Ezekiel 37
1 Pakaiyin akhut in eituh chah kheh in chule Pakai lhagaovin ei pomang in gule chang dimsetna phaichama chun eipuilut e.
Och Herrans hand fattade mig, och förde mig ut i Herrans Anda, och satte mig på en slättmark, den full låg med ( dödas ) ben.
2 Aman tollhanga gule chang dimsetna phaichama chun eipuilen ahi. Tollhanga chun adimset in gule chang akithang jengin, chule abonchan agosa ahisoh keije.
Och han ledde mig derigenom allt omkring, och si, benen lågo der ganska mång på markene, och si, de voro platt förtorkade.
3 Hichun aman eidongin mihem chapa hiche gu hohi mihing hung soh kit thei diu ham? O thaneipen Pakai tin keiman kadonbut e. Nang changseh in hiche khu adonbutna nahet ahi.
Och han sade till mig: Du menniskobarn, menar du ock, att dessa benen åter måga lefvande varda? Och jag sade: Du vetst det, Herre Herre.
4 Hichun aman kajah ah aseijin hiche guho jah a hin gaovin lang thu seijin, chule gu gosa ho Pakai thusei hi ngaijun tin seipeh in.
Och han sade till mig: Prophetera om dessa benen, och säg till dem: I förtorkade ben, hörer Herrans ord.
5 Hichehi thaneitah Pakai thusei ahi, ven keiman nasunga changlhah kakoi peh ding nahi. Chule kahin sah kit ding nahi.
Detta säger Herren Herren om dessa benen: Si, jag skall låta komma anda uti eder, att I skolen lefvande varda.
6 Keiman tahsa kakoi peh chule, thajung jam ho chule vunna katom ding nahi. Kahin hu nasunga kakhum peh a chule nahung hindoh kit ding ahi. Hiteng chule nangin keima hi Pakai kahi ti nahet doh ding ahi.
Jag skall gifva eder senor, och låta kött växa öfver eder, och draga öfver eder hud, och skall gifva eder anda, att I åter Iefvande varden, och skolen förnimma att jag är Herren.
7 Hijeh chun hiche thusei hi eikiseipeh bang bangin kaseitai. Phulou helouvin kathusei laitah in phaicham lhungkei jin aphatna phatah gin khat ahung ginge. Tahsa gule chang ho chu ahung kigom khomun chule mihem khat dinga lhingset gu keuseh chun akimat soh tai.
Och jag propheterade, såsom mig befaldt var; och der vardt en stor gny, då jag propheterade, och si, benen rörde sig, och kommo åter tillhopa, hvart och ett till sitt ben.
8 Keiman hitia kavet jing laijin guho chunga chun thajung ho leh phe ahung kisem doh tai. Hiti chun tahsa chu vun in atom tan ahi. Ahinlah hichan gei jong chun asunguvah haina hu anei hih laijuve.
Och jag såg, och si, der växte senor och kött uppå; och han öfverdrog dem med hud; men der var ännu ingen ande uti dem.
9 Hichun aman kahenga ahin seijin, gauvin lang huiho lah a khun thu seijin, mihem chapa gaothu seijin chule hiche hi thuneitah Pakai thusei ahi tin seijin. O haina hu! Chule hiche kolning li a kon hui nungin, hiche tahsa thilong ho hintheina dingin hin haikhumin.
Och han sade till mig: Prophetera till andan; prophetera, du menniskobarn, och säg till andan: Detta säger Herren Herren: Du ande, kom härtill ifrå de fyra väder, och blås uppå dessa döda, att de varda lefvande igen.
10 Hijeh chun aman eithupeh bang bangin keiman kaseitai. Chule haina hu chu atahsauva aluttai. Amaho abonchauvin ahing tauve chule sepai tamtah'in akengun ahung dingdoh tauve.
Och jag propheterade, såsom han mig befallt hade; då kom ande uti dem, och de vordo lefvande igen, och reste sig upp på sina fötter, och de voro en ganska stor hop.
11 Hichun aman kahenga aseijin, mihem chapa hiche guho hin israelte thalhenga um ahiuve. Amahon aseijuvin eiho gu gosa isoh gam tauve – kinepna jouse abeitai, inam uhi akichaitai.
Och han sade till mig: Du menniskobarn, dessa benen äro hela Israels hus; si, de säga nu: Vi äre torr ben, och vårt hopp är ute, och vi äre förtappade.
12 Hijeh chun gauvin lang amaho chung chang thu seijin, hichehi thaneitah Pakai thusei ahi. O kamite! Keiman kasol mang nau lhankhuh ho kahondoh a chule kathodoh kit ding nahiuve. Hitia chu keiman nangho Israel gam'a chu kahin lepui kitding nahiuve.
Derföre prophetera, och säg till dem: Detta säger Herren Herren: Si, jag skall upplåta edra grifter, och vill hemta eder, mitt folk, derut, och låta komma eder uti Israels land.
13 Thil hicheng ahung so teng, O kamite nanghon keima Pakai kahi nahet doh diu ahi.
Och I skolen förnimma, att jag är Herren, då jag hafver öppnat edra grifter, och haft eder, mitt folk, derut.
14 Keiman kalhagao nasunga kakhumpeh uva chule nagam uva nain chuh uva nakile kit diu ahi. Hiteng chule nanghon keim Pakaiyin kasei ahi ti nahetdoh uva chule kaseisa chu kabol ahi. Henge, Pakaiyin asei ahi.
