Semtilbu 30
1 Hichun Rachel'in Jacob cha ahinpeh lou akihet chet phat in a sopinu athangset pin, hijeh chun Jacob komma atao tan, “Keijong cha le nao nei hinpeh in achuti loule keima thi ding ka nom jotai atin ahi.”
Då Rachel såg, att hon födde Jacob intet, afundades hon vid sina syster, och sade till Jacob: Skaffa mig ock barn, eljest dör jag.
2 Jacob chu Rachel chunga alung hang jah jeng in, “Keima Pathen ka hipoi ama ahi cha nei louva na koi, na naobu khah tan achu,” ati.
Jacob vardt ganska vred på Rachel, och sade: Icke är jag Gud, som dig förmenar dins lifs frukt?
3 Hichun Rachel in adonbut in, “Kasohnu Bilhah hi galup khompi tan, chutile amanun nao eihin peh intin chua konna chu keiman jong ka chilhah insung kaki semdoh thei ding ahi,” ati.
Men hon sade: Si, der är min tjenstepiga Bilha: lägg dig när henne, att hon må föda i mitt sköt, och jag varder dock uppbyggd genom henne.
4 Rachel in Bilhah asohnu chu Jacob ji din apetai chuin Jacob'in Bilhah chu akitimat pitai.
Och gaf honom så Bilha, sina tjenstepigo, till hustru, och Jacob lade sig när henne.
5 Bilhah in nao ahinvop'in Jacob ding in chapa khat ahin peh tai.
Och så vardt Bilha hafvande, och födde Jacob en son.
6 Hichun Rachel in aseiye, “Pathen in ka lunggel eisu bulhit pehtai, chule katao na jong eisan peh in chapa eipe tai atin hijeh chun naosen min chu Dan asahtai.”
Då sade Rachel: Gud hafver dömt mina sak, och hört mina röst, och gifvit mig en son: Derföre kallade hon honom Dan.
7 Chuin Rachel sohnu Bilhah chun nao avop kit in Jacob chapa anina ahin peh kittai.
Åter vardt Bilha, Rachels tjensteqvinna, hafvande, och födde Jacob den andra sonen.
8 Hichun Rachel'in, “Keiman ka sopinu toh hatah a kaki set delna lhon a keiman kajou tai,” atin hichun naosen min chu Napthali asah tai.
Då sade Rachel: Gud hafver omvändt det med mig och mine syster, och jag får öfverhandena: Och hon kallade honom Naphthali.
9 Leah in nao aneikit tah lou ding ahin kihet doh phat in asohnu Zilpah chu ji din ape tai.
Då nu Lea såg, att hon hade vändt igen att föda, tog hon sina tjenstepigo Silpa, och gaf henne Jacob till hustru.
10 Hijeh chun Leah sohnu Zilpah chun Jacob ding in chapa khat ahin pehtai.
Så födde Silpa, Leas tjensteqvinna, Jacob en son.
11 Hichun Leah in hitin aseiye, “Hamphat aum bouve,” atin naosen min chu “Gad” asah tai. Hichun avetsah chu, keima iti vangphat kahi hitam tina ahi.
Då sade Lea: Rustig; och kallade honom Gad.
12 Hichun Leah sohnu Zilpah chun Jacob chapa anina chu ahin peh kitin ahi.
Derefter födde Silpa, Leas tjensteqvinna, Jacob den andra sonen.
13 Leah chun aseiye, “Keiya din iti thanop um hitam, tua hi numei dang jousen hatah a eiki papi diu ahitai,” atin hiche naosen min chu Asher asah tai.
Då sade Lea: Väl mig; förty döttrarna skola säga mig saliga: Och hon kallade honom Asser.
14 Nikhat Reuben chu suhlou chang vohlai in akon in ahile loulai achun Joldei-Ai (Mandrake) amun anu Leah ahin poh peh in ahile, hichun Rachel in Leah koma “lungset tah in na chapa Joldei-Ai hinpoh chu kei jong nei hom thei ding ham tin athum tai.”
Ruben gick ut om hveteandena, och fann liljor på markene, och hade dem hem till sina moder Lea. Då sade Rachel till Lea: Gif mig en del af din sons liljor.
15 Hinlah Leah in Rachel jah a “Ka inneipu neilah peh jong thil neocha na bola, tua jong kachapa Joldei-Ai hinpoh jong lahpeh ding neiti ham?” atile Rachel in adonbut in, “Chuti ahile nachapa Joldei-Ai poh man ding in tujan Jacob'in nangma na lupkhompi thei nante,” ati.
Hon svarade: Hafver du icke nog, att du hafver tagit min man bort, och vill desslikes taga min sons liljor? Rachel sade: Nu väl, låt honom denna nattena sofva när dig, för dins sons liljor.
