Ezekiel 24
1 Leng Jehoiachin songkul'a akihen jou kal kum ko khinkum Tolbol 15 nihin Pakaija konin hiche thuhi akhenga ahung lhunge.
Och Herrans ord skedde till mig, i nionde årena, på tionde dagen i tionde månadenom, och sade:
2 “Mihem chapa, tuni nikho melchihna hi sun in, ajeh chu hiche nikho ahi Babylon lengpan Jerusalem ahin bulu pat nikho ahi.
Du menniskobarn, skrif denna dagen upp, ja rätt denna dagen; ty Konungen i Babel hafver rätt på denna dagen rustat sig emot Jerusalem.
3 Hiti chun doumah bolte chu thaneitah Pakaija kon hiche thusei hin hilchetna pen. Meichunga chun belkhat songdoh in, chuleh twi themkhat sungin;
Och gif de ohörsammo folkena en liknelse före, och säg till dem: Detta säger Herren Herren: Sätt till ena gryto, sätt henne till, och gjut der vatten in.
4 Deilhen samalsal lhah lut in, amalphe ho leh atophe ho chule nemdih deh a kichun sa ho chu lhah in,
Lägg stycken tillsammans deruti, de derin skola, och de bästa stycken, låret och bogen; och fyll henne med bästa märgstycken.
5 Kelngoi hon lah a kelngoi phapen pen chu mangin, bel noija thuhkhuh a chun thinglom chu tih in. bel chu hon phul let lut in chule aguho chu asatoh chun hon than.
Tag det bästa af hjordenom, och gör en eld derunder, till att koka märgstycken, och låt det flux sjuda, och låt märgstycken väl kokas deruti.
6 Tun hiche hi thaneitah Pakai thusei ahi. Hitobang tah a gentheina hin Jerusalem anga jing ahi, tolthana khopi! Amanu hi anhonna bel ahi, dan kalla anatoh nao siltheng jou hilou techu, asaho chum oh lahdoh doh jengin, ajeh chu halkhat chu halkhat sanga phachomjo deh lou ahi.
Derföre säger Herren Herren alltså: O den mordiska staden, den en sådana gryta är, i hvilko de vederbrända vederläder, och vill intet afgå; tag derut det ena stycket efter det andra, och du torf icke kasta lott om, hvilket först ut skall.
7 Ajeh chu amanu atolthana thisan chu song chunga, chun jon ahi. Tollhanga jong chu kithe thanga hilou ham?
Ty hang blod är derinne, den han på ena bara häll, och icke på jordena utgjutit hafver, der man dock hade kunnat betäckt det med jord.
8 Hiche jeh a chu keiman amanu thisan chu mijouse mu ding song chunga kajonsah ding ahi. Hichu kalunghan vetsahna le amnu douna a phulahna hiding ahi.
Och jag hafver också fördenskull samma blod låtit utgjuta uppå ena bara häll, att det icke skulle kunna förskylas; på det grymheten skulle komma öfver dem, och det måtte hämnadt varda.
9 Hiche hi thaneitah Pakai thusei ahi. Hitobang tah a gentheina hin Jerusalem anga jing ahi, tolthat hat ho khopi! Keima tah in amanu noija chu thing kachumlut peh ding ahi.
Derföre säger Herren Herren alltså: O du mordiska stad, den jag till en stor eld göra vill:
10 Henge, thing ho chu setlom peh in bel phulna ding chun meichu deu jeju jeng hen. Sa chu hal tamtah'in lhonin, chule hiche jou teng chule aguho chu hal vamin;
Bär hit mycken ved; tänd upp elden, att köttet må sudet varda, och bekrydda det väl, att märgstycken vederbrinna.
11 Tun belkeu chu meihol chunga chun song in lang bel chu ampeh in koiyin, anenho dankalla a chonnao chu kamang hen.
Sätt ock grytona tomma uppå elden, på det hon må varda het, och hennes koppar förbrinna, om hennes orenhet bortsmältas, och hennes vederbränna afgå kunde.
12 Ahinlah dan kalla achonnao akisop theng thei lou jeh chun panna bei ahitai. Hijeh chu meilah a chun seplut tan.
Men den vederbrännan, ehuru fast det ock brinner, vill likväl intet afgå; ty det är allt för mycket vederbrändt, och måste försmälta i eldenom.
13 Nangma nathen theilouna chu najon lungput chu ahin chule namilim doi houna chu dan kalla nachonna chu ahi. Keiman soptheng kagon ahivangin nang nanompoi. Hijeh a chu tua ahi nangma douna a kalung han kabulhit kahsea nathen louna a chu naum jing ding ahitai.
Din orenhet är så förhärd, att om jag än gerna ville rensa dig, så, vill du dock intet låta rensa dig ifrå dine orenhet; derföre kan du nu härefter intet mer ren varda igen, tilldess min grymhet hafver släckt sig uppå dig.
14 Kei, Pakaiyin kasei ahi. Phat chu hung lhunga ahita in katuh tang tahlou helding ahi. Keiman kalunggel kakhel lou ding chule keiman nachunga lainatna jong kanei kit louhel ding ahi. Nachonna gilou tah dungjuija nangma chungthu kitan ding ahi tin thaneitah Pakaiyin aseije.