Och jag skall gifva min anda uti eder, att I skolen få lif igen, och jag skall sätta eder uti edart land igen, och I skolen förnimma, att jag är Herren; jag talar det, och jag gör det ock, säger Herren.
15 Pakaija konin kahenga thukhat ahung lhung kitne.
Och Herrans ord skedde till mig, och sade:
16 Mihem chapa thing halkhat lan lang chule hiche thucheng hohi jihdoh in. Hiche hin Juda leh apanpi phung mite thakhel ahiuve. Hiti chun thinghal chom dang khat jong lan lang chule hiche thuho hi jih doh in. Hiche hohin Ephraim leh sahlang gam cheng Israel phungho thakhel hidiu ahi.
Du menniskobarn, gör dig en taflo, och skrif deruppå om Juda och deras medbröder, Israels barn; och gör ändå en taflo, och skrif deruppå om Josephs och Ephraims slägte, och om hela Israels hus, deras medbröder;
17 Tun hiche thinghal ho chu khatseh bangin nakhut in tuh chah kheh temin.
Och fatta dem båda tillsammans uti dina hand, så att det varder allt en tafla.
18 Namiten hiche nathilbol chu ipi vetsahna ham tia nadoh tengu leh
Om nu ditt folk talar till dig, och säger: Vill du icke kungöra oss, hvad du dermed menar?
19 Amaho jah a chun hiche hi thaneitah Pakaiyin asei ahi, keiman Ephraim leh sahlang gamkai phung miho chu kapui khoma chule Judate toh kagop khomm, amaho chu kakhutna thinghal khatseh banga kameh khom ding ahi.
Så säg till dem: Detta säger Herren Herren: Si, jag vill taga Josephs slägt, den när Ephraim är, samt med deras medbröder Israels slägte, och skall lägga dem intill Juda slägte och göra en slägt af dem bådom i mine hand.
20 Hiti chun thinghal thucheng najihna ho chu amahon amu theina ding uvin dom sangin.
Och du skall alltså hålla de taflor, der du uppå skrifvit hafver, uti dine hand, att de måga det se.
21 Chule thaneitah Pakaija kon hiche thuhi amaho chu seipeh uvin, keiman Israelte chu namtin vaipi a konna kakhop khom dingu ahi tin keiman amaho chu akithecheh naumun jousea kon amaho gamsung mong monga ain cheh uva kapuilut diu ahi.
Och du skall säga till dem: Detta säger Herren Herren: Si, jag vill hemta Israels barn ifrå Hedningarna dit de dragne äro, och skall församla dem ifrån alla orter, och skall låta dem komma uti sitt land igen;
22 Israel molsang chunga chu keiman kagop khomuva nam khat kasem ding ahi. Amaho chu abonchauva leng khat in achung'uva vai ahom ding ahilouleh lenggam nia jong kikhen kit talou diu ahi.
Och göra allt ett folk utaf dem i landena på Israels bergom; och de skola allesamman hafva en Konung, och skola icke mer tu folk eller uti tu Konungarike delad vara.
23 Amaho amilim doi semthuva kon chule kidah um mihem chule doumah bol keipi limho a avella kisuboh kit talou diu ahi. Ajeh chu amaho chonsetna akinung hei kit nauva kon kahuhdoh uva, kakisop theng diu ahi. Amaho chu kamite tah tah chu hidiu chule keima a Pathenu kahi ding ahi.
De skola ej heller mer orena sig med sina afgudar och styggelse, och allahanda synder. Jag skall hjelpa dem utur all rum, der de syndat hafva, och skall rensa dem; och de skola vara mitt folk, och jag vill vara deras Gud.
24 Kasohpa David chu amaho lengpa hiding chule mahon kelngoi ching khat bou anei diu ahi. Amahon kachondan ho ajuijuva chule kathupeh ho chingthei tah a anit diu ahitai.
Och min tjenare David skall vara deras Konung, och allas deras enige herde; och skola vandra i minom rättom, och hålla min bud, och göra derefter.
25 Keiman Jacob kana peh nagam apu apa teu ana chenna gam'a chu cheng diu ahi. Hiche munna amaho hin chule achateu le atuson geijuva amaho nung teng atonsotna akhang khang hung cheng diu ahitai. Chule kasohpa David chu atonsot a alengpao chapa hijing ding ahi.
Och de skola åter bo i landena, som jag minom tjenare Jacob gifvit hafver, der edra fäder uti bott hafva; de, och deras barn och barnabarn, skola bo deruti evinnerliga, och min tjenare David skall vara deras Förste evinnerliga.
26 Chutengle keiman amaho to chamna kinoptona khat kasema hiche tonsot kinoptona hiding ahitai. Keiman agamu kale peh kit a chule amijat kapunsah ding, chule alaijuva atonsotna dinga kahouin katun doh ding ahi.
Och jag skall göra med dem ett nåds förbund; det skall vara ett evigt förbund med dem; och skall uppehålla dem, och föröka dem, och min helgedom skall vara ibland dem evinnerliga.
27 Keiman amaho lah a chu chenna kaki sema, keima a Pathenu kahi ding chule amaho kamite hidiu ahi.
Och jag skall bo ibland dem, och vara deras Gud, och de skola vara mitt folk;
28 Chule atonsotna dinga kahouin alaijuva aum teng, anam mite chun Israel sopthengpa Pakai kahi ahetdoh dingu ahi.
Så att ock Hedningarna skola förnimma, att jag är Herren, den Israel helig gör, och min helgedom skall vara när dem evinnerliga.
