Isaiah 51

1 Pakai holla, huhdohna chang dinga kinem jousen, kasei hi ngaijuvin! Songpia konna kitan doh’a na hiuvin chule gomtong’a konna kilaidoh’a na hiu chu ngaitouvin.

Hören på mig, I som faren efter rättfärdighet, I som söken HERREN. Skåden på klippan, ur vilken I ären uthuggna, och på gruvan, ur vilken I haven framhämtats:

2 Na pului’u Abraham le na nampiu hung penna nu Sarah chu ngaitouvin. Ka kou petna chu Abraham achangseh bou ahin, hinla ama phatthei kaboh’in, nam lentah ahung hitai.

ja, skåden på Abraham, eder fader, och på Sara som födde eder. Ty när han ännu var ensam, kallade jag honom och välsignade honom och förökade honom.

3 Pakaiyin Israel alhamon kit ding, chule amah thah nau alainat pi’e. Nelphai jong chu Eden banga nom ding, gamthip gamgo lai jong chu Pakai honlei bang ding ahi. Kipana le thanopna chuche muna kimun tin, Thangvahna laho chu gingdoh ding ahi.

Ja, HERREN skall varkunna sig över Sion, han skall varkunna sig över alla dess ruiner; han gör dess öken lik ett Eden och dess hedmark lik en HERRENS lustgård. Fröjd och glädje skall höras därinne, tacksägelse och lovsångs ljud.

4 Ka mite, kasei ngai’uvin. Israel’in ngai hen. Ajeh chu ka danthu kilhangsap ding, chule ka thutan themna chu chitin-namtin lah’a kilang ding ahi.

Akta på mig, du mitt folk; lyssna till mig, du min menighet. Ty från mig skall lag utgå, och min rätt skall jag sätta till ett ljus för folken.

5 Ka khotona le thutan themna hung lhung loi ding, Ka huhhingna hi hunga ahitai. Ka bantha hattah hin chitin-namtin chunga thutan themna ahin pohlut ding ahi. Gam latah gam’a hon ei hinvet dingu chule kinem tah’a ka bantha hatna chu kinem ding ahiuve.

Min rättfärdighet är nära, min frälsning går fram, och mina armar skola skaffa rätt bland folken; havsländerna bida efter mig och hoppas på min arm.

6 Dah in van khu veuvin, chule noi lam leiset hin vesuh un. Ajeh chu van hi meikhu tobang ahung mang thah ding, chule leiset hi ponsil hal tobanga mang thah ding ahi. Leiset mite jong thousi tobanga thi ding ahiuvin, hinla ka huhhingna hi a’itih’a umjing ding ahi. Ka chonphatna dan chu akichaitih umlou ding ahi.

Lyften upp edra ögon till himmelen, skåden ock på jorden härnere: se, himmelen skall upplösa sig såsom rök och jorden nötas ut såsom en klädnad, och dess inbyggare skola dö såsom mygg; men min frälsning förbliver evinnerligen, och min rättfärdighet varder icke om intet.

7 Kasei ngaijun, adihlou’a konna adih hea nangho, adan thu lunga tuhdet hon, mihon nahin taitom diu tija hih un. Ama hon na jumso dingu jong kicha hih beh un.

Hören på mig, I som kännen rättfärdigheten, du folk, som bär min lag i ditt hjärta; Frukten icke för människors smädelser och varen ej förfärade för deras hån.

8 Ajeh iham itileh ngetnin pon anehset tobang hi dingu, chule lung hon samul anehheng tobang hung hidiu ahije. Hinla ka chonphatna chu itih’a hijinga, Ka mihuhhingna jong akhang khanga kijom jing ding ahi.

Ty mal skall förtära dem såsom en klädnad, och mott skall förtära dem såsom ull; men min rättfärdighet förbliver evinnerligen och min frälsning ifrån släkte till släkte.

9 Khangin, khangin, Vo Pakai! Thaneitah in hung kivonin! Nathahatna banjet chu hin jah doh in! Masanglai nikhoa nangman Nile vadunga Hingne(dragon) tobang Aigupta mite natha tobang chu hiuhen.

Vakna upp, vakna upp, kläd dig i makt, du HERRENS arm; vakna upp såsom i forna dagar, i förgångna tider. Var det icke du, som slog Rahab och genomborrade draken?

10 Na mite agalkai theina dinguva twithuh lah’a kona ahungdoh theina dingun, twikhanglen nakan sah in, lampi lhung lut pachu, tunia hi Ama chu na hilou hitam?

Var det icke du, som uttorkade havet, det stora djupets vatten, och som gjorde havsbottnen till en väg, där ett frälsat folk kunde gå fram?

11 Pakai lhatsate chu hung kile’ uvintin, tonsot kipana lallukhuh khuh puma Jerusalema chu lasa puma lut’uvintin, lungkhamna le lunghemna kitol mangin tin, amaho chu kipana le thanopna’a dim jing ding ahitauve.

