Isaiah 46
1 Babylon te pathen ho- Bel le Nebo, chu tol lama abungin akun lhonne. Ama ni hi bong kang’a poh thethun atol manguvin ahi. Pohpo gancha teni chun poh lel jeh’in alon pi le len ahi.
Bel sjunker ned, Nebo måste böja sig, deras bilder lämnas åt djur och fänad; de som I förden omkring i högtidståg, de lastas nu på ök som bära sig trötta av bördan.
2 Lim semthu teni le anei hou chu akun lhasuh un ahi. A pathen hou chun amite aveng bit jou pon, chule ami teuvin a pathen’u aveng bit jou pouve. Abonchauvin, sohchang dingin apui mang tha’uvin ahi.
Ja, de måste båda böja sig och sjunka ned; de kunna icke rädda någon börda, själva vandra de bort i fångenskap.
3 Jacob chilhah hon kasei hi ngaijun lang, Israel sunga amoh them jouse, Keiman nangho napen’uva patna ka gelkhoh’u nahiu ahitai. Henga, napen masang peh’uva kavop na hiu ahitai.
Så hören nu på mig, I av Jakobs hus, I alla som ären kvar av Israels hus, I som haven varit lastade på mig allt ifrån moderlivet och burna av mig allt ifrån modersskötet.
4 Na hinkhou lhung keija Keima na Pathen’u kahi ding ahi- Na kum’u ahung tah jeh’a nasam kan gei ja jong, Kasem nahiuvin, nangho kagelkhoh jing ding nahiuve. Keiman kapui leuva chule kahuhdoh ding nahiuve.
Ända till eder ålderdom är jag densamme, och intill dess I varden grå, skall jag bära eder; så har jag hittills gjort, och jag skall också framgent hålla eder uppe, jag skall bära och rädda eder.
5 Keima hi koito nei tekah dingu hitam? Koi ham ka kibahpi chu?
Med vem viljen I likna och jämföra mig, och med vem viljen I sammanställa mig, så att jag skulle vara honom lik?
6 Mi phabep ho chun adangka hou le asana ho’u chu ajunsah un chule chua kona lim semthu pathen sem dingin mi aki thalah’un ahi. Ama ho chu milim anga chun akunuvin chuin hichu ahou’uvin ahi.
Man skakar ut guld ur pungen och väger upp silver på vågen, och så lejer man en guldsmed att göra det till en gud, för vilken man kan falla ned och tillbedja.
7 Ama hon alenguva apo le leuvin, chule ama hon akoilhah tenguleh, chua chun aum denin, achat loh theipoi. Akoma ga taova jong adonbut theipon, koima jong hahsatna’a ahuhdoh theipoi.
Den lyfter man på axeln och bär den bort och sätter ned den på dess plats, för att den skall stå där och ej vika från stället. Men ropar någon till den, så svarar den icke och frälsar honom icke ur hans nöd.
8 Hiche hi sumil hih in! Lunga chingin! Themona neihon hiche hi geldoh’un.
Tänken härpå och kommen till förnuft; besinnen eder, I överträdare.
9 Phatchesa’a kathilboldoh ho geldoh in. Ajeh iham itileh Keima bou Pathen kahi! Keima Pathen Kahin, chule kei tobang koima aumpoi.
Tänken på vad förr var, redan i forntiden; ty jag är Gud och eljest ingen, en Gud, vilkens like icke finnes;
10 Keiman khonung thu ahung lhung ding, aguilhun masanga kahil thei nahiuve. Kagonsa, kagel chan chu bol jia kahi jeh in, hung gui lhung tei ding ahije.
jag som i förväg förkunnar, vad komma skall, och långt förut, vad ännu ej har skett; jag som säger: »Mitt rådslut skall gå i fullbordan, och allt vad jag vill, det gör jag»;
11 Keiman Solam gam'a kona vacha leng gang tah ne hattah chu kakouva- gamla tah gam'a konna lamkai khat hungin tin chule katepna banga abol ding ahi. Keiman kabol ding ahi kanati chu, Kabol tei ding ahi.
jag som kallar på örnen från öster och ifrån fjärran land på mitt rådsluts man. Vad jag har bestämt, det sätter jag ock i verket.
12 Mi louchal ho, thilpha bolna dinga gamla tah’a umho, kasei ngaijuvin.
Så hören nu på mig, I stormodige, I som menen, att hjälpen är långt borta.
13 Ajeh iham itileh thil ijakai adih bolna dinga kigosa um kahi, agamla tah ding hijo louvin, tu tua ding kasei ahi. Keiman Jerusalem kahuhdoh nomin, chule Israel henga kaloupina kavet sah ding ahi.
Se, jag låter min hjälp nalkas, den är ej långt borta, och min frälsning dröjer icke; jag giver frälsning i Sion och min härlighet åt Israel.
