Semtilbu 27
1 Ateh a kho amu chen lou nung hin nikhat hi Isaac in achapa alenjo pachu akouve.
Och det begaf sig, då Isaac var vorden gammal, att hans ögon vordo mörk till syn, kallade han Esau, sin större son, och sade till honom: Min son. Han svarade honom: Här är jag.
2 “Ka chapa! Keima hi ateh kahi tai, Itih thiding kahim kasei thei tapoi,
Och han sade: Si, jag är vorden gammal, och vet ej när jag skall dö.
3 Hijeh chun tun nangma kigong in lang na man chah nathalpi kigot inlang gamlah a kei ding sa gakap'in,
Så tag nu din tyg, koger och båga, och gack ut i markena, och hemta mig villebråd;
4 Chuteng le keiman kadu lamtah in hin lhonin lang hinchoi jin keiman kaneh ding chuteng le nangma hi kahinkho abei masanga phatthei kaboh ding nahi ati.
Och gör mig en mat, så som jag gerna vill hafvat, och bär mig honom här in, att jag må äta; på det min själ må välsigna dig, förra än jag dör.
5 Ahin Isaac le Esau kihou na chu Rebekah'in guhthim chan ana ngai jin hichun Esau chu gamleng ding a akon doh phat in;
Men Rebecka hörde sådana ord, som Isaac sade till sin son Esau. Och Esau gick ut i markena, att han skulle taga villebråd, och hafva henne hem.
6 Rebekah in Jacob jah'a hitin aseiye, “Ngaijin napa Isaac in na upa Esau hitin ahoulimpi kaja'e,” ati.
Då sade Rebecka till sin son Jacob: Si, jag hafver hört din fader tala med dinom broder Esau, och säga:
7 “Sa neiga delpeh inlang kadu lamtah in hinhon in lang hinchoi in keiman ne ingting chule Pathen masanga phatthei kaboh ding nahi, kahinkho abei masang in,” ati.
Hemta mig en villebråd, och gör mig mat, att jag må äta, och välsigna dig för Herranom, förra än jag dör.
8 Hijeh chun tun kachapa ka thusei hi phatechan ngaiyin kathu sei hohi najui ding ahi.
Så hör nu min son mina röst, hvad jag dig säger:
9 “Nangma kelngoi hon lah a gachen lang ahoitah cheh anouni hinkai jin chuteng le keiman napa dulam tah a kahon peh ding,
Gack bort till hjorden, och hemta mig två goda kidlingar, att jag gör dinom fader deraf mat, såsom han gerna vill hafvat.
10 Hiche teng chule nangman napa komma nachoi ding aman aneh a aneh jou teng phatthei na boh ding ahi, ama ahinkho adampet ahi,” ati.
Det skall du bära dinom fader in, att han äter; på det han må välsigna dig, förra än han dör.
11 Ahin Jacob in anu Rebekah adonbut in ajah'a, “Vetem in ka upa Esau a tichung amul in ahin keima vou nem a timul lou ka hi.
Jacob sade till sina moder Rebecka: Si, min broder Esau är luden, och jag släter.
12 I kati ding ham? kapa in eihin jut le ta le jou a kabol ahin hetdoh leh koi phatthei chan sanga sapset na joh kachan joh ding ahi,” ati.
Så kan tilläfventyrs min fader taga uppå mig, och måtte tänka, att jag vill bedraga honom: Och låter så öfver mig gå en förbannelse, och icke en välsignelse.
13 Hinlah anu Rebekah in adonbut in, “Sapsetna ho aumle keiman abon'in keiman kipoh tang kate ati, chapa bol in ka ti hohi na bol angaiye, che inlang kelngoi chu ka henga hin kailut loiyin ati!”
Då sade hans moder till honom: Den förbannelsen vare öfver mig, min son; hör man du mina röst, gack och tag mig det hit.
14 Hichun Jacob jong achen kelngoi chu anu kom'a ahin kailut tai. Chuin anun jong apa dulam tah in ahon peh tai.
Då gick han bort och tog, och bar till sina moder; då gjorde hans moder en mat, såsom hans fader gerna hadet.