16 Hiche nilhah chun Jacob phailei lama kona ahung ki nungle phat in Leah achen aga kimu pin, “Tujan hi keima toh ilupkhom ding ahi, Ajeh chu tujan adinga ka chapan nao neitheina hinpoh a tujana dinga ka choh na hitai,” hichun Jacob chu hiche jan chun Leah to ageh lhontai.
Då nu Jacob kom om aftonen af markene, gick Lea ut emot honom, och sade: När mig skall du ligga; förty jag hafver köpt dig för mins sons liljor: Och han låg när henne de nattena.
17 Pathen in Leah taona chu asan pehtan, nao ahin voptan Jacob chapa nga lhinna ahin neipeh tai.
Och Gud hörde Lea, och hon vardt hafvande, och födde Jacob den femte sonen.
18 Hichun Leah in asei tan, “ka sohnu chu kajipa ka pehdoh jeh in Pathen in ka choh doh man eipe tai,” atin hichun naosen min chu Issachar asah tan ahi.
Och sade: Gud hafver lönt mig, för det jag gaf minom manne mina tjenstepigo; och hon kallade honom Isaschar.
19 Chujouvin jong Leah chun nao avop kit'in Jacob ding in chapa gup lhinna ahin peh kit tai.
Åter vardt Lea hafvande, och födde Jacob den sjette sonen.
20 Hichun Leah in asei tan, “Pathen in keima numei thilken phatah tah eiken peh tai, tuapat'in kaji pan ngailutna sangtah einei ding ahi tai, ajeh chu chapa gup kaneipeh tai,” hichun amanun naosen min chu Zebulun asah tai.
Och sade: Gud hafver väl försett mig: Nu varder åter min man boendes när mig, ty jag hafver födt honom sex söner: Och kallade honom Sebulon.
21 Ahin phat chomkhat jouvin nao numei khat ahingin amin chu Dinah asah in ahi.
Derefter födde hon ena dotter, och kallade henne Dina.
22 Hichun Pathen in Rachel chu asumil pon Pathen in ataona asanpeh in anaobu chu ahon pehtai.
Men Gud tänkte på Rachel, och hörde henne, och gjorde henne fruktsamma.
23 Hijeh chun Rachel in jong nao ahin vop'in chapa khat ahin neitai; hichun Rachel in hitin aseiye, “Pathen in kaja chatna jouse asubeitai,” ati.
Då vardt hon hafvande, och födde en son, och sade: Gud hafver min smälek ifrå mig tagit.
24 Rachel'in anao min chu Joseph asah in hitin aseiye, “Pakaiyin chapa dang khat jong eihin sah kit teitei hen o!” ati.
Och kallade honom Joseph, och sade: Herren gifve mig ännu en son härtill.
25 Rachel in Joseph ahin neijou phat chun, Jacob in Laban koma asei tai, “Nei nungsol tan kagam lang uva,” ati.
Då nu Rachel hade födt Joseph, sade Jacob till Laban: Låt mig färdas, och resa hem till mitt, och i mitt land.
26 Kajite kachate neipe dohtan phat sottah nangma in alhachan ka pangtan, tua hi keima ki nungle phat ahung hitai, chule ito banga nangma na katoh peh nahim nangman nakihet nai ati.
Gif mig mina hustrur och min barn, som jag hafver tjent dig före, att jag må färdas; förty du vetst, hvad jag hafver gjort dig för en tjenst.
27 Ahin Laban in Jacob jah a aseiye, “Ahithei dingle lungset tah in neida lha hih in ajeh chu nangma ka insunga na hung lutna pat in Pathen in phatthei eiboh lheh jeng in ahi.
Laban sade till honom: Kan jag icke finna nåd för din ögon? Jag förnimmer, att Herren hafver välsignat mig för dina skull.
28 Chule Jacob in asei in, natoh man ding ijat ham neisei peh tan keiman kapeh ding nahi ati.
Säg, hvad lön jag skall gifva dig?
29 Chuin Jacob in adonbut in, “Nangman na henai itobanga nangma na katoh a na gancha ho hung pung thei ham?” ati.
Men han sade till honom: Du vetst, huru jag hafver tjent dig, och hvad boskap du hafver under mig.
30 “Ajeh chu keima ka hung masang chun themcha bou na neijin tun apung jal tan, Pathen in hatah in phatthei na boh tan ahi. Ahile itih phat hi ding ham? keima insunga ding katoh na ding,” ati.
Du hade litet, förra än jag kom, men nu äst du riker vorden; och Herren hafver välsignat dig för mina skull: Och nu, när skall jag ock något bestyra till mitt hus?
31 Chule Laban in adong kitin, “Ipiba ka peh ding ham? Jacob'in aseiye, Imacha neipe hih in, ahin thil khat neibol peh le chun keiman nagancha na vettup peh nang'e ati.
