Jeremiah 2
1 Pakai thusei kaheng ahunglhung kit in, aman kajah’a,
Och Herrans ord skedde till mig, och sade:
2 Chenlang hiche kathupeh hi, Jerusalem’a gaphongjaltan ati. Pakaiyin asei chu,” Jinei ding kigo khangdong cha mounu’n kitahtah’a hinkho aman bangin, nangin kei ichengeiya neilungset’a, chuleh itobang gammang lah hijongleh neijuile chu, keiman kageldoh jing e.
Gack bort, och predika uppenbarliga i Jerusalem, och säg: Så säger Herren: Jag tänker uppå den välgerning, som dig skedde i dinom ungdom, och den kärlek, som jag dig beviste, då du vast dägelig, då du följde mig i öknene, uti det land der man intet sår;
3 Hiche phatlai chun, Israel chu Pakai dinga atheng ahin, Ama ding a alholhun aga masapen chu ahi.
Då Israel Herrans egen var, och hans första, frukt; den honom fräta ville, han måste få skuld, och olycka öfver honom komma, säger Herren.
4 Pakai thusei hi ngaiyun, Vo Jacob insung Israel chate,
Hörer Herrans ord, I af Jacobs hus, och all slägte af Israels hus.
5 Pakaiyin hitin aseiye,”Napu napateuvin kachung’a adihlou ipi amudoh’uva, ipi jeh’a keiya kon’a gamla tah’a vahmang gam’u hitam? Amahon phatchomna bei dolim semthu ahouvun, amaho tah jong pannabei asohgamtauvin ahi.
Detta säger Herren: Hvad hafver edra fäder fattats uppå mig, att de trädde ifrå mig, och föllo intill de onyttiga afgudar, der de dock intet förvärfde;
6 Amahon, Egypt gam’a kon’a eihinpuidoh’uva, gammang lah’a eihin pui’uva, nelgam leh kokhuh lah’a eihinpui’uva, twi beina gam leh thina gam’a, koima kho-nung umlouna leh mi chennalou gam’a eihinpui’uva, Pakai Pathen chu hoiya um hitam? atipouve.
Och tänkte icke ens: Hvar är Herren, den oss utur Egypti land förde, och ledde oss i öknene, uti en öde vildmark, uti en torro och mörko mark, uti de mark der ingen vistades, eller någor menniska bodde?
7 Keiman nangho, kateppih bangin, gamleiset phatah leh gamga chu nalut phat’un thet umtah in nasuboh tauvin ahi.
Och jag hade eder in uti ett godt land, att I dess frukt och dess goda äta skullen; och då I der inkommen, orenaden I mitt land, och gjorden mitt arf till en styggelse.
8 Thempu hon, Pakai chu hoiya um hitam, tin aholpouve. Kathupeh tuh’a hilson hon jong eidontapouve; chuleh gamvaipo ho jing jong keima douvin apang gamtauvin ahi. Themgao hon jong Baal min in gaothu aseiyun, panna beiyin lim semthu ho nung ajui gamtauvin ahi.
Presterna tänkte intet: Hvar är Herren? Och de lärde aktade mig intet; och herdarna förde folket ifrå mig, och Propheterna propheterade om Baal, och föllo intill de onyttiga afgudar.
9 Hijeh chun, keiman nachunguva kalunghanna kalhut ding, chuleh khonung geiya nachateu chung a kalunghanna kalhut ding ahi.
Jag måste ju alltid träta med eder, och edrom barnabarnom, säger Herren.
10 Cheuvin lhumlam’a, Cypress gamsung gaveuvin; chuleh solam’a cheuvin Kedar gamsung gakhol’uvin. Hitobang thilkidang hi ahekha leh ajakha umkha nam?
Går bort till Chittims öar, och ser till, och sänder till Kedar, och märker granneliga, och skåder till, om det går så der till;
11 Pathen dihtah houlou hijongleu, namkhat in a pathen chu thildang khat toh akhel khah am? Ahinlah kamiten vang aloupinau a Pathen’u keima hi, pannabei semthu pathen toh eikhelto tauve.
Om Hedningarna omskifta sina gudar, ändock de inga gudar äro, och mitt folk hafver likväl omskift sina härlighet uti en onyttig afgud.
12 Hichea hin, vanthamjol atijan akithing in, chuleh nungkin leuvin alungdonge, tin Pakaiyin aseiye.
Måtte dock himmelen gifva sig dervid, förskräckas och bäfva, säger Herren.
13 Kamiten chonset gitlouna thilni aboltauve. Amahon hinna twinah keiya um chu adalhauvin, chuleh achamtah in a amaho ding twi umlouna mun chu alaiuvin ahi.
Ty mitt folk gör en dubbel synd: Mig, som är en lefvande källa, öfvergifva de, och göra sig brunnar, ja, usla brunnar; ty de gifva intet vatten.
14 Ibol’a Israel chu soh hiya ham? Ipi jeh’a amelmaten ama chu achomgam’uva chuleh suhgam ding bep’a akaimangu ham?
Är då Israel en träl eller lifegen, att han hvars mans rof vara måste?