15 Hichun Esau von holah a aphapen chu insunga kon in agala doh in achapa aneojo pa Jacob chu avonpeh tan ahi.
Och tog Esau, hennes större sons, kosteliga kläder, som hon när sig i huset hade, och klädde dem på Jacob sin mindre son.
16 Chule kelngoi nou teni mulchu akhut teni le angong amul bei lai achun atom peh in ahi.
Men skinnen af kidlingarna svepte hon om hans händer, och der han var släter på halsenom;
17 Hichun Rebekah in sa twitah a ahon chule changlhah ama semsa chu achapa Jacob khut a apetan ahi.
Och fick så maten, med bröd, såsom hon redt hade, uti Jacobs sins sons hand.
18 Hichun Jacob in changlhah le kelsa chu apa aga pen “Hepa” atileh aman jong “Hoiyo koipen nahim ka chapa?”
Och han bar det in till sin fader, och sade: Min fader. Han svarade: Här är jag; ho äst du, min son?
19 Jacob'in a donbut in, “Keima Esau na chapa apeng masa chu kahi,” ati. “Keiman kahin subulhit tai nei nganse na chu lungset tah in kithou inlang ka hin choi sa twitah a kihon hi ne inlang phatthei neiboh tan,” ati.
Jacob sade: Jag är Esau, din förstfödde son; jag hafver gjort som du hafver sagt mig: statt upp, sätt dig, och ät af mine villebråd, på det din själ må välsigna mig.
20 Chuin Isaac in achapa chu adonbut in, “Iti dan ham? man gangtah in nahin vaidoh loijen in ka chapa atile aman jong adonbut in Pakai na Pathen in gangtah a eihin lolhin sah ahi bouve,” ati.
Men Isaac sade till sin son: Min son, huru hafver du så snart funnit? Han svarade: Herren din Gud hafver mig det bestyrt.
21 Hichun Isaac in Jacob henga, “Hung ki khin nai jin katham phah thei nadin, nangma hi ka chapa Esau nahi mong nam nahi lou ham na jutle tem inge.
Då sade Isaac till Jacob: Gack hit, min son, att jag tager uppå dig, om du äst min son Esau, eller ej.
22 Hijeh chun Jacob in apa Isaac anailut in ahile ahin jutle tan ahi, a awso hila Jacob awso ahin, akhut teni vang hi Esau khut ahi ngal in atin ahi.
Så gick Jacob till sin fader Isaac, och då han hade tagit uppå honom, sade han: Rösten är Jacobs röst, men händerna äro Esaus händer.
23 Amavang Jacob ahi chu ahetchen thei lou ahitai, ajeh chu Jacob khut chu a upa Esau khut tobanga mul ahijeh'in hichun Isaac chun Jacob chu phatthei abohtan ahi.
Och kände honom intet, ty hans händer voro ludna, såsom Esaus hans broders händer; och så välsignade han honom.
24 Isaac in adong pha kit leuvin, “Nangma hi kachapa Esau nahi mong hinam? atile, Jacob in adonbut in “Ka hinai,” ati.
Och sade till honom: Äst du min son Esau? Han svarade: Ja, jag äret.
25 Chuphat in Isaac in aseiye, “Ka henga hindom naitan nangma phatthei kaboh thei na dingin kachapan gangtah a naga mat sa na hon chu ne ing kate,” ati, chuin Jacob in ahin doppeh phat in anen chule lengpitwi jong ahin dop peh in ahile Isaac chun adon tai.
Då sade han: Så tag mig hit, min son, till att äta af dine villebråd, att min själ må välsigna dig. Då bar han det till honom, och han åt; och bar honom desslikes vin in, och han drack.
26 Hichun apa Isaac chun ajah a “eihin nailut in lang neihin bengchop tem in ka chapa,” atile,
Och Isaac hans fader sade till honom: Kom hit, och kyss mig, min son.
27 Jacob'in anai phei jin apa chu abengchop tai, chuin Isaac kivonna ho gimnam chu anah le len chuin achapa chu phatthei aboh in hitin aseiye, “Vetan kachapa gimnam hi Pakai phatthei bohsa gamlah gimnam abang'e.
