Isaiah 30
1 “Ipi lung genthei nan na ngao ham, thu'a nunglou kachate ho,” tin Pakai in aseije. “Keija toh akikalin thilgon nanei un ahi. Ka lhagao in adeilou hotoh kigop khomna nanei jun, hichun na chonset nao na sesang toupeh taovin ahi.
Ve de affälliga barnen, säger Herren; de som rådslå utan mig, och utan min Anda beskydd söka, samla synd öfver synd;
2 Ajehchu keima donglou vin, nache suh un Egypt panpina naga thum uve. Pharaoh huhbitna chu natahsan un ahi. Ama lima chun nakisel gu uvin ahi.
De som draga neder uti Egypten, och fråga intet min mun, att de skola stärka sig med Pharaos magt, och beskärma sig under Egypti skugga.
3 Ahin Pharaoh natahsan jeh uva suh molphou'a naumdiu, amachunga nakingap jeh uva jachatna a naum diu ahi.
Ty Pharaos starkhet skall eder på skam komma, och det beskydd under Egypti skugga till försmädelse.
4 Ahin thaneina Zoan chan gei a keh beh in um jeng jongleh a noidou ho Hanes gei hung lhung ta jong leu,
Deras Förstar hafva varit i Zoan, och deras bådskap äro till Hanes komne.
5 ama tahsan jouse chun jumna amudiu ahi. Aman nakithopiu malah a na suhmol phoudiu ahi.”
Men de måste likväl allesamman på skam komma, öfver det folk som dem till intet bestånd vara kan, antingen med hjelp; eller eljest till nytto; utan allenast till skam och hån.
6 Negev a gancha ho chung changa thuhil kahenga hitin ahung lhunge; Kholjin hon tijat umtah in nelgam ahin jot nun, Egypt gei adin olin akitolui- ahaonao jouse sangan ho chunga ahin pouvin, agou luhou sangongsao chunga ahin pouve-Egypt ten aventup nadiuva abonna pehding atiu ahi. Gamthip gam ahin jot un, keipi bahkai achal le anu umna mun, gulse ho leh gunei gul ho umna mun ho ahin jotpao vin ahi. Hiche jouse hi ahin, Egypt in imacha nahin pehle lou ding ahi.
Detta är tungen öfver de djur, som draga söderåt; der lejon och lejinnor äro, ja, huggormar och brinnande flygande drakar, uti bedröfvelses och jämmers lande. De föra deras gods på fålars rygg, och deras skatt på camelers rygg, till det folk som dem intet till nytto vara kan.
7 Egypt kihahselna ho chu panna bei ahibouve! Hijeh chun, Rahab tin kakouve-setna neilou Dragon.
Ty Egypten är intet, och dess hjelp är fåfäng; derföre predikar jag eder deraf alltså: Rahab skall sitta stilla dertill.
8 Tun chenlang hiche thucheng hohi sun lhan. Lekhabu a sun lut in. Phat kichai kah adinga hettoh sah a pang diu ahitai.
Så gack nu, och skrif detta för dem på en taflo, och teckna det uti en bok, att det må blifva evinnerliga och utan ända.
9 Hichu, hiche mite hi milouchal midouhat ho ahiuvin, Pakai thuhil lunglutna ngaiding nomlou ahiu ve.
Ty det är ett ohörsamt folk, och lögnaktig barn, som Herrans lag icke höra vilja;
10 Mitvah neiho jah'a hitin asei uve, “Themgao ho jah a, Thudih neiseipeh hih uvin. Ngainom um chacha neisei peh uvin. Jouthu leh semthu ho neisei peh un.
Utan säga till Siarena: I skolen intet se; och till skådarena: I skolen intet skåda oss den rätta läron; men prediker oss ljufliga, skåder oss bedrägeri.
11 Lung jin nahi sumil soh in. Nalampi jim akonin kichondoh in Israel Mitheng Pa chungthu neiseh peh u, ngadoh tan.”
Viker af vägen, öfvergifver denna stigen; låter Israels Heliga återvända när oss.
12 Hiche hi Israel Mitheng Pan adonbutna ahi: “Kathu seipeh ho namusit jeh leh nabolgim ho, jou le nal natahsan joh jeh in,
Derföre säger Israels Helige alltså: Efter thy I förkasten detta ordet, och förtrösten uppå försmädare och förförare, och förlåten eder deruppå;
13 phulou helouva vangsetna nachunga hung chu ding ahi-bangho pohdoh a, khikeh a lhuh tobang ding ahi. Apet pet in hung chim lhan tin, bong hel hulin hung lha tan te.