Jag, Herren, hafver det talat; det skall komma, jag skall görat, och intet försummat; jag vill intet skona, eller låta mig det ångra; utan de skola döma dig, efter som du lefvat och gjort hafver, säger Herren Herren.
15 Hiti chun Pakaija kon hiche thuhi kahenga ahung lhunge.
Och Herrans ord skedde till mig, och sade:
16 Mihem chapa, nangailut tah nagou chu khatvei seh seh kajepma kalah mang ding ahi. Ahenga amanu thina a chu lunghemna imacha namusah lou ding ahi. Kap hih in, nalhi jong potsah hih in.
Du menniskobarn, si, jag skall, genom ena plågo, taga dig bort dins ögons lust; men du skall intet beklaga dig, eller gråta, eller fälla några tårar.
17 Guhthim in kap inlang chule amanu khuh chunga chu kaloi loina umlou ding ahi. Naluchang chu hohlha hih in, ahiloule na sandal jong ladoh hih in. Puldou nikho a angaina a houlam dolla chonna ho jong bol hih in, ahilouva nagolpai ho nangma lhem dinga hung hon ahin choiju anneh jong chu nehih in.
Hemliga må du sucka, men ingen dödsklagan föra; utan skall lägga din skrud uppå, och draga dina skor uppå; du skall icke skyla din mun och icke äta sorgebröd.
18 Hijeh chun keiman ajing jing chun mipi ho masanga kasam phongtai, chule nilhah langin kajinu athitai. Ajingkah chun boldinga eikiseipeh jong chu kabol tai.
Och då jag om morgonen bittida med folkena talat hade, blef mig om aftonen min hustru död; och jag gjorde i den andra morgonen såsom mig befaldt var.
19 Hichun, mipiho eidongun, ‘hichehi ipi tina ham? Ipi nei seipeh nom u ham?’
Och folket sade till mig: Vill du icke kungöra oss, hvad det betyder, som du gör?
20 Hijeh chun keiman amaho chu kaseipeh in, Pakaija kon thukhat kahenga ahung lhunge.
Och jag sade till dem: Herren hafver talat med mig, och sagt:
21 Chule hiche thuhi Israel mite pedinga keima eikiseipeh e. Hichehi thaneitah Pakai thusei ahi. Nahoidoh nale nakiloupi sahna, nalungthim kipana hung kondohna mun ka houin kasuhboh ding ahi. Nachapa teu leh nachanu teu Juda gam'a nehin dalhah hou chu chemjama kisat lih peh diu ahi.
Säg Israels huse, att Herren Herren säger alltså: Si, jag skall ohelga min helgedom, den edor högsta tröst, edor ögons lust, och edor hjertas önskan är; och edra söner och döttrar, dem I öfvergifva måsten, skola falla genom svärd.
22 Hiteng chule Ezekiel in abol bang banga chu nabol dingu ahi. Mipi lah a nangin pul nadou lou ding ahilou jongle nagol napai ten nahin choipeh an jong naneh lou ding ahi.
Och I måsten göra, lika som jag gjort hafver; edar mun måsten I intet skyla, och intet sorgebröd äta;
23 Nalu a pon nakikhuh a chu nakeng chot jong nalah doh lou ding ahi. Nangin pul nadou ding ahilou jong leh naka lou ding ahinlah nachonset nau jeh a namoh lung lhahsam diu ahi. Nathilse bolna ho jouse jeh a chu nachangseh a pul nadou ding ahi.
Utan skolen sätta edar skrud uppå edor hufvud, och draga edra skor uppå; I skolen intet beklaga eder, eller gråta; utan försmäkta öfver edra synder, och sucka hvar med annar.
24 Ezekiel chu nangho dinga vetsahna ahin, aman anabol bang banga chu nangin jong nahin bol ding ahi. Chule hiche phat chu ahung lhun teng nangin keima thaneitah Pakai kahi nahet doh ding ahi.
Och Hesekiel skall allstå vara eder ett tecken, att I göra måsten lika som han gjort hafver, när det så kommer; på det I förnimma skolen, att jag är Herren Herren.
25 Hichun Pakaiyin kahenga aseije. “Mihem chapa, akulpiu keiman kalahpeh nikho chun-akipa nau leh aloiupi nau, alungthimuvin angaichat pen angailut pen tah u ahou hou, keiman achapateu leh achanu teu jong kalah peh thading ahi.
Och du menniskobarn, på den tiden, då jag ifrå dem tager deras magt och tröst, deras ögons lust, och deras hjertas önsko, deras söner och döttrar;
26 Chule hiche nikho teng chule Jerusalema konna hingdoh chu Babylonna nahenga hung uva chule ipi thilsoh em ti naseipeh dingu ahi.
Ja, på den samma tiden skall en, den der undsluppen är, komma till dig, och förkunna dig det.
27 Chule amapa ahung lhun phat chun phulou helouvin na o hung ging doh in, chutia chu amapa toh nakihou thei lhon ding chule nangma amaho dinga vetsahna a napan ding ahi. Hiteng chuleh amahon keima hi Pakai kahihi nahet doh diu ahi.
På den tiden skall din mun, emot den som undsluppen är, upplåten varda, att du skall tala, och icke mer tiga; ty då måste vara dem ett tecken, på det de skola förnimma att jag är Herren.