Han gick till, och kysste honom. Då kände han lukten af hans kläder, och välsignade honom och sade: Si, mins sons lukt är såsom ens åkers lukt, den Herren välsignat hafver.
28 Tun Pakai Pathen in vana kon in daitwi na chap jing hen, leiset'a leipha lai lai nachan sah jing hen; chule chang le mim chule juning ninglhin sah jing hen.
Gud gifve dig af himmelens dagg, och af jordenes fetma, och rikeliga korn och vin.
29 Nam simsen lou vin naja hen chule mihem tamtah nangma noija kun cheh hen lang, nasopi ho chunga vai hin hom jing in lang; nanu sunga peng doh pasal jouse jong na henga kun cheh uhen. Nangma na gaosapte chu gaosap chang hen, chule nangma phatthei na bohte chu phattheiboh chang hen!” ati.
Folk tjene dig, och slägter falle dig till fota: Var en herre öfver dina bröder, och dins moders barn falle dig till fota: Förbannad vare den dig förbannar; välsignad vare den dig välsignar.
30 Isaac in Jacob phatthei aboh chai chai jin; Jacob in apa angsung agah dalhah ding kon chet in a upa Esau chu agam lena a kon in ahung lhung pai jeng tai.
När nu Isaac lyktat hade välsignelsen öfver Jacob, och Jacob som nogast utgången var ifrå sinom fader Isaac, då kom Esau hans broder utaf sine jagt,
31 Chuin Esau in jong nehding a althet in ahon peh in apa henga ahin dop peh apa jah a aseitai. “Hepa hung kithou in lang na hai hai pet'a phatthei neiboh na ding in na chapa thasa hi hung ne o!” ati.
Och gjorde också en mat, och bar in till sin fader, och sade till honom: statt upp, min fader, och ät af dins sons vildebråd, att din själ må välsigna mig.
32 Ahin Isaac in adonbut in, “Nang koi nahim? Esau in adonbut in, “Na chapa apeng masa Esau kahi,” ati.
Då svarade honom Isaac hans fader: Ho äst du? Han sade: Jag är Esau din förstfödde son.
33 Isaac hatah in ati akithing tan aseiye, “Koiham Ijo langa hin dom a hung achu, keiman ama hin dop chu kana ne tai. Nangma hung lhun masang jep chun phatthei jong ka boh jou tai; phatthei na jouse jong ama achang jou tai.”
Då vardt Isaac öfvermåttan häpen, och sade: Ho? Och hvar är då den jägaren, som mig det burit hafver, och jag åt utaf allo, förra än du kom, och välsignade honom? Han skall ock välsignad blifva.
34 Chuin Esau in apa thusei jouse chu angai chai sohhel phat'in Esau jong ha kan akap'in hatah in alunghang in apa komma atao kit'in, “Hepa keima jong phatthei nei boh teitei in ong,” ati.
När Esau detta sins faders tal hörde, ropade han högt, och vardt öfvermåttan förbittrad, och sade till sin fader: Välsigna ock mig, min fader.
35 Hinlah Isaac in aseiye, “Na sopipa ahung in eihung lhem lha tai, nang phatthei na chan ding jouse nalah peh gam tai.”
Men han sade: Din broder är kommen med list, och hafver din välsignelse borta.
36 Esau in adonbut in, “Hiche jeh a chu amin Jacob kisah hitei jinte ong? Ajeh chu aman nivei jen eilhep lhah ahitai, phat masa in ka upat hina eina lah peh in, tun ka phatthei chan ding ana kilah doh kit e, atin hichun keiya dinga phatthei khat beh jong neina khen pehlou hitam?” atile.
Då sade han: Rätteliga heter han Jacob, ty han hafver nu två resor undertrampat mig: Min förstfödslorätt hafver han borta; och si, nu tager han ock min välsignelse bort. Och sade: Hafver du ingen välsignelse behållit för mig?