Ja, HERRENS förlossade skola vända tillbaka och komma till Sion med jubel; evig glädje skall kröna deras huvuden, fröjd och glädje skola de undfå, sorg och suckan skola fly bort.

12 Keima, kei mong mongin nangho kalhamon nahiuvin, hijeh’a chu mihem ho chu, hampa banga mollha loile mangthei bep ahiuvin, ipi dinga na kichat ham?

Jag, jag är den som tröstar eder. Vem är då du, att du fruktar för dödliga människor, för människobarn som bliva såsom torrt gräs?

13 Hijongleh nanghon Pakai, na Sempa’u, vanho hin pha jal'a chule leiset bul hin phutdohpa chu na sumil tauve. Mihem bol hesohna na kichat jom jing diu ha? Na melma teu lunghanna na kichat jom jing dingu ham? Tua hi alungsat nau le alunghan nau hoilamba geija hitam? Achemang'a ahitai.

Och därvid förgäter du HERREN, som har skapat dig, honom som har utspänt himmelen och lagt jordens grund. Ja, beständigt, dagen igenom, förskräckes du för förtryckarens vrede, såsom stode han just redo till att fördärva. Men vad bliver väl av förtryckarens vrede?

14 Na sohchang ho’u chu gang tah’a kilhadoh ding ahiuve! Songkul lutna, an ngolna le thina chu nachan ding hitalou ding ahitai.

Snart skall den fjättrade lösas ur sitt tvång; han skall icke dö och hemfalla åt graven, ej heller skall han lida brist på bröd.

15 Ajeh iham itileh Keima Pakai na Pathen kahi: Twikhanglen choh thouva, chule twipi kinong chu ging dum duma lhapa chu kahin, Kamin chu Vanna Galmiho Pakai kitipa chu ahi.

ty jag är HERREN, din Gud, han som rör upp havet, så att dess böljor brusa, han vilkens namn är HERREN Sebaot;

16 Chule Keiman ka Thuho chu nakama kakhumpeh in, chule nakihuh bitna ding chu kasellin, chule keiman vantham jol chu kapha jal'a chule leiset bul aphudoh ahin, Keiman Israel jah’a, ‘Nangho Kamite nahiuve’ kati ahi.

och jag har lagt mina ord i din mun och övertäckt dig med min hands skugga för att plantera en himmel och grunda en jord och för att säga till Sion: Du är mitt folk.

17 Thoudoh in, thoudoh in, Vo Jerusalem! Nangman Pakai lunghanna chu khonna nadontai. Tijat umtah khon chu nadonin, atwi valha nunungpen geija nadanga navat lhah sah ahitai.

Vakna upp, vakna upp, stå upp, Jerusalem, du som av HERRENS hand har fått att dricka hans vredes bägare, ja, du som har tömt berusningens kalk till sista droppen.

18 Na chateu khatcha jong ahinga akidalha a na khuttuh’a chule na puile ding aumtapoi.

Bland alla de söner hon hade fött fanns ingen som ledde henne, bland alla de söner hon hade fostrat ingen som fattade henne vid handen.

19 Hiche vangset hamsetna teni hi- manthaina le mahthahna, galle kelthohna hohi nachunga hunglhunga ahi. Nangho na hepi-khoto dingu koi kidalha hinau vem? Nangho nalhamon dingu um nauvem?

Dubbel är den olycka som har drabbat dig, och vem visar dig medlidande? Här är förödelse och förstöring, hunger och svärd. Huru skall jag trösta dig?

20 Ajeh iham itileh nachateu chu atha’u lhadah ahita’uvin chule lampia alumgam tauvin, agamsunga chengho chu len kikhum bangin panpi bei ahitauve.

Dina söner försmäktade, de lågo vid alla gathörn, lika antiloper i jägarens garn, drabbade i fullt mått av HERRENS vrede, av din Guds näpst.

21 Hinla tun hiche hi ngaijin, akigimbol hesoh ho jukham tobanga lung gel je helouva touho, ju don kham jeh ahipouve.

Därför må du höra detta, du arma, som är drucken, fastän icke av vin:

22 Hiche hi Thuneipen Pakai, na Pathen le na Panhupa chun asei ahije: Ven, keiman tijat umtah khon chu na khutna konin kalatai, nangman kalung hanna khon chu na donlou ding ahitai.

Så säger HERREN, som är din Herre, och din Gud, som utför sitt folks sak: Se, jag tager bort ur din hand berusningens bägare; av min vredes kalk skall du ej vidare dricka.

23 Chuche khella chu nabol hesoh ho, ‘Keihon vutvaito kichiltha dingu chule natungtun chunga lam kajot dingu ahi’ tia seiho khutna hiche khon chu kapeh joh ahitai.

Och jag sätter den i dina plågares hand, deras som sade till dig: "Fall ned, så att vi få gå fram över dig"; och så nödgades du göra din rygg likasom till en mark och till en gata för dem som gingo där fram.