Isaiah 55
1 Adangchah khattou umem? Sum nanei lou jongleh-Hung in, hungdon nin! Hungin, nadeipen pen lengpi twi hihen, bongnoi hijongleh- abonna manbei ahi.
Nu väl, alle I, som törstige ären, kommer hit till vatten; och I som icke penningar hafven, kommer hit, köper och äter; kommer hit, och köper utan penningar och för intet, både vin och mjölk.
2 Ipi dinga tha na petheilou an chohna’a nasum’u mang cha a nahiu vem? Nang ho dinga aphachom louva idia sum sumanga nahiu vem? Kasei ngaijun, chule apha chu neuvin. An phapen chu lung kipah tah’a naneh dingu ahi.
Hvi läggen I ut penningar, der intet bröd är; och edart arbete, deraf I intet mätte varden? Hörer mig, och äter det godt är, så skall edor själ fet varda, i vällust.
3 Ka kom’a hunguvin, na kollu phatah in hin do’uvin. Ngaiyun, chutileh hinna namu dingu ahi. Keiman tonsot kitepna nangho toh kasem ding ahi. Keiman David koma kakitepna, lhadai ngailou lungsetna chu aboncha kapeh ding nahiuve.
Böjer edor öron hit, och kommer till mig; hörer, så får edor själ lefva; ty jag vill göra med eder ett evigt förbund, nämliga Davids vissa nåder.
4 Keiman ama chu kathaneina miho lah’a vetsah dinga, iti kamanchah ahi, heuvin. Keiman namtin lah’a lamkai khatna kasem ahitai.
Si, jag hafver satt honom till ett vittne i folkena, till en Första och lärare för folken.
5 Nangman nahet khahlou nam ho chu thu napeh ding, chule nahet phahlou mite chu nakoma hunglhai lut’uva, nathusei angai dingu ahi, ajeh chu keima Pakai na-Pathen, Israelte Mitheng Pa hin, loupia kasem nahi.
Si, du skall kalla Hedningar, de du intet känner; och Hedningar, som intet känna dig, skola löpa till dig, för Herrans dins Guds skull, dens Heligas i Israel, den dig prisar.
6 Pakai chu namu thei pet hin hol’ in. Anai pet hin Ama chu kouvin.
Söker Herran, medan man kan finna honom; åkaller honom, medan han när är,
7 Agilou chun alampiho khel hen, chule thildih lou abolna lung gel dalha hen. Pakaiyin ahepi theina dingin. Ama heng lama hung kihei’u hen. Ahije, na- Pathen henga hung kihei’uhen, ijeh inem itileh Ama’n lungset hepia angaidamna achan tei ding ahi.
Den ogudaktige öfvergifve sin väg, och syndaren sina tankar; och omvände sig till Herran, så förbarmar han sig öfver honom; och till vår Gud, ty när honom är mycken förlåtelse.
8 Nangho lung gel chu Keima dinga imacha hilou ahi, tin Pakaiyin aseije. Chule ka lampiho hi nangho gah gelphah jou hoi ahipoi.
Ty mine tankar äro icke edre tankar, och edre vägar äro icke mine vägar, säger Herren;
9 Ajeh iham itileh vanho chu leiset sanga asanjoh tobanga, ka-lampi ho jong nangho lampi sanga sang jo’a ahi chule kagel ho hi nangho gel sanga sang joa ahi.
Utan så mycket himmelen är högre än jorden, så äro ock mine vägar högre än edre vägar, och mine tankar är edre tankar.
10 Go twi le gel twi hi van hoa kona hung julha’ a hichun leiset chapnou dingin, leisetna aumden’in ahi. Amaho hin muchi- chivo ho chu akhan letsah in, loubol miho dingin ga asodoh in chule agilkel dingin an ahi.
Ty lika som regnet och snön faller af himmelen, och kommer icke åter dit igen, utan fuktar jordena, och gör henne fruktsamma och bärande, så att hon gifver säd till att så, och bröd till att äta;
11 Ka Thujong chutima ahi. Keiman kasoldoh’a chule hichun ga asodoh jingin ahi. Keiman kalunggot banga asuh bulhit ding chule kasolna channa abulhit molso tei hiding ahi.
Alltså skall ock ordet vara, som utaf minom mun går. Det skall icke återkomma till mig fåfängt; utan göra det mig täckes, och det skall framgång hafva uti thy jag utsänder det.
12 Nangho kipah le lungmonga nachen dingu ahi. Lhangsang ho le mol ho chun la ahinsah doh jeng dingu, chule lou jaova thingphung hon akhutnu abeh dingu ahi.
Ty I skolen utgå i glädje, och i frid ledsagade varda; berg och högar skola fröjdas för eder med glädje, och all trä på markene klappa med händerna;
13 Ling phungho akenao munho’a chu thing sang tah tah ho hungkeh ding chule khao-guiho umna hoa chu len mui phung –eng jinjen chu hungkehdoh ding ahi. Hiche thilsoh ho hin Pakai min jana lentah ahinlhut ding, hiche ho jouse hi atonsotna athaneina le angailutna melchihna hung hi ta ding ahi.
Furu skall uppväxa för törne, och myrten för törnebuskar; och Herranom skall vara ett Namn och ett evigt tecken, det icke skall utrotadt varda.
