Ezekiel 21
1 Hichun Pakaija kon hiche thuhi kahenga ahung lhunge:
Och Herrans ord skedde till mig, och sade:
2 “Mihem chapa, kiheiyin lang Jerusalem lang khu namai ngat in, chuleh Israelte amuntheng hou dounan gaothu seijin.
Du menniskobarn, ställ ditt ansigte emot Jerusalem, och tala emot helgedomen, och prophetera emot Israels land;
3 Amanu khu seipeh in, hichehi keima namelmapa Pakai thusei ahi, O Israel! Keiman namite michonphaho leh migilouho kibanga suhmangna dinga ka chemjam apaija konna kasadoh ding kon cha ahitai.
Och säg till Israels land: Detta säger Herren: Si, jag vill till dig, jag skall draga mitt svärd utu skidone, och skall dräpa i dig både rättfärdiga och orättfärdiga.
4 Henge, keiman michonpha le migilou ania kasat lhah ding ahi. Keiman lhanglang sanga patna sahlang chang geija agamsunga chengho jouse douna a kachemjam kasadoh ding ahi.
Efter jag nu i dig både rättfärdiga och orättfärdiga dräpa vill, så skall mitt svärd fara utu skidone öfver allt kött, ifrå sunnan intill norr.
5 Vannoi leisetna mijousen keima hi Pakai kahi ti ahetdoh diu ahi. Kachemjam hi kakhutna aume, atoh ding atoh chai masang sea apaija kinunghet kitlou ding ahi.
Och allt kött skall förnimma, att jag, Herren, hafver dragit mitt svärd utu skidone, och det skall icke igen instunget varda.
6 Mihem chapa, mihemte masanga khun kaploi loi jengin! Lunghanna nasatah leh lungthim pohkeh pum pumin amasanguva khun kap loiloi temin.
Och du menniskobarn skall sucka, intilldess att länderna värka uppå dig; ja, bitterliga skall du sucka så att de se det.
7 Amahon ipi bolla kap loiloi jenga nahim tia nahindoh teng uleh tijat kichat umtah thuthang kajah jeh a kap loiloi kaji. Ahung guilhun teng lungchang tah tah ho jong kichat jol lhasoh diu, thahat jouse jong mang tante. Lhagao jouse kho helouvin umtante, khupbuh thahattah ho jong twinem in nem lhatante. Ahunga ahitai, lampi a ahunge” tin thaneitah Pakaiyin aseije.
Och när de så säga till dig: Hvi suckar du? så skall du säga: För det ryktets skull, som kommer, för hvilko all hjerta förskräckas, och alla händer falla neder, allt mod faller, och all knä flyta såsom vatten; si, det kommer, och det skall ske, säger Herren Herren.
8 Hiti hin Pakaiyin kajah a thu ahin seijin:
Och Herrans ord skedde till mig, och sade:
9 “Mihem chapa, mipite chu Pakaija hithu kiseihi pen; chemjam khat, chemjam khat akinol hemin chule akinol val tai.
Du menniskobarn, prophetera, och säg: Detta säger Herren: Svärdet, ja, svärdet är skärpt och uppfäjadt;
10 Tijat umtah'a kisat teltel nadinga kinol hem ahi. Kolphe vahlap lap banga kinol val ahi. Tua hi nanui nahlai ding ham? Athatna noija nalhuh denna ho sang sanga gamchenga thahatjo ahi.
Det är skärpt, att det slagta skall; det är fäjadt, att det blänka skall. O huru glade vilje vi vara, om han än gjorde all trä till ris öfver de onda barn;
11 Henge, chemjam chu tua hi kinol hema chuleh kinol valla ahitan; mithatpa gotsa kikoi ahitai.
Men han hafver utfått ett svärd till att fäja, att man det taga skall; det är skärpt och fäjadt, att man det uti dråparens händer gifva skall.
12 Mihem chapa, kapdoh inlang chule peng loi