Isaiah 16

1 Gamsung vaipo kai pehdin kelngoinou ho chu hin sol’un sela akonin. Nelgam akon zion molsang gei adin hin solun.

"Sänden åstad de lamm som landets herre bör hava från Sela genom öknen till dottern Sions berg."

2 Moab numei ho chu Arnon vadung palgal kaina adong lai achun vacha buh neilou bangin dalhah in aumun ahi.

Och såsom flyktande fåglar, lika skrämda fågelungar komma Moabs döttrar till Arnons vadställen.

3 “Nei panpiu vin,” tin apengun ahi.” Neihuhdoh un kagal mi teu akonin. Lungsetna beija gal eisat hoa konin nei vengbit un. Kapel doh tah jeh un tun nei lhem tahih un.

De säga: "Giv oss råd, bliv medlare för oss. Låt din skugga vara såsom natten, nu mitt i middagshettan. Skydda de fördrivna; röj icke de flyktande.

4 Ka mite galjam ho chu nalah uva umuhen kichat tijat beikah in galmi ho akonin anasel tup un.” Kibolgim naleh manthahna ahung kichai teng, galmi mibulu ho a manthah teng uleh,

Låt mina fördrivna finna härbärge hos dig, var för Moab ett beskärm mot fördärvaren, till dess att utpressaren ej mer är till och fördärvet får en ände och förtryckarna försvinna bort ur landet.

5 Pathenin David khanggui akona leng khat ahin tun doh ding ahi. Amachun hepinaleh thutah'a vai ahom ding ahi. Adih chu ipiham aman abol jing ding, chuleh thilpha bolding alungvil ten ding ahi.

Så skall genom eder mildhet eder tron bliva befäst, och på den skall sitta trygg i Davids hydda en furste som far efter vad rätt är och främjar rättfärdighet."

6 Moab kiletsah dan chu kana jaove- akiletsah nao, ahoithonao leh angolnao. Ahin akisonnao jouse amang gam tan ahi.

Vi hava hört om Moabs högmod, det övermåttan höga, om hans högfärd, högmod och övermod och opålitligheten i hans lösa tal.

7 Moab gamsung mijouse akap un ahi. Ahin, Moab a cheng mijousen a puldou uve, Kir-hareseth akon lengpithei agop tan ahi. Tuhin a umgam tapouve.

Därför måste nu Moab jämra sig över Moab, hela landet måste jämra sig. Över Kir-Haresets druvkakor måsten I sucka i djup bedrövelse.

8 Heshbon a louho dalhah in a umtan; Sibmah a lengpilei hojong dalhah in a umtai chitin namtin chunga vaihom hon Moab asukeh taove-hoitah tah lengpithei gui ho chu. Akhaogui sah langa patnin Jazer khosung gei jin akiphan, solam gamthip gamgei jin a kikhai lha in ahi. Ajihdon lhumlam gei aphan, twikhanglen gal a ajam gal kai tao ve.

Ty Hesbons fält äro förvissnade, så ock Sibmas vinträd, vilkas ädla druvor slogo folkens herrar till marken, vilkas rankor nådde till Jaeser och förirrade sig i öknen, vilkas skott bredde ut sig och gingo över havet.

9 Hijeh chun tun keiman Jazer leh Sibmah lengpilei kaka pitai; ka mitlhi twi Heshbon leh Eleahleh a din along'e. Nipi laiya honga louga khoptup jeh a kipana lhangsap jong aum tapoi.

Därför gråter jag över Sibmas vinträd, såsom Jaeser gråter; med mina tårar vattnar jag dig, Hesbon, och dig, Eleale. Ty mitt i din sommar och din bärgningstid har ett skördeskri slagit ned.

10 Kipana chu tun a umtapoi, neh khoptup jeh a kipana aumtapoi. Lengpilei sunga lasah jong umtapon tin, kipana lhangsap jong um taponte, lengpitwi’a akipanao jouse kasuh hai peh ahitai.

Glädje och fröjd är nu avbärgad från de bördiga fälten, och i vingårdarna höjes intet glädjerop, höres intet jubel; ingen trampar vin i pressarna, på skördeskriet har jag gjort slut.

11 Selangdah tuma puldou va akimao banga Moab adinga ka lungsung kap ahi. Kir-hareseth adin lunggenthei in kadimin ahi.

Därför klagar mitt hjärta såsom en harpa över Moab, ja, mitt innersta över Kir-Heres.

12 Moab miten a houin uva milim hin houvun tin, ahin imacha phachom louding ahi. A pathen koma kap un tin, ahin koima chan amaho ahuhdoh louding ahi.

Ty huru än Moab ävlas att träda upp på offerhöjden och huru han än går in i sin helgedom och beder, så uträttar han intet därmed.

13 Hiche thudol ho Pakai in phat masa peh a anasei doh ahitai.

Detta är det ord, som HERREN tillförne talade till Moab.

14 Ahin tun Pakai in aseije, “Kumthum sunga nisim a simin, Moab loupina chu bei ding ahi. Michujat a kona mi lhomcha bou ahinga kidalha diu ahi.

Men nu har HERREN åter talat och sagt: Inom tre år, såsom dagakarlen räknar åren, skall Moab i sin härlighet, med alla sina stora skaror, varda aktad för intet; och vad som bliver kvar skall vara litet och ringa, icke mycket värt.