Isaiah 24
1 Ven! Pakai in leiset asuhmang ding kon ahitai, chuleh gam ong lentah asoding ahi. Leiset chung asumang in, amite athethang soh tai.
Si, Herren gör landet tomt och öde, och omstörtar hvad deruti är, och förströr dess inbyggare.
2 Thempu ho leh milham ho, sohho leh vaihom ho, sohnu holeh inneinu ho, sum hom pa leh sum laho, acho holeh ajoh ho, sum bat sah hole sum pa laho, khat cha soh cha lou ding ahiuve.
Och Prestenom går såsom folkena; herranom såsom tjenarenom, frune såsom tärnone; så honom som säljer, som honom som köper, honom som lånar, såsom honom som borgar; kräfvarenom, såsom gäldenärenom;
3 Leiset chung kihin sutheng sel ding chuleh kichom ngimsel ding ahi tin Pakai in aseitai.
Ty landet skall varda tomt och skinnadt; ty Herren hafver detta sagt.
4 Leiset in pul adou in, a golha gamtai, chuleh lousoh ho a kisumangin, a nang gamtai. Leiset chunga milen tah hojeng jong amah thah gam tai.
Landet står jämmerliga, och förderfvas; jordenes krets förvanskas och förderfvas; de högste af folket i landena förminskas.
5 Amite chonset jeh in, leiset in a thoh gimin ahi. Ajehchu Pathen thuhil hoa pei chavai un, a danthu ho a sukeh un, tonsot'a dinga akitepna asuseh taovin ahi.
Landet är oskärdt vordet af sina inbyggare; förty att de öfverträda lagen, och förvandla buden, och låta det eviga förbundet fara.
6 Hijeh chun, gaosap nan leiset asumang in ahi. Amiten amite chonset jeh a genthei hahsat na ato diu ahi. Meiya akisumang un, mi themkhat bou ahingin akidalhan ahi.
Derföre uppfräter förbannelse landet; ty de som deruti bo, förskylla det; derföre borttorkas landsens inbyggare, så att fögo folk qvart blifver.
7 Lengpi gui ho jong mohseh in akisumang in, ju athah jong a kimu jou tapoi. Kipa thanop bol jouse jong akhoisa un, alung hem uve.
Vinet försvinner, vinträt förvissnar, och alle de, som af hjertat glade voro, sucka.
8 Kipa thanop na khong gin athip heltai; golnop a kipa aw thong a kija tapoi. Selangdah a awngeitah a la kisa athip heltai.
Fröjd af trummor håller upp, de gladas lust är ute; harpors fröjd hafver en ända.
9 Ju leh la a kipa thanop na jouse achemang tan; judu ho judon ho jong akam uva akha tan ahi.
Man sjunger intet, der man vin dricker, och god dryck är bitter dem som dricka honom.
10 Khopi kinchuh chuh in acheh chao in; insung jouse moh ponghung lut ho jeh in akikam soh in ahi.
Den tomme staden är nederbruten; all hus äro tillsluten, så att ingen går derin.
11 Mipi lamlen ho a akikhomun, ju asam sam jenguve. Kipana chu lungjin asoh tan ahi. Kipana chu hiche gam'a kon chun nomang in aumtai.
Man klagar efter vin på gatone, all glädje är borto, all landsens fröjd är sin väg.
12 Khopi chu mang thai in aki dalhan, a kot hojong akivo lha gam tan ahi.
Icke annat än förödelse är blifvet i stadenom, och portarna stå öde.
13 Leiset chung jouse a hiche thusim hi akibange- amoh bou akidalhan, theiphung chunga theichang khat pampet a kidalha tobang, lengpi thei themkhat akikhop tup jouva agui a kidalha tobang hiding ahi.
Ty det går i landena och med folkena, lika som när ett oljoträ afplockadt är; såsom när man efterhämtar, då vinanden ute är.
14 Ahin dalhah a umjousen kipana jeh in a eu vun, la asaove. Lhumlam a umhon Pakai loupina chu a vahchoi uve
De samme upphäfva deras röst och lofva, och glädjas öfver Herrans härlighet ifrå hafvet.
15 Solam gamkaija umhon Pakai loupina apeuve. Twikhanglen gal langpeh a umhon Israel Pathen, Pakai minchu avahchoi un ahi.
Så priser nu Herran i dalomen; på hafsens öar Herrans Israels Guds Namn.
16 Leiset kolning lang peh a konin vahchoila kisa kajaovin, chonpha Pa loupina kipe la ahi! Ahin kalung sung hi lung genthei nan adim e. Nei kapiu vin, ajehchu agolhapai ding kahi tai. Jouva kibolna ache nalaije, chuleh leptholna hi muntina a um nalaije.
Vi höre lofsång ifrå jordenes ända, den Rättfärdiga till äro; och jag måste säga: Hvi är jag dock så mager? Hvi är jag dock så mager? Ve mig! ty föraktarena förakta, ja, föraktarena förakta.
17 Leiset aum miten, kichat tijatna, kokhuh chuleh thang tamtah nakimai topi diu ahi.
Derföre kommer öfver eder, landsens inbyggare, förskräckelse, grop och snara.
18 Tijat na a jamhon kokhuh sunga lhalut untin, kokhuh sunga kona sohcha hon, thang nga hung oh diu ahi. Manthah na hi vanna konna go julha banga hung julha ding ahi; leiset bulpi ho hung kihot ding ahije.
Och om en undflydde för förskräckelsens rop, så faller han dock likväl uti gropena. Kommer han utu gropene, så varder han dock fången i snarone; ty fenstren i höjdene äro upplåtna, och jordenes grundvalar bäfva.
19 Leiset hi akisu keh tai. Nasatah a chimlha ahitai; Nasatah in akihot in ahi.
Landena varder illa gångandes; det skall icke trifvas, utan måste förfalla.
20 Leiset hi jukham bangin alon dong dong in ahi. Hui lego in ponbuh asem bangin leiset akithingin, lhu intin thoudoh lou ding ahitai. Ajeh chu dougal asatnao gitlouna chu sangval a ahitai.
Landet skall raga hit och dit, såsom en drucken, och bortfördt varda, lika som en hydda; ty dess missgerningar trycka det, så att det falla måste, och kan icke blifva.
21 Hiche nikho teng chuleh Pakai in van munhoa um van miho gotna apeh ding chuleh leiset namtin chunga kiletsah tah a vaihom ho gotna apeh ding ahi.
På den tiden skall Herren besöka det höga herrskapet, som i höjdene är, och jorderikes Konungar, som på jordene äro;
22 Amaho chu ki umkhum a, songkul'a kikoitup diu ahi. Songkul'a kikam tup chet diu, chule achaina leh gotna sangtah kipe diu ahi.
Att de skola tillhopasamkas såsom ett knippe till gropena, och skola förslutne varda uti fångahuse, och efter lång tid åter besökte varda.
23 Chuteng lha loupina chu hung mang suh cheh intin, nisa vah jong hung nol lha ding ahi, ajehchu vanmi janel Pakai chun Zion lhanga vai ahin hom ding ahi.
Och månen skall skämma sig, och solen blygas; då Herren Zebaoth skall Konung varda på berget Zion, och i Jerusalem, och för sina äldsta i härlighet.