15 Sakei thahatlai kitum bangin akitum khum’un, ama chu adouvin ahi. Amahon agamsung asuchavaiyun, akhopi jouse kho-gem asosah’un chuleh acheng beihel kho-homkeu asotauve.
Ty lejonen ryta öfver honom, och ropa, och föröda hans land, och förbränna hans städer, så att der bor ingen uti.
16 Memphis khopi leh Tahpanhes khopia konin, Egypt mite ahung kitoldoh’un, Israel loupina leh thaneina chu asumang hel tauvin ahi.
De af Noph och Thahpanhes förkrossa dig hufvudet.
17 Hiche hi, Pakai na Pathen in lampia napui laiya, nangin Ama nadou jeh’a, nanigin nachung a nakilhut khum ahibouve.
Detta gör du dig sjelf, i det att du öfvergifver Herran din Gud, så ofta han dig den rätta vägen leda vill.
18 Egypt toh napankhom’a chuleh Assyria toh kitepna nabol’a chu, nang ding’a ipi aphachom um am? Nile vadung twi donding nati ham, chuleh Ephrates vadung twi donding nagot ham? Nang dinga thilpha ipi um am?
Hvad hjelper dig det, att du far in uti Egypten, och vill dricka af det vattnet Sihor? Och hvad hjelper dig det, att du far till Assyrien, och vill dricka af älfvene ( Phrath )?
19 Nathilse bol chun nachung a pohgih ahinlhut ding, chuleh keima neidalhah chun najumso ding ahi. Nangman thilse tah nato ding, Hichu nangin Pakai na Pathen nadalhah’a chuleh jabollou tah’a nabol jeh’a, nang dinga akha-cheh nekha nabah ding ahi, tin keima Pakai Van Pathen chun kaseidoh ahitai.
Det är dine ondskos skull, att du så plågad varder, och dine olydnos, att du så näpst varder: Alltså, måste du få veta och förfara, hvad jämmer och sorg det med sig hafver, att du öfvergifver Herran din Gud, och icke fruktar mig, säger Herren, Herren Zebaoth.
20 Chuleh keiman sotlai peh’a napohgih pohna namkol kaheboh’a, chuleh soh’a nakihenna khao jong kabotan ahitai. Ahivangin tunjong nangin naseiyin,”Keiman nang kajinlou hil ding nahi, nati. Ajeh chu nangman, lhangsanglai jouse leh thingphung noi tin’ah, semthu doilim angsung’a, noti bangin nakun jol jol e.
Ty du hafver af ålder sönderbrutit ditt ok, och sönderslitit din band, och sagt: Jag vill icke så undertryckt vara; utan uppå all hög berg och under all grön trä lopp du efter horeri.
21 Ahivangin keiman nanghi, lengpithei gui phapen lah’a kon’a kalhentum’a, chuleh muchi thengsel’a kalah’a kaphu nahi. I-atileh, gamlah lengpithei guitoh kijop’a, dei umlou tah’a hung khangdoh nahim
Men jag hade planterat dig till ett sött vinträ, och till en ganska rättsinnig säd; huru äst du då nu mig vorden till ett bittert vildt vinträ?
22 Nangma cha-ngel tamtah'in kisil inlang, Chuleh sabon tamtah mang jong lechun, hichun nasoptheng jou ponte. Nathemmona ho kamit’a akilang jing’e, tin thaneipen Pakaiyin aseiye.
Och om du än tvådde dig med lut, och toge der mycken såpo till, så synes dock din ondsko dessmer för mig, säger Herren Herren.
23 Nangin naseiyin, “Keima kakisubuhpoi. Baal doilim jong chibai kabohpoi,”nati. Hichu iti naseithei ham? Nalamlhahna phaicham ho ven, chonset gimnei tah tah nabol doh ho geldoh in! Nang hi, sangongsao lagol in, kimatpi ding ahol’a alheile tobang nahi.
Huru tör du då säga: Jag är intet oren: jag håller mig icke intill Baalim? Se till, huru du hafver bedrifvit det i dalenom, och betänk, huru du gjort hafver; du lopp omkring såsom en camelinna uti sinom hetta;
24 Nang hi, gamlah’a sangan lagol in angaichat holna-a huilah anah lele tobang nahi. Amanun angaichat aholna akham ding koiham?
Och såsom vildåsnen plägar i öknene, då han af stor hetta så oförvägen löper, att ingen kan stilla honom. Den som det veta vill, han torf icke vida löpa; på vexledagomen ser man det väl.
25 Pathen dangho nung najuilea, kenga lam najot’a chuleh danggo leuva nalheile chu itih nangah ding hitam? Ahinlah nangin naseiyin,”Keiman gamdang pathen ho kalungset in, chuleh amaho nung kajuihi ngapong e,” nati.
Käre, håll dock stilla, och löp icke så oförvägen; men du sade: Der varder intet af; jag måste bola med de främmande, och löpa efter dem.
26 Gucha akimatdoh teng ajahchat banga, Israel jong chuti ding ahi. Amaho, lengho, vaihom ho, thempu ho chuleh themgao ho jouse, abon’uva chuti ahiuve.
Lika som en tjuf kommer till skam, då han gripen varder; alltså skall Israels hus på skam komma, samt med deras Konungar, Förstar, Prester och Propheter;
27 Amahon thingphunga kon kisemdoh milim jah’a, “nang kapa nahi” atiuvin, chuleh song’a kon’a kikhengdoh milim jah’a “nang kanu nahi” atiuve. Amahon keima einungngat gam’u ahitai. Ahivangin, agenthei ahesoh teng’uleh, amaho kahenga ahungkap’un, hungin neihuhdoh’uvin, atijiuve.
Hvilke till trät säga: Du äst min fader; och till stenen: Du hafver födt mig; ty de vände ryggen till mig, och icke ansigtet; men när nöd är på, så säga de: Upp, och hjelp oss.
28 Ahileh, nang dinga nakisem na-pathen ho chu, hoiya umtam? Amaho chu, mihuh hing thei ahiuleh, hesoh genthei natopet chun nahuhhingu hen. Vo Judah, na khopi jouseu jat’a pathen ho naneiyu hilou ham?
Hvar äro då dine gudar, som du dig gjort hafver? Bed dem stå upp; låt se, om de kunna hjelpa dig i dine nöd; ty så många städer, så många gudar hafver du, Juda.
29 Ibol’a thilse bol’a keima neingoh’u ham? Nangho joh, nabon’un keima doumah mah bol in napangtauve, tin Pakaiyin aseiye.
Hvad viljen I ännu gå till rätta med mig? I ären alle ifrå mig fallne, säger Herren.
30 Keiman nachateu kaden ahitai, Ahivangin amahon kasuhdihna chu adonpouve. Sakei yin aneh ding akimat’a athabangin, nanghon nangho chemjam maman, nathemgaoteu nathattauve.
All hugg äro förgäfves på edor barn, de låta dock intet tukta sig; ty edart svärd uppfräter likväl edra Propheter, såsom ett grymt lejon.
31 Vo Kamite, Pakai thusei hi ngaiuvin! Keima hi Israel dinga gamgo lah kahim? Ahilouleh keima hi, amaho dinga gamut thimlah kahim? Ibol’a kamiten, tunvang Pathen’a kon ongdoh kahitauve, keiho ama henga hungkit tapou vinge, tia aseiyu ham?
Du onda art, gif akt uppå Herrans ord: Är jag nu vorden Israel till en öken eller ödemark? Hvi säger då mitt folk: Vi äre herrar, och vilje intet löpa efter dig?
32 Numei khangdong laiyin, akijepna asuhmil ngai am? Chuleh jinei ding nun amou-von ahaimil thei am? Ahinlah, kamiten akum kum in keima eisumildel tauvin ahi.
En jungfru förgäter dock icke sin krans, eller en brud sina hedersgåfvo; men mitt folk förgäter mig evinnerliga.
33 Nakilungsetpi ding jollhahje, aguh in themtah in nagongtoh jin ahi. Numei kijohho geiyin jong nang thilbol’a konin akihiluve.
Hvad bepryder du mycket ditt väsende, att jag skall vara dig nådelig? Under sådana sken bedrifver du ju mer och mer ondt.
34 Na ponsil chunga monabei leh tahlelte thisan anat dimset e. Hiche hi keiman aguh’a kahet ahipon, lhangphong tah’a kamudoh ahibouve. Ahin thil hiyat nabolsa chung’a hin,
Dertill finner man de fattigas och oskyldigas själars blod när dig i all rum; och det är icke hemligit, utan uppenbart uti de samma rum.
35 Nangin naseiyin,”Keiman thildihlou kabolpoi. Tahbeh in kachunga Pathen alunghanna ding aumpoi nati. Amavang tua hi, nachunga thutanna kalhut ding ahitai. Ajeh chu nangman nathilse bol naseilep in, chonsetna kaneipoi, nati.
Och du säger ännu: Jag är oskyldig; han vände sina vrede ifrå mig; si, jag vill gå till rätta med dig om det du säger: Jag hafver icke syndat.
36 Nangman pankhompi ding holnan gam leh lei nachon in ahi. Hijongleh, Assyria in najumso bang banga chu nakisonpi Egypt in jong nahinbol tei ding ahi.
Hvi hvekar du så mycket, och faller nu hit och nu dit? Men du skall till skam varda med Egypten, lika som du med Assyrien till skam vorden äst.
37 Jum leh ja pum’a, khut kolnam thangsea, gamsung nadalhah ding ahi. Ajeh chu nangin nakisonpi ho jouse chu Pakaiyin imalouva akoigam ahitai. Chuleh amahoa kon’a aphachom namulou helding ahi.
Ty du måste ock dädan draga, och slå dina händer tillhopa uppå hufvudet; ty Herren skall låta ditt hopp fela, och intet skall lyckas dig när dem.