Laban sade: Hvad skall jag då gifva dig? Jacob sade: Du skall allsintet gifva mig; utan om du vill göra mig det jag säger, så skall jag ännu beta och vakta din får.
32 Tun keiman na gancha kelngoi ho ga khol sohkei jing ting, amaho lah achun apol jouse hin lheng doh inting, chule keltah ho laha jong apol thim hihen hapol apol jouse hin lheng doh ingting, hichengse chu keima natoh man in neibol pehtan ati.
Jag vill i dag gå igenom alla dina hjordar, och skilj du derifrån all fläckot och brokot får, och all svart får ibland lamben och kiden: Hvad nu sedan brokot och fläckot blifver, det skall vara min lön.
33 Khonung teng kana toh man sutoh dinga nahung teng ka kitah na nahin muchen thei na dingin, kelchate lah a apol lou hihen, ha pol a pol lou akimu doh khah a, kelngoi lah a jong apol lou khattou aum khah a ahile hiche ho se chu nangma akona kaguh a kisim jeng thei ding ahi,” ati.
Så varder mig min rättfärdighet betygandes i dag eller morgon, när dertill kommer, att jag skall taga min lön af dig, alltså, att hvad som icke fläckot eller brokot, eller ock hvad svart är ibland lamben och kiden, det vare en tjufnad med mig.
34 Hichun Laban in adonbut in, “Apha lheh jeng'e nangman nasei bang chu himai tahen,” ati.
Då sade Laban: Jag är till frids, blifve som sagt hafver.
35 Hinlah Laban in hiche nikho ma ma chun kelcha achal asandup apol, chule abeh beh a kang kelcha anu apol ho, chule kelngoi avom ho jouse chu achapa koma abon'in agathah doh sah sohkei in ahi.
Och han skilde i den dagen ut spräcklota och brokota bockar, och all fläckot och brokot kid, der som ju något hvitt var uppå, och allt det svart var ibland lamben; och fick det sin barn i händer.
36 Hichun aman Jacob to nithum jen lampi a kigam lat'in asol mangtai, chule Jacob in Laban gancha aki thah lou jouse chu aching jom jing tan ahi.
Och lät blifva tre dagsleder långe emellan sig och Jacob. Så bette Jacob det öfver var af Labans hjord.
37 Chuin Jacob in Almond le Shiga phung bah ho chu amal ngim in hiche thingbah avel akang lai ho chu kelcha ho amusah in ahi.
Men Jacob tog gröna aspekäppar, hassel och castaneen, och barkade hvita ränder deruppå;
38 Hichun Jacob in thingbah amal ngim hon chu kelngoi ho twi donna konga akoiyin, kelngoite twichip dinga ahung ji teng ule kijang matji ahi jeh uva akoi ahi.
Och lade käpparna, som han barkat hade, i dryckehoar för hjordarna, som der komma måste och vattnas, att de skulle hafvande varda, när de kommo till att dricka.
39 Kelngoi ho chu thingbah akang lai masanga chu ki jang mat ji, chuteng chule kelngoite chun akang pol jong, hapol a pol jong ahin hing doh doh tauve.
Alltså vordo hjordarne hafvande öfver käpparna, och födde fläckot, spräcklot och brokot.
40 Jacob in kelngoi ho chu ahoikhen in Laban kelngoi hon lah a akangpol ho leh avom ho chu ahoikhen in ama chan ding chengse chu atum in akhen doh in, Laban a lah achun ahoi lut tapoi.
Då afskiljde Jacob lamben, det icke brokot, och allt det svart var, och lät dem in till Labans hjord, och gjorde sig en egen hjord, den lät han icke till Labans hjord.
41 Hiti chun kelngoi lah a asapha ho chu aki jang mat teng ule thingbah ho amu uva, aki jang mat theina ding uvin Jacob in jong thingbah ho amasang uva twi lonna kom laiya aga jam peh jin ahi.
Men när den tidfödde hjorden lopp, lade han käpparna i hoar för hjordens ögon, så att de vordo hafvande öfver käpparna.
42 Hinlah Jacob'in kelngoi atahsa phalou ho ahi tengle aga jamle jipoi, ajeh chu Laban a chu asapha lou jeng ahin, Jacob a vang chu asapha jeng ahiuve.
Men när de senfödda lupo, lade han dem intet deruti. Så vordo då de senfödlingar Labans och de tidfödlingar Jacobs.
43 Hijeh chun Jacob chu ahung hao thei lheh tan, kelngoi tamtah ahin neitan, soh numei ahin soh pasal ahin tamtah aneiyin, chule sangan le sangangsao jong tamtah anei doh tai.
Deraf vardt mannen öfvermåttan riker, så att han hade mycken får, tjenarinnor och tjenare, camelar och åsnar.
