Isaiah 31
1 Ipi lungjin nan angao ahitadem Egypt henga panpina thumho, a sakol hou, sakol kangtalaiho chuleh atol ho chunga kinepna aneiyin, Pakai lang vet tah sanga galsat sepai ho hatna in akisong uvin ahi.
Ve dem som draga neder till Egypten efter hjelp, och förlåta sig uppå hästar, och trösta uppå vagnar, att de månge äro, och uppå resenärar, derföre att de fast starke äro; och hålla sig icke intill den Heliga i Israel, och fråga intet efter Herranom.
2 Pakai chu chingtah ahin, vangsetna nasatah ahin lhunsah ding ahi; a lunggel akhel lou ding ahi. Migilou te douna'a hung thoudoh ding chuleh akithopi apang ho adou ding ahi.
Men han är vis, och låter komma olycko, och vänder icke sin ord; utan varder sig uppresandes emot de ondas hus, och emot de ogerningsmäns hjelp.
3 Ajehchu Egypt mite hi mihem maimai ahibouvun, Pathen ahipou ve! A sakol hou jong phengai ngen ahiuvin, thanei jong ahipouve! Pakai in amaho douna'a akhuttum ahinjel tengleh akithopi hou hung kipallhu diu, akithopi teu jong lhu diu ahi. Abonun hunglhu untin, thikhom soh keidiu ahi.
Ty Egypten är menniska, och icke Gud; och deras hästar äro kött, och icke ande; och Herren skall uträcka sina hand, så att hjelparen skall raga, och den som hulpen varder, han skall falla, och tillhopa, förgås, den ene med den andra.
4 Ahin hiche hi ahi Pakai in eiseipeh chu: “Humpi bahkai nou in kelngoi atha'a achunga dinga a ngeh lut lut teng, kelngoi ching ho hontamtah in ging lul lul in poh thethu jong leu atija dehpon ahi. Hiche banga chu, vanmi janel Pakai chu hung kum lhantin, Zion Mol'a asatding ahi.
Ty så säger Herren till mig: Lika som ett lejon och ett ungt lejon ryter öfver sitt rof, då en hop med herdar ropa uppå det, så förskräckes det intet för deras rop, och är intet rädt för det de äro månge; alltså skall Herren Zebaoth fara ned, till att strida på Zions berg, och uppå dess hög.
5 Van janel Pakai chu Jerusalem chung dunga leng lentin, vachan abuh ahuhbit banga ahuh bit ding ahi. Khopi chu adal'a, ahuhdoh ding ahi; achunga galkai lea ahuhdoh ding ahi!”
Och Herren Zebaoth skall beskärma Jerusalem, såsom foglar göra med vingarna; beskydda, hjelpa, derinne vistas, och undsätta honom.
6 Nangho midouhat migiloutah hijong leu chun, ka mite nahijeh un, hungun lang, Pakai kom'a din hung kile tao vin.
Vänder om, I Israels barn, I som fast afvikit hafven.
7 Niloupi tah khat hung lhung ding ahi ti kahei. Ajeh chu nachonset nau khut in asem thu sana'a kisem leh dangka'a kisem pathen ho amichang cheh in ahin pai mang diu ahi.
Ty på den tiden skall hvar och en förkasta sina silfvers och gyldene afgudar, hvilka eder edra händer gjort hafva till synd.
8 “Assyria mite chu suhmanga umtei ding ahin, mihem chemjam'a kon hilouding ahi. Pathen chemjam chun asat diu, chuteng kichau va jammang diu ahi. Assyria khangthah hat tah tah hochu gal hinga kaimanga umdiu ahi.
Och Assur skall falla, icke genom mans svärd, och skall förtärd varda, icke genom menniskosvärd; och skall dock för svärd fly, och hans unge män skola skattskyldige varda.
9 Ahat tah jong tija'a kithing diu, chuleh leng chapa tejong na gal ponlap ho amuteng uleh jammang soh keidiu ahitai,” tin Pakai, Zion'a meihal pa, a meikou in Jerusalem apat ahin kousuh sah pan aseijin ahi.
Och deras klippa skall för fruktans skull bortdraga, och hans Förstar skola för baneret flykten gifva, säger Herren, den i Zion en eld hafver, och en ugn i Jerusalem.
