de parler?
3 Phat chesa ho ah nangin mitam tah natil khoujin, alhasam ho nana hatdohsah jin ahi.
Voici, tu en as enseigné beaucoup, et tu as fortifié les mains languissantes;
4 Alhu ding ho jong nangma thusei chun atilkhou jin ahi, akhup kithinghojong na tilkhou ji'e.
Tes paroles ont tenu droit celui qui chancelait, et tu as affermi les genoux qui ployaient;
5 Ahinlah tua genthei nan nahin phah phat in lungthim nalhaso tai. Hiche hahsatnan nahin phah phat in kichat tijatnan nanei tai.
Mais maintenant [le malheur] est venu sur toi, et tu es irrité; il t’atteint, et tu es troublé.
6 Na Pathen ginna chun tahsan detna napeh hilou ham? Nachon phatna chun kinepna napeh hilou ham?
Ta crainte [de Dieu] n’est-elle pas ta confiance, et l’intégrité de tes voies, ton espérance?
7 Khongaijin lang chule ngaito temin, themona bei mi hithi ngaiji ham? Itih a milungtheng sel ho kisumang jiem?
Souviens-toi, je te prie, qui a péri étant innocent? et où les hommes droits ont-ils été détruits?
8 Keithil hetna in vang hahsatna muchi tua kitu ho leh thilse bol hon thakhatna aga akilo cheh diu ahi.
Selon ce que j’ai vu, ceux qui labourent l’iniquité et qui sèment la misère, la moissonnent.
9 Pathen hu haikhumchun asemgo jiuvin, alung hanna husa ginna chu mang del jiu ahi.
Ils périssent par le souffle de Dieu, et sont consumés par le souffle de ses narines.
10 Keipi akitumin chule sangah in mi angih in ahin keipi thahattah hajouse kisubong ding ahi.
Le rugissement du lion et la voix du [lion] rugissant [sont étouffés], et les dents des jeunes lions sont brisées;
11 Sahing neh ding lhahsam jeh in keipi bahkai hang leiloijin kel athohjin chule keipi bahkai noute jong kithecheh diu ahi.
Le lion fort périt faute de proie, et les petits de la lionne sont dispersés.
12 Hiche thutah hi guhthim chan kana benga mao hiuheu vin ei kisei peh e.
Une parole vint à moi secrètement, et mon oreille en saisit la susurration,
13 Mihem aimut lhuh pet tah jan laijin imut sunoh phah in hiche gaova mang thilmuna hi kahenga ahunge.
Au milieu des pensées que font naître les visions de la nuit, quand un sommeil profond tombe sur les hommes;
14 Kichatnan eiphan chule kagu kachang ho akithinge.
La frayeur vint sur moi, et le frisson, et elle fit trembler la multitude de mes os;
15 Thilha hun kamai ahin jap in chule akichaijin katimul ahungkithou sotsotne.
Et un esprit passa devant moi: les cheveux de ma chair se dressèrent.
16 Thilha chu adingin ahinla kenla agongso kamuthei pon, agongso kamit teni masang kamaija agongso aum denne. Phat thip laitah chun hitia kisei o khat kajai.
Il se tint là; je ne reconnus pas son apparence: une forme était devant mes yeux. J’entendis un léger murmure et une voix:
17 Thithei mihem hi mona beija Pathen anga umtheija, asempa masanga athenga umtheiding hinam?
Un mortel sera-t-il plus juste que Dieu, l’homme sera-t-il plus pur que celui qui l’a fait?
18 Pathen in avantil ho jeng jong atahsan louva, athupole ho angol naova apho jia ahile,
Voici, il ne se fie pas à ses serviteurs, et ses anges il les charge de folie;
19 Nikhatna kisem mihem hi ichan gei tahsan na anei lhom ding ham? Amaho chu leivuija kisem bailam tah a suhchip thei mitthah tobangbep ahi.
Combien plus à ceux qui habitent dans des maisons d’argile dont le fondement est dans la poussière, qui sont écrasés comme la teigne!
20 Amaho chu jingkah langleh ahing jiuvin ahinlah nilhah langleh athijiuvin, amelchihna beijin athiji tauve.
Du matin au soir, ils sont frappés; ils périssent pour toujours sans qu’on y fasse attention.
21 Aponbuh henna akibo lhuh teng leh apon buh u alhujin chule hetna lhasam in athiden ji tauve.
Leurs cordes ne leur sont-elles pas arrachées? Ils meurent, et sans sagesse.