Hosea 5

1 Hiche hi ngaiyin, nang thempuho. Lunglutin ngaiyin, nang Israelte lamkai. Nangho leng insung mite jousen jong ngaichehuvin. Ajeh chu nachunguva thutanna hi kingam sohkei ahitai. Nanghon Mizpah le Tabor khoa dingin kipalna thang nakamuve.

Så hörer nu detta, I Prester, och akta häruppå, du Israels hus, och fattat i öronen, du Konungens hus; ty ett straff varder öfver eder gångandes. I som ena snaro i Mizpa ställt hafven, och ett utsträckt nät i Thabor.

2 Kotong thuhtah in nachouvun thang nakampehuvin ahi. Ahinlah nathil bol hi kenjong kahin vetjing ahiye.

De slagta fast mycket, och bedraga folket dermed; derföre måste jag straffa dem allasamman.

3 O Ephraim, keiman nang koitobang nahi kahenai. Nang keiya konin kisel theipon nate, O Israel, notinun ajipa adalhah bangin, kei neidalha tai, nangma thanghoitah-a kisubohdeh nahi ahitai.

Jag känner Ephraim väl, och Israel är för mig intet fördold; att Ephraim är en sköka, och Israel en sluna.

4 Nachon nauvin Pathen henga nakilesah thei tapouve. Ajeh chu nalahuva noti dinga lunggel jeng nagel jeh'un, Na Pathen-u umna lam nagel phatapouvin ahi.

De tänka intet dertill, att de måtte vända sig till sin Gud; ty de hafva ett skökohjerta, och sköta intet om Herran.

5 Israel chu akiletsahnan achunga aheh jingin, Ephraim chu aphatlouna-a kipal lhu ding ahin, Juda jong Israel le Ephraim toh kipal’a lhukhom tha ding ahi.

Derföre skall Israels högfärd för deras ansigte ödmjukad varda; och skola både Israel och Ephraim falla för deras ondskos skull; ock skall Juda falla med dem.

6 Akelngoi jouseu le abong jouseuvin pumgo thilto Pakaiya hungbol jongleu, amu loudiu ahitai, ajeh chu amahoa kona kikhin gamla ahitai.

Så skola de komma med sin får och fä, till att söka Herran, och dock intet finna honom; ty han hafver vändt sig ifrå dem.

7 Amahon Pakai chu kitahna beiyin anabol tauvin, hibangtah in jatdng mitoh cha anahing tauvin ahi. Tua hi mi sumongpa chun ama ho jong aloumunu jong asuhmongtha ding ahi.

De förakta Herran, och föda främmande barn; derföre skall ock nymånaden uppfräta med dem deras offer.

8 Gibeah khoa kelki mutuvinlang! Ramah khoa sumkon mutuvin, Beth-aven khoa galkonding in kiginna lhang samuvin. Vo Benjamin kiti hot hotin!

Ja, blåser i basun i Gibea; ja, trummeter i Rama; ja, roper i BethAven, på hinsidon BenJamin.

9 Ephraim dinga talen kapeh nikho leh ahomkeuva kijam ding, Israel phung laha thonlou hella kaphondoh ding ahi.

Ty Ephraim skall ett öde varda, på den tid jag dem straffandes varder. Derom hafver jag Israels slägte troliga varnat.

10 Juda gam'a milen milalho jong gucha bangdiu, achunguva kalunghanna twilhabom bang ding ahi.

Juda Förstar äro like dem som utflytta råmärke; derföre vill jag utgjuta mina vrede öfver dem, lika som vatten.

11 Ephraim hin thu adiha katan jeng jong asunoh phahtai. Ajeh chu amahi pannabeiya kipedoh-a vahthaile ahitai.

Ephraim lider väld, och varder plågad; deruti sker honom rätt; ty han hafver gifvit sig uppå menniskobud.

12 Hijeh a chu keijong Ephraim dinga nget tobanga kahi ding, Juda insung dinga jong agotlhahsah-a pang ding kahi.

Jag är Ephraim såsom en mal, och Juda huse en plåga.

13 Ephraim chu adammona akimu doh phat in, Judah chun amaha akimudoh phatin, Ephraim chu Assyria gam'a achen lenglenpa henga mi asole. Ahinlah aman hom naboldam theilou ding, amaha jong asuhdam thei lou ding ahi.

Och då Ephraim kände sina krankhet, och Juda sitt sår, drog Ephraim bort till Assur, och sände till Konungen i Jareb; men han kunde intet hjelpa eder, eller hela edart sår.

14 Keima Ephraim dinga keipi kabah ding, Judah dinga keipi golpai hattah kabah ding ahi. Kei mong mong in kabotel jengjung ding ahi. Keiman kalhoh manga koiman eichulhah jou lou ding ahi.

Ty jag är Ephraim lika som ett lejon, och Juda huse lika som ett ungt lejon. Jag, jag rifver, och går min väg; jag förer dem bort, och ingen kan undsätta dem.

15 Chuteng kagam langa kakile kit ding, Amahon athemmonau akihet dohuva, keima angsung ahinhol kit kahseu, kachenna muna kache ding, agenthei behseh tengule eihin holdiu ahi.

Jag vill gå åter till mitt rum igen, tilldess de känna sina skuld, och söka mitt ansigte.