Hosea 9
1 O Israel mipite, Namdangte ho bangin kipah hihun. Ajeh chu na Pathen a dinga tahsan umtalou, notia pang dinga nangmatah kijoh nahitai. Changphol chung jousea gamchom mite pathen- nahoutai,
Gläd dig icke, Israel, så att du jublar såsom andra folk, du som i trolös avfällighet har lupit bort ifrån din Gud, du som har haft ditt behag i skökolön på alla sädeslogar.
2 Abonchauva changphola chang in avah va lou ding. Lengpithei konga lengpi thei in jong ato loudiu ahi. Lengpi twithah kichilin jong abonchauva ato louding, chang lou ding ahiuve.
Logen och vinpressen skola icke föda dem, och vinet skall slå fel för dem.
3 Hijeha chu Pakai gamsunga chengden lou diu, Ephraim vang chu Egypt gam'a kile kit ding ahi. Chujongle Assyria gam'a jong chu amahon an thenglou aganeh diu,
De skola icke få bo i HERRENS land; Efraim måste vända tillbaka till Egypten, och i Assyrien skola de nödgas äta vad orent är.
4 Pakai houna dinga juning jong alhit lou dingu, kilhaina gantha ijat bol jongleu alungu lhai lou dingu ahitai. Aneh dingu changlhah jong chu kap le lunghema aneh diu ahi. Hitobang an ho chu abohkhat in atohkhah a boh bonga bohsoh ahitan, nehthei hijeng jongleh Pakai houin'a ato thei lou diu ahiye.
De skola ej få offra vin till drickoffer åt HERREN och skola icke vinna hans välbehag. Deras slaktoffer skola vara för dem såsom sorgebröd; alla som äta därav skola bliva orena. Ty det bröd de få stillar allenast deras hunger, det kommer icke in i HERRENS hus.
5 Phat neiya kibol kut chu, iti naboldiu ham, Pakai dia golvah nikholeh ipi boltauvin natem?
Vad skolen I då göra, när en högtidsdag kommer, en HERRENS festdag?
6 Ajeh chu amaho kisuhgamna jeh'a chemang ahitauve, Egypt in akhop khom dingu, Memphis in avui dingu ahi. Adangka kholnao mun nom ho chu ling dimding chule ahoubuh sunguva jong ling ho keh ding ahi.
Ty se, om de undgå förödelsen, bliver det Egypten som får församla dem, Mof som får begrava dem. Deras silver, som är dem så kärt, skola nässlor taga i besittning; törne skall växa i deras hyddor.
7 Gotna kipehna ding nikho ho ahung lhungtan, kilethuhna nikho ho ahunglhungtai. Israel in hichu ahet ding ahi, nakhan gitlounao adimset jehle hotna lentah umho jeh chun “Themgao chu mingol ahin, chule lhagao mi chu michavai ahi.” tin naseiye.
De komma, hemsökelsens dagar! De komma, vedergällningens dagar! Israel skall förnimma det. Såsom en dåre står då profeten, såsom en vanvetting andans man, för din stora missgärnings skull; ty stor har din hätskhet varit.
8 Themgao chu Israel pumpi Pathen dinga khongahpa ahin, ahijeng vanga chu achena chan-a thang kikampeh ahin, Pathen houin sunga jong hotna adimset tai.
Ja, en lurande fiende är Efraim mot min Gud; för profeten sättas fällor på alla hans vägar och utläggas snaror i hans Guds hus.
9 Kamite natoh ho chu, tumasang Gibeah nikho laiya bangin asetnau anasabeh seh jengtai.
I djupt fördärv äro de nedsjunkna, nu såsom i Gibeas dagar. Men han kommer ihåg deras missgärning, han hemsöker deras synder.
10 Pakaiyin aseiye, “O Israel, amasapen-a kanamu chun, gamgo lah-a lengpi theiga hingset bangin kamun ahi. Napu napateu kanamu chun, aphat laiya theichang agamasa amin banga kanamu ahin, ahivanginla amahon Baal-peor lampia acheuvin, amahotah akipelutun, jachat umtah milim houna munah akiheilut tauve. Hetman loukah in thet umtah chondihlou asohtauve. Chondihlou ahiphat un chonna dihlou milim ahou tauvin ahi.
Såsom druvor i öknen fann jag Israel; jag såg edra fäder såsom förstlingsfrukter på ett fikonträd, då det begynner bära frukt. Men när de kommo till Baal-Peor, invigde de sig åt skändlighetsguden och blevo en styggelse lika honom som de älskade.
11 Israel aloupina ho chu vacha banga leng mang ding, chahing jong umlou ding, agaijong umlou ding, naovop jong bei ding ahi.
Efraims härlighet skall flyga sin kos såsom en fågel; ingen skall där föda barn eller gå havande, ingen bliva fruktsam.
12 Cha neimong mong jongleu, kasuh beiya pul kadousah ding ahiuve. Keiman kakiheimanga nachanga kadalhah tengle, hichu hahsatna nikho hiding ahi.
Och om de än få uppföda barn åt sig, skall jag taga dessa ifrån dem, så att ingen människa bliver kvar. Ja, ve dem själva, när jag viker ifrån dem!
13 Keiman Israel kavetlhih jing ahin, Tua a hoi banga hoi ahi. Ahinlah tua hi achate tha gamna dinga Israel kipuidoh ding ahi.
Väl är Efraim nu vad jag har sett Tyrus vara, en plantering på ängen; men Efraim skall en gång få föra ut sina söner till bödeln.
14 O Pakai namite dinga ipi iti kathum peh ding ham? Kathum ding chu nao penlhah louna dinga naobu, nao-an atwi beina ding ham!
Giv dem, HERRE, vad du bör giva dem. Giv dem ofruktsamma moderssköten och försinade bröst.
15 Pakaiyin aseiye, “Achon phatlou nau jouse hung kipatna hi Gilgal ahi. Hichea patna chu kavetda nau hung kipan ahitai. Kagamsunga kona amahohi katheh ngim ding ahi, ajeh chu amahon kadeilou chonset aboldoh jeh uva. Keiman kangailut kittah houhel dingu ahitai. Ajeh chu alamkai hou jong gucha ahibouve.
All deras ondska är samlad i Gilgal; ja, där fick jag hat till dem För deras onda väsendes skull vill jag driva dem ut ur mitt hus. Jag skall icke längre bevisa dem kärlek; alla deras styresmän äro ju upprorsmän.
16 Israel mite chu akigotdan danu alhasamun, Ajungu jong agolhagam tan ahi, Chule athingphung jong gatalou ding ahi. Chule cha hing namao jongleh katha ding ahi.”
Efraim skall bliva nedbruten; deras rot skall förtorkas, de skola ej bära någon frukt. Om de ock föda barn, skall jag döda deras livsfrukt, huru kär den än är dem.
17 Ka Pathen in Israel mite chu apaidoh ding ahitai. Ajeh chu amahon kathu ngaipovintin, nitpouvinte. Amaho chu inneilouva namdang mite laha vahkoi leding ahiuve.
Ja, min Gud skall förkasta dem, eftersom de icke ville höra honom; de skola bliva flyktingar bland hedningarna.