Så skall denna missgerningen vara eder såsom en refva på en hög mur, då han begynner remna, hvilken hastigt omkullfaller och förkrossas;
14 Bel keh banga naki suchip ding ahi-achip dan dan chu halneo khat a jong mei am kiloh theilou, tuikul a kon'a jong tui themkhat chabeh jong kithal thei lou ahi.
Såsom ett lerkäril sönderkrossadt vorde, det man sönderkrossar, och skonar thy intet, tilldess man deraf icke finner ett stycke så stort, att man dermed kan eld taga af en eldstad, eller vatten ösa utur en brunn.
15 Thaneipen Pakai, Israel Mitheng Pan, hitin aseije: “Ka henga hung kinung le hobou, keija kicholdo hobou huhdoh a na umdiu ahi. Lungneng sel leh tahsan nachu na thahat nao ahi. Ahin khatcha nachan lou diu ahi.
Ty så säger Herren Herren, den Helige i Israel: Om I stilla blifven, så vorde eder hulpet; genom stillhet och hopp vorden I starke; men I villen icke;
16 Nangman naseiyin, ' Ahipoi Egypt akon panpina kamu diu ahin, galsat nadinga sakol hattah ho eipeh diu ahi,' nati ahin, gangtah leh hattah namu diu chu ahileh nagal mi teuvin hattah leh gangtah a nahin del diu chu ahi bouve!
Och saden: Nej; utan vi vilje fly till hästar; derföre skolen I flyktige varda; och uppå löpare vilje vi rida; derföre skola edra förföljare varda eder för snare.
17 Alah uva khatnin ahindel ding chu nangho sangkhat hiding ahi. Alah uva nga in nabonu va najamsah soh diu ahi. Thinglhang chunga ponlah khom khat bou kidalha banga na kidalha ding nahin, molvum'a ponlap kikhai pheleng leng toh nabah ding ahi. Hijeh a chu Pakai in ama kom'a nahung ding anga teiding, hitia chu aman nangailut dan leh nakhoto dan chu nahetsah nom ahi. Ajehchu Pakai hi tahsan umtah Pathen ahi. Apan pina ngahjing ho chu a nunnom ahiuve.
Ty tusende af eder skola fly för ens mans rop allena; ja, för fem skolen I fly allesammans, tilldess af eder skola igenblifva, såsom ett mastträ, ofvanuppå ett berg, och såsom ett baner ofvanuppå en hög.
Derföre bidar Herren, att han skall vara eder nådelig, och är uppstånden, att han skall förbarma sig öfver eder; ty Herren är en Gud, som handlar med dom. Väl är allom dem som förbida honom.
19 Aw Jerusalem'a cheng, Zion mite, nangho naka kit loudiu ahitai. Ahenga panpina nathum uleh Ama chu mi lungset them ahi. Na kanau awgin chu Aman adonbut teitei ding ahi.
Ty Zions folk skall bo i Jerusalem; du skall icke gråta. Han skall varda dig nådelig, när du ropar; han varder dig svarandes, så snart han det hörer.
20 Pakai in an adin vangsetna, chuleh don din thoh natna nahin pe jong lechun, nahil din nakom'a umjing nalai di ahi. Na hil'a chu namit tah'a namu ding ahi.
Och Herren skall uti edor bedröfvelse gifva eder bröd, och vatten uti edor ångest; ty han låter icke dina lärare mer bortflyga; utan din ögon skola se dina lärare;
21 Na nakol tah a najah ding ahi. Na nunglang tah a kon thu hung kisei ding,”Hiche lampi hi ahi nachena got chu,” Jetlang hihen, veilang hijong le.
Och din öron skola höra ordet efter dig, så sägandes: Detta är vägen, går honom, och eljest hvarken på högra handena, eller på den venstra.
22 Chuteng na dangka a kisem milim kihou, chule nagou lutah sana'a kisem lim hochu, na suhmang ding ahi. Ponse nen paimang banga na paimang ding, “Phasel to!” tia nasei khum ding ahi.
Och I skolen ohelga edra besilfrada afgudar, och edor belätes gyldene kläder, och skolen bortkasta dem såsom träck, och säga till dem: Härut.
23 Chuteng Pakai in gojuh a phatthei naboh ding ahi, thil tuphat ahiteng. Kidang tah'a agaho naki khop khom ding, chuleh na ganchate nehding hamhing ninglhing setna umding ahi.
Så skall han gifva dine säd, som du på åkrenom sått hafver, regn och bröd af åkrens årsväxt, och det öfvernog, och din boskap skall på den tiden gå i bet på en vid gräsmark.
24 Loukhoi bongchal ho leh sangan hon anpha anehdiu, avai vang huijin alhoh mang ding ahi.
Oxar och fålar, der åkren med brukas, skola blandadt korn äta, det kastadt är med kastoskofvel och vanno.
25 Hiche nikho teng leh na galmi hou akitha a, insang ho ahung lhuh teng, vadung tui ho mol le lhang jouse hung longlha ding ahi.
Och på all stor berg, och på alla stora högar, skola åtskilde vattuströmmar gå, på den stora slagtningenes tid, när tornen falla.
26 Lha chu nisa vah bangin vah intin, chuleh nisa vah chu jat sagi'a vah cheh ding ahi- nisagi sunga vah chu nikhat'a vah tobang ahi! Hitichu hiding ahi Pakai in amite sudam dinga akipatna, akisuh khah nao maha hou damna ahin peh teng.
Och månans sken skall varda såsom solenes sken, och solenes sken skall varda sju resor klarare än det nu är, på den tid då Herren förbinda skall sins folks skada, och hela deras sår.
27 Ven! Pakai chu mun gamlatah akonin ahunge, lungsa pum leh meikhu nasatah in atomkhum in ahi. Amuh hoa lunghan na adimmin; athuho, meiyin asuhmang toh abange.
Si, Herrans Namn kommer fjerranefter; hans vrede bränner, och är ganska svår; hans läppar äro fulle med grymhet, och hans tunga såsom en förtärande eld;
28 Ahaina hu sat chu tuisoh'a galmi ho ngong chan aphah bangin akisunglha abange. Chitin namtin kiletsah ho chu suhmang dinga asepchil ding ahi. Nahkhao akhi peh'a, mangthai dinga ahoidoh ding ahi.
Och hans ande såsom en vattuflod, den upp till halsen räcker, till att förströ Hedningarna, tilldess de omintet varda, och drifva folken hit och dit med ett betsel uti deras mun.
29 Ahin Pathen miten golnop phatah kibolna'a la kisa ho banga kipa la asah diu ahi. Theile mutpan mun thenga Pathen houva cheho honkhat Jerusalem, Pakai lhangchung-Israel te Songpi'a apui banga, kipana' adimset dingu ahi.
Då skolen I sjunga, såsom på en helgedagsnatt, och fröjda eder af hjertat, lika som så man går med en pipo till Herrans berg, till Israels tröst.
30 Chuleh Pakai in aloupina aw ajahsah ding ahi. Abanthahat thaneina avetsah ding ahi. Meikong in aval lhum bangin hung kum lhan tin, van gin holeh gelchang lentah tah hung lhabanga hung kum lhading ahi.
Och Herren skall låta höra sina härliga röst, att man må se hans uträckta arm, med vredsamt trug, och med en förtärande eldslåga, med strålar, med starkt regn, och med hagel.
31 Pakai thupeh dungjui a Assyrian te ahal hal 'a kehdiu ahi. A leng tenggol'a ajeplhuh gamdiu ahi.
Ty Assur skall förskräckt varda för Herrans röst, den honom med ris slår.
32 Hitia Pakai in amol'a ajep uva, gotna apeh teng uleh, amiten selangdah atum uva, khong akhet uva golnop abol diu ahi. Abanthahat ahin doptouva, Assyria te ahin dou ding ahi.
Ty riset skall väl drabba och bita igenom, då Herren det öfver dom förer med trummor och harpor, och allestäds emot dem strider.
33 Topheth-meikou na mun-Assyria lengpa dinga phatsotna gontohsa kikoi ahitai; akigo nading thingho sangtah in akiselom tai. Pakai haina hu chun, meikong hung kikhodoh banga ahin halkou ding ahi.
Ty gropen är tillredd sedan i går; ja, hon är ock Konungenom tillredd, djup och vid nog. Så är boningen derinne, eld och mycken ved. Herrans ande skall upptända henne såsom en svafvelström.