37 Isaac in Esau adonbut in, “keiman Jacob chu nangma chunga vaihom ding in ka koi tai, chule asopite jouse ama noija kun cheh diu, chule chang le mim ahin, juning ahin, haothei na jong kapeh ahitai, tua hijat nunga nangma ipi kabolpeh thei nahlai ding ham kachapa?” atitai.
Isaac svarade, och sade till honom: Jag hafver satt honom till en herre öfver dig, och alla hans bröder hafver jag gjort honom till tjenare; med korn och vin hafver jag försett honom: Hvad skall jag dock nu göra dig, min son?
38 Ahi vang'in Esau in apa jah a “O hepa phatthei na khat chabeh jong umlou hitam? phatthei neiboh teitei yin ong Hepa!” atin apeng in akap tai.
Esau sade till sin fader: Hafver du då icke utan en välsignelse, min fader? Välsigna mig ock, min fader; och hof upp sina röst och gret.
39 Chuin apa Isaac in ahoupin ajah a “Nangma leichung phalou lah lah a cheng ding na hitan, chule van daitwi in jong hin chap khata ponte.
Då svarade Isaac hans fader och sade till honom: Si, en fet boning skall du hafva på jordene, och af himmelens dagg ofvan efter.
40 Nangma na chemjam a naki vahding chule na sopipa noija na um ding ahin nangma na hung ki- ondoh teng vangleh nangong chang'a kona ama namkol chu na pai lhah ding ahi tai,” ati.
Med ditt svärd skall du nära dig, och skall tjena dinom broder: Och det skall ske, att du skall ock varda en herre, och rifva hans ok af dinom halse.
41 Hiche phat a pat chun Esau in Jacob chu hatah in ahin vetda pan ahi tai; ajeh chu apa Isaac in phatthei na jouse Jacob aboh jeh ahi. Chule Esau in alung thim sunga hitin agel tan, “Kapa hin nikho jong hi sotta pon tin a kichai teng le keiman ka naopa Jacob hi ka tha ding ahi,” ati.
Och Esau vardt vred uppå Jacob, för välsignelsens skull, der hans fader honom med välsignat hade, och sade i sitt hjerta: Den tiden varder snart kommandes, att min fader måste få sorg, ty jag vill dräpa min broder Jacob.
42 Ahin achapa alenjo Esau lungthim tohgon jouse chu Rebekah jah a aki seidoh khatan ahin Rebekah in mi asol'in achapa neojopa Jacob chu aga kousah in ajah a asei pehtai, “Ngaiyin na upa Esau khun nang thana ding in lungthim tohgon anei tai,
Då vardt Rebecka sagdt om dessa hennes större sons Esaus ord: Och sände bort, och lät kalla sin mindre son Jacob, och sade till honom: Si, din broder Esau hotar dig, att han vill dräpa dig.
43 Chapa chingthei tah in ngai jin, tun kigong inlang kasopipa Laban kom Haran langa jam tan.
Och hör nu mina röst, min son, gör dig redo, och fly till min broder Laban i Haran.
44 Hiche mun achun ni ejat hijong leh ga umtan na upa Esau lungdam kahsen.
Och blif en tid lång när honom, till dess dins broders grymhet återvänder.
45 Ama ahung lungdam a nabolset naho asuhmil hel'a ahung lungdam mong mong teng leh keiman mi hinsol ing ting nahung holdoh sah nang'e. Nang ni ucha nikhat a na manthah lhon ding ka nompoi.
Och tilldess hans vrede vändes ifrå dig, och förgäter det du honom gjort hafver; så vill jag sedan sända, och låta hemta dig dädan: Hvi skulle jag mista eder båda på en dag?
46 Hichun Rebekah in Isaac komma aseiye, “Keiman hiche Hit mite numei ho kathei chim behset jeng tai, Ijem tin Jacob in hiche numei ho jin ahin kipui kit ding ka gel thei poi kathi lo tei ding ahi,” ati.
Och Rebecka sade till Isaac: Mig ledes vid att lefva, för Hets döttrars skull: Om Jacob tager hustru af Hets döttrar, hvilka äro såsom dessa landsens döttrar, efter hvad skall jag lefva?
