Hosea 6
1 Hungun, Pakai henga kilekit tauhite. Aman ahal hallin eimal teldeh jongleu, tua hi ei-damsah kitdiu ahitai. Aman eimavou ahitan, tua hi imaha hou eitompeh dingu ahitai.
När dem illa går, så måste de då bittida söka mig ( och säga ): Kommer, vi vilje till Herran igen; ty han hafver rifvit oss, han helar oss ock; han hafver slagit oss, han förbinder oss ock;
2 Chomlou kahin ei-kiledohsah kituvin tin, chuteng eiho ama umna-a iumdiu ahi.
Efter två dagar gör han oss lefvande; på tredje dagen skall han uppväcka oss, sa att vi få lefva inför honom.
3 Chuteng eihon Pakai ihetdiu ahitai! Kihetthemu hitin, Pakai chu hettei tei ding gouhite. Ahung kumlhah ding teng eihetsah tei nauvinte. Ahiloule leiset chapkotna pangji khalgo banga hung Lenglha jeng ding ahi, tia asei dingu ahi.”
Och så varde vi deruppå aktande, och vinnlägge oss derom, att vi måge känna Herran; ty han kommer fram lika som en skön morgonrodne, och skall komma oss lika som ett regn, såsom ett serlaregn, hvilket landet fuktar.
4 “O Israel le Juda, Ipi kabolpeh ding nahim?” tin Pakaiyin adonge. “Nangin nei ngailut nahi jingkah meibol bep ahin, nisan asahgot loi jeng daitwi bep ahibouve.
O! huru väl vill jag göra emot dig, Ephraim; o! huru väl vill jag göra emot dig, Juda; ty den nåd som jag eder bevisa vill, skall vara såsom ett morgonmoln, och lika som en dagg, som om morgonen bittida faller.
5 Ka themgao ho nasatan tan din kasolin, Kakamsung thuseiya kona thatgam din kasol’e. Kathutan khovah banga kikhodoh tothon kasol’e.
Derföre höflar jag dem genom Propheterna, och dödar dem genom mins muns tal, att din ord måga i ljuset komma.
6 Keiman kithoina sangin nei ngailutdiu kadeijon, Pumgo thito sanga, Keima neihetdiu kadeijon ahi.
Ty jag hafver lust till kärlek, och icke till offer; och till Guds kunskap, och icke till bränneoffer.
7 Ahinlah Adam bangin, kakitepna nasukehun, katahsan nasubei uve.
Men de öfverträda förbundet, lika som Adam; deruti förakta de mig.
8 Gilead jong hi michonseho khopi ahin, Thisan sote kengto ngapna ahibouve.
Ty Gilead är en stad full med afguderi och blodskulder.
9 Michom hon mihem achanlhih banguvin, Thempuho jong ahon hon in akikhomuvin, Shechem jotna lampia mi athatuvin hitobang-tahin chonset thil jeng abolluvin ahi.
Och Presterna, samt med sina stallbröder, äro lika som röfvare, hvilke i försåt ligga, och mörda på den vägen till Sichem; ty de göra hvad de vilja.
10 Keiman Israel le Ephraim insunga tijat umtah thil khat kamudoh’e, Kamite noti in apangun, gamchom mite indoi hou nan akisaboiuve.
Jag ser det i Israels hus, der mig före grufvar; ty der bedrifver Ephraim boleri, Israel orenar sig.
11 Kami Israel themmona le doumah abolnao hi keiman hamphatnaa athahbeh-a semphat ding gojongleng; O Judah nang dingin jong chang atding tepsa a kikoi ahitai.
Men Juda skall ännu hafva en skördeand för sig, när jag mins folks fängelse omvändandes varder.
