Job 3
1 Thilsoh hijat nung hin Job akamkan apen nikho agaosap tai.
Derefter upplät Job sin mun, och förbannade sin dag;
2 Job in aseijin,
Utbrast, och sade:
3 “Kapen nikho le keima mihem a kahung kijil na jan chu chulmangin umhen,
Den dagen vare förtappad, på hvilkom jag född är; och den natten, då man sade: En man är aflad.
4 Hiche nikho chu muthim soh jeng hen, Chung Pathen a ding jengin jong mang helhen, chule khovah in salvah hih helhen.
Den samme dagen vare mörk, och Gud fråge intet efter honom ofvanefter; ingen klarhet skine öfver honom.
5 Hiche nikho chu muthim khojinin kitom mang jeng hen, meivomin khu jeng hen chule muthim chun kichat tijat sah hen.
Mörkret behålle honom, och töcken blifve öfver honom med tjockt moln; och dimba om dagen göre honom gräselig.
6 Hiche jan chu nikho kisimna a konin kichop mang jeng hen, kum sunga nikho kisimna a avellin kisimtha kit tahih hel hen, lha kisimna holah a jong avellin hung kilang lut hihhen.
Den samma nattena begripe mörker; och glädje sig icke ibland årsens dagar, och komme icke i månadetalet.
7 Hiche jan chu nao kijil theilouna jan hihen.
Si, vare den natten ensam, och ingen glädje komme deruti.
8 Gaosap them Leviathan suthou thei khop a gaosap them hon hiche ni chu gaosap uhen.
De der dagen förbanna, de förbanne henne; och de som redo äro till att uppväcka Leviathan.
9 Hiche nikho chule jingvalpa jong thim den hen, vahding kinem hen lang ahinlah pannabei hihen lang jingkah khovah jong muhih beh hen.
Hennes stjernor varde mörka; förvänte ljus, och det komme intet; och se intet morgonrodnans ögnabryn;
10 Kanu naobu khah louva anakoi nikho chu gaosap in umhen, leiset gim gentheina jouse mudinga eina pen sah jeh chun.
Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon.
11 Ipijeh a athisa a kanapen louham? Kanu naobu a konna kahung doh a chu kana thilou ham?
Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var?
12 Ibola kanu phei chunga chu eina kilup sah ham? Ipi bolla kanun anoija eina vah ham?
Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar?
13 Kahung pen chun ana thiden leng kei tua hi lungmong tah a kauma kaimutna kicholdo tadinga.
Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro;
14 Leiset leng le prime minister oupe u oupe tah tah mangthahsa hotoh kicholdo khoma kium dinga.
Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är;
15 Sana haotah tah le ain sungu dangka dimset ho chutoh kichodo khom tading.
Eller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver;
16 Athisa a peng chapang holeh naosen khovah mukhalou ho banga eina kivui den lou ham?
Eller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset.
17 Mithisa ho lah a chun miphalou in hahsatna asosah tah lou jeh chun thachol jouse aki choldo tai.
Der måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva.
18 Thikhol khulla chun sohchang kihen ho jong angah a pangpa sapsetna ajatapouve.
Der hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst.
19 Mihao leh migenthei aum khomun chule soh jong apupa a konin a ongthol tai.
Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är.
20 Ipi dinga migentheipa hi khovah kimusah a migentheipa hi hinkho kipea ham?
Hvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta;
21 Thiding angaicha lheh uvin ahinlah thina chu ahung lhung pon, gou kiselguh sangin ngahlel tah in ahol un ahi.
(De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum;
22 Gentheina jouse athoh chai uva athi teng uleh kipana adimset jiuvin lhankhuh amu teng uleh akipah jiuve.
De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena; )
23 Akhonung ding neilou Pathen in hahsatna dimsetna aumkhum ho chu hinkho kipeuva ham?
Och dem månne, hvilkens väg fördold är, och för honom af Gudi skyld varder?
24 Khoisatna ding kanei theipon, kathoh hahsat hohi twi bangin akisung lhai.
Förty min suckan är min dagliga spis; mine tårar äro min dryck.
25 Keiman kaki chat pen ipi ham khat kachunga asoh in, hatah a kakichat leh kalung gimna pen ahung lhung tai.
Ty det jag fruktade, det är kommet öfver mig; och det jag räddes, hafver råkat på mig.
26 Lungmonna kanei poi, thipbeh cha umna kanei poi, choldona kanei pon, boina le hahsatna bou ahung ji'e.”
Var jag icke lyckosam? Var jag icke stilla? Hade jag icke goda ro? Och sådana oro kommer.
