Ezekiel 6

1 Pakai thusei kahenga ahung lhung kit in,

Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

2 “Mihem chapa, kiheiyin lang Israel molsang lang khu namai ngat in lang ama ho dounan gao thu seijin.

Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Israels berg och profetera mot dem

3 Israel molsang ho douna a Thaneipen Pakaija kon thu kisei hi lhangsapin. Hiche hi thaneipen Pakai thusei ahi. Molsang ho leh molho chuleh komtong laileh phaicham ho keiman Pathen houlou ho muntheng ho a ahal halla suchip dinga nachunga gal kahin pohlut ding tin aseije.

och säg: I Israels berg, hören Herrens, HERRENS ord: Så säger Herren, HERREN till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Se, jag skall låta svärd komma över eder och förstöra edra offerhöjder.

4 Namaicham jouseu kisusea chule na Pathen hounau mun jouse kisumang ding ahi, namilim doi hou masanga namiho katha katha ding ahi.

Och edra altaren skola varda förödda och edra solstoder sönderkrossade, och dem av eder, som bliva slagna, skall jag låta bliva kastade inför edra eländiga avgudar.

5 Nami thilong hou chu namilim doi masang a kajam ding chule nagubuh hou chu na maicham kimvella kathethang ding ahi.

Och jag skall låta Israels barns döda kroppar ligga där inför deras eländiga avgudar, och jag skall förströ edra ben runt omkring edra altaren.

6 Hoilaimun hijongle nachenna mun jouse chu mi chen louna mun hintin, chule keiman na Pathen houna muntheng jong kasuh mang peh ding nahi. Namaicham ho jouseu kisusea namillim doiho kitat chip a namilim houna mun jouse kiloi chim ding, chule houlam thua tup le doi nasem jouseu jong kisumang ding ahi.

Var I än ären bosatta skola städerna bliva öde och offerhöjderna ödelagda, så att edra altaren stå öde och förödda, och edra eländiga avgudar bliva sönderslagna och få en ände, och edra solstoder bliva nedhuggna, och edra verk utplånade.

7 Hiche mun chu thilhong ho hung thangdeh duh ding chutah le nangman keima changseh hi Pakai kiti chu kahi ti nahin hetdoh ding ahi.

Dödsslagna män skola då falla bland eder; och I skolen förnimma att jag är HERREN.

8 Ahinvang keiman kamite phabep khat hiche suhgamna a konna hi kasochat sah ding chuleh amaho vannoija namtin vaipi ho lah a kithethang diu ahi.

Och om jag låter några leva kvar, så att somliga av eder, när I bliven förströdda i länderna, räddas undan svärdet ute bland folken,

9 Chutia chu amaho namtin vaipi ho lah a hi akidelmang teng ule amahon eihin geldoh diu ahi. Alungthim u tahsan aum lounau le milim doi angaichat nau mitvet jeh a hahsat genthei athoh u ahi ahetdoh dingu ahi. Hitia chu achaina leh kidah umtah'a achonset nau jeh a amaho leh amaho hung kideimo diu ahi.

så skola dessa edra räddade ute bland folken, där de äro i fångenskap, tänka på mig, när jag har krossat deras trolösa hjärtan, som veko av ifrån mig, och deras ögon, som i trolös avfällighet skådade efter deras eländiga avgudar; och de skola känna leda vid sig själva för det onda som de hava gjort med alla sina styggelser.

10 Amahon keima changseh hi Pakai kahi ti ahin het uva chuleh keiman hitia hi vangsetna kahin pohlut khum ding ahi tia tomngai tah a kasei thu hin aphetdoh diu ahi.

Och de skola förnimma att jag är HERREN. Det är icke ett tomt ord att jag skall låta denna olycka komma över dem.

11 Hiche hi thaneipen Pakai thusei ahi. Kichat chat um'in nakhut beng inlang nakeng kho tat in, Israel mipite kidah um chonset ana boldoh hou jouseu jeh in kap jengin, tua hi amaho galla kel lha a chuleh natna a thiding ahiuve.

Så säger Herren, HERREN: Slå dina händer tillsammans, och stampa med dina fötter, och ropa ack och ve över alla de onda styggelserna i Israels hus, ty genom svärd, hunger och pest måste de falla.

12 Natna hise chun gamla tah a kidelmang ho chu ahin lhun khuma thudiu, anaija umho chu galla thidiu ahi. Chule koitobang khat a hing galkai ana umjongleh kel in atha ding ahi, hijeh a chu achung uva kahin manchai ding ahi.

Den som är långt borta skall dö av pest, och den som är nära skall falla för svärd, och den som bliver kvar och varder bevarad skall dö av hunger; så skall jag uttömma min vrede på dem.

13 Molsang ho leh molho chule thingna, thingphungna engnoi tin leh thingphung lim jousea amilim doi hou leh amai houva milim doihou kilhai thilto atonau munho a mikithatsa ahung kithethang tengleh keima hi Pakai kahi ti ahin hetdoh diu ahi.

Och I skolen förnimma att jag är HERREN, när deras slagna män ligga där mitt ibland sina eländiga avgudar, runt omkring sina altaren, på alla höga kullar, på alla bergstoppar, under alla gröna träd och under alla lummiga terebinter, varhelst de hava låtit en välbehaglig lukt uppstiga till alla sina oländiga avgudar.

14 Lhanglang gammang a patna sahlang Riblah chan geija konna amaho hi kasuh keh a chu khopi jong ahom keuva kalha ding ahi. Hitia chu amahon keima hi Pakai kahi ti ahin hetdoh dingu ahi.

Och jag skall uträcka min hand mot dem och göra landet mer öde och tomt än öknen vid Dibla, var de än äro bosatta; och de skola förnimma att jag är HERREN.