Habakkuk 3
1 Hiche taona hi themgao Habakkuk in lakaija ahin sahdoh ahi.
Detta är Propheten Habacucs bön för de oskyldiga.
2 Pakai, nangma chung chang thuhi abonna kana jahsa ahi. Na thilbolho hi kadatmo lheh jengin ahi. Achesa kum ho’a nana bolsa ahi bangin, ka ngaichat dehset petlaitahu hin nei panpi kituvin. Chuleh na lunghan laitah a jong mikhoto them nahina chu geldoh in.
Herre, jag hafver hört ditt rykte, så att jag förskräcktes. Herre, du gör ditt verk lefvande midt i åren, och låter det kunnigt varda midt i åren. När bedröfvelse på färde är, så tänker du uppå barmhertighet.
3 Keiman Pathen chun Edom gal lama patna gamthip ahinjot galkai kamu’n, Paran molchunga kona Mitheng Pachu ahung kamui. Avah emsengsung chun vanthamjol alodimin, chuleh leiset chung hi avahchoinan alodim jengin ahi.
Gud kom sunnanefter, och den Helge ifrå det berget Paran. (Sela) Af hans lof var himmelen full, och af hans äro var jorden full.
4 Ahungna chu nisa hung sohdoh bangin akilang jenge. Akhutna konin vah ahung kikhodohin, athaneina kiselna muna kona hungdoh a ahi.
Hans sken var såsom ett ljus, strimmor gingo af hans händer; der var hans magt hemliga.
5 Amasanga amangthah ding ho akijotnun, chule anunglama pulin ahinjuipaijin ahi.
För honom gick pestilentie, och plåga gick ut, ehvart han gick.
6 Ama adinleh leiset akithingin, avetna ahileh namtin vaipi akihot jenguve. Tonsotna ana um mol ho chu athechehin, chuleh a i-tiha thinglhang anaum ho chu asuchamin ahi. Ama Tonsotna Umpa chu ahi.
Han stod, och mälte landet; han såg till, och förskingrade Hedningarna, så att verldenes berg förkrossad vordo, och sig bocka måste alle högar i verldene, då han gick uti verldene.
7 Keiman Kushan miho chu lunglhatah a a’umu kamun, chule Median namte jong chu kicha a tijatah a a’umu kamui.
Jag såg de Ethiopers hyddor i vedermödo, och de Midianiters tjäll bedröfvad.
8 Pakai, nangman lung hanga twi chu najepma, twipi chu kikhena hija ham? Amaho chunga lunghimoa nahim? Ahipoi, nangin huhhingna sakol kangtalai chu nahin sol ahijo me!
Vast du icke, Herre, vred i flodene; och din grymhet i vattnom, och din ogunst i hafvena? då du redst på dina hästar, och dine vagnar hehöllo segren.
9 Nang in nathal le na thalchang koina na livathei chu napeije. Nangman leiset hi vadung twi ho lonna dingin na hongdohin ahi.
Du drog fram bågan, såsom du slägterna svorit hade; (Sela) och delade strömmarna i landena.
10 Mol ho akivetle akithingin, twi kinong chun amasanglama ahin nuhin ahi. Twi thuh tah chun ahin samdohin, akhut chun Pakai lam ahin sang’e.
Bergen sågo dig, och vordo bedröfvad; vattuströmmen gick sin kos, djupet lät höra sig, höjden hof sina händer upp.
11 Nisa le lha chu nathalchang ho jangkeija alenna chule natengcha vallihleh chu akipeipet in vanlaijolla ading dentai.
Sol och måne stodo stilla. Dine pilar foro bortåt med ett sken, och din glafven med ljungelds blänkande.
12 Nangman gamsung chu lunghangin napaltanin, chule chitin namtin chu lunghangin nachotpha tai.
Du nedertrampade landet i vrede, och söndertröskade Hedningarna i grymhet.
13 Na lhenchomte huhdoh dingin, nathaonute huhdohna dingin nakipat dohtai. Nangin migilou luchang chu na noigepin chule alua pat akengtou geijin najep pehtai.
Du drog ut till att hjelpa dino folke, till att hjelpa dinom smorda; du sönderslogst hufvudet uti dens ogudaktigas huse, och blottade grunden allt intill halsen; (Sela)
14 Huipi hungnung banga hung kitola, beilamtaha Israel bahgam dinga go chu, nangin ama galvon maman nasumang’e.
O! att du ville banna hufvudens spiror, samt med dess byar, hvilke, såsom ett väder, komma till att förströ mig, och glädja sig, lika som de uppslukte de elända hemliga.
15 Nangman twipi chu nasakolla na paljengin, chule twi thahattah chu sangtahin kiting denin na umsah jeng’e.
Dine hästar gå i hafvena, uti stor vattens träck.
16 Hiche thu kajah in kasungil akithing jengin, ka muh jong kichatnan aphusepsupmin, kakengteni jong akihot hotnin, chule kichat tijatnan kakithing jenge. Keiman ka chunguva gal hungbol mipi ho chu vangsetna nasatahin ahinphah dingu nikho chu thipkhencha kanga ahitai.
Efter jag sådant hörer, så är min buk bedröfvad; mine läppar darra af rop var går i minom ben om; jag är bedröfvad vid mig. Ack! att jag hvila måtte i bedröfvelsens tid, då vi uppdrage till det folk, som emot oss strider.
17 Theichang phungho jong chu pahdoh hih uhenlang, lengpi guija lengpiga ho umhih hen; Olive phunga thao putdoh tahih jong leh, chuleh loujao hoa ima pou hih henlang chuleh ga sodoh tahih jong uleh; chuleh loujao hoa gancha ho thi’u henlang, ganhing ho jeng jong chu agoh in umu henlang hita jong leh;
Ty fikonaträt skall icke grönskas, och der skall ingen frukt vara på vinträn; arbetet uppå oljoträt felar, och åkrarna bära ingen födo; och fåren skola ryckas utu fårahusen, och intet fä skall vara uti fähusen.
18 Keima Pakai a kipah nalai ding kahi! Ei huhhingpa Pathenna chu kipahna lai ding kahi!
Men jag vill glädja mig af Herranom, och glad vara i Gudi, minom Frälsare.
19 Leng vaipo thaneipen Pakai chu ka thahatna ahi! Sa san bangin keng thaneina pen tin, munsang lai laiya jong eichopsah ding ahi. (Zai pipu chun: Hiche taona hi semjang khao tampi tothoa atumginga alamkai ding ahi.)
Ty Herren Herren är min kraft, och han skall göra mina fötter lika som hjortafötter; och skall föra mig upp i höjdena, så att jag sjunger på min strängaspel.
