Isaiah 52

1 Thoudoh in, thoudoh in, Vo Zion! Nangmatah nathahatnan hung kivon’in. Naponsil hoitah chu kisillin, ajeh chu mi theng lou le Pathen ngaisah lou ho chu na kelkot honga hunglut talou ding ahitauve, Vo khopi theng, Jerusalem.

Vakna upp, vakna upp, ikläd dig din makt, o Sion; ikläd dig din högtidsskrud, Jerusalem, du heliga stad; ty ingen oomskuren eller oren skall vidare komma in i dig.

2 Vut vailah’a konin thoudoh in, jabolna muna touvin, Vo Jerusalem. Nangong changa soh kihenna thihkhao ho chu paimangin. Vo soh a kikaimang, Zion chanu.

Skaka stoftet av dig, stå upp och intag din plats, Jerusalem; lös banden från din hals, du fångna dotter Sion.

3 Ajeh iham itileh hiche hi Pakai sei: ‘Keiman nangho chu kajohdoh’a gam danga kathotdoh’ chun, keiman imacha kakilah dehpoi. Tua keiman naman dingu petalouva, kalhatdoh thei’u nahitauve.

Ty så säger HERREN: I haven blivit sålda för intet; så skolen I ock utan penningar bliva lösköpta.

4 Hiche hi Thuneipen Pakai chun aseije: Phat masa lai chun kamiten Aigupta gam'a chenna din akilhenuve. Tua hi Assyria ten amaho abol hesoh’uve.

Ja, så säger Herren, HERREN: Mitt folk drog i forna dagar ned till Egypten och bodde där såsom främlingar; sedan förtryckte Assur dem utan all rätt.

5 Hiche hi ipi thu hitam? tin Pakaiyin aseije. Ipi iti danna kamite chu sohchang kitna hiu vem? Achunguva vaihom ho chu kithang at tah in asamuve. Kamin hi nilhum keijin ataitom’uvin ahi.

Och vad skall jag nu göra här, säger HERREN, nu då man har fört bort mitt folk utan sak, nu då dess tyranner så skräna, säger HERREN, och mitt namn beständigt, dagen igenom, varder smädat?

6 Hijongleh Kamin hi Kamite henga kaphon doh ding, chule athaneina ahin het dingu ahitai. Chuteng leh achaina keija amahon keima hi akomuva thusei penpa kahi chu ahetdoh dingu ahitai.

Jo, just därför skall mitt folk få lära känna mitt namn, just därför skall det förnimma på den dagen, att jag är den som talar; ja, se här är jag.

7 Lhang sangho chunga thupole’a pang, Israel Pathen chu avaihomtai, tia Chamna Kipana Thupha le huhhingna thupoho kengphang chu iti hoiya hoi hitam!

Huru ljuvliga äro icke glädjebudbärarens fotsteg, när han kommer över bergen för att förkunna frid och frambära gott budskap och förkunna frälsning, i det han säger till Sion: "Din Gud är nu konung!"

8 Pakai chu Jerusalem’a ahung kile chun, Khopi ngahpa chun asamin chule amit mu’uva chun kipah le thanom tah in la asatai.

Hör, huru dina väktare upphäva sin röst och jubla allasammans, ty de se för sina ögon, huru HERREN vänder tillbaka till Sion.

9 Pakaiyin Amite alhamon’a, Jerusalem alhatdamtah jeh in, ana kisuchimsa Jerusalem chun kipah le thanom tah in vahchoina la hin sadoh hen.

Ja, bristen ut i jubel tillsammans, I Jerusalems ruiner; ty HERREN tröstar sitt folk, han förlossar Israel.

10 Chitin- namtin mit mua Pakaiyin athaneina thengtah chu avetsahtai. I Pathen’uvin agal jona leiset kolkim vella miten amusohkei dingu ahi.

HERREN blottar sin heliga arm inför alla hedningars ögon, och alla jordens ändar få se vår Guds frälsning.

11 Natoh khah chasun thenglou ahina’a konin potnin, potdoh'in chule nasohchanna chu dalhatan. Pakai dia athenga thil ho a’inlama pohon, hichea konhin potnun lang chule kisuthengun.

Bort, bort, dragen ut därifrån, kommen icke vid det orent är; dragen ut ifrån henne, renen eder, I som bären HERRENS kärl.

12 Nanghon na hinkhou kihuhbitna dinga, kino loutah’a na dalhah diu ahi. Ajeh chu Pakai chu na masang sanguva anamasa ding; Israel Pathen chun na nunglamu ahonbit ding ahi.

Se, I behöven icke draga ut med hast, icke vandra bort såsom flyktingar, ty HERREN går framför eder, och Israels Gud slutar edert tåg.

13 Veuvin, Kalhacha chu lolhing ding, Ama sangtah’a choisanga um ding ahi.

Se, min tjänare skall hava framgång; han skall bliva upphöjd och stor och högt uppsatt.

14 Hinla mitampi chun amu phat’uvin kidang asauve. Amaa mai chu akilom hihbeh jengin, mihem mel aputahbeh tapon, chule alimsoa konin, ama chu mihem shi tia ahedoh ding hahsante.

Såsom många häpnade över honom, därför att hans utseende var vanställt mer än andra människors och hans gestalt oansenligare än andra människobarns,

15 Chule aman namtin-vaipi alungkidan sah ding, Lengho jong Ama angsunga thusei ding helouva umding ahiuve. Ajeh chu amaho kiseipehlou amudingu, chule ajahkhahlou beh’u chu ahetkhen dingu ahitai.

så skall han ock väcka förundran hos många folk; ja, konungar skola förstummas i förundran över honom. Ty vad aldrig har varit förtäljt för dem, det få de se, och vad de aldrig hava hört, det få de förnimma.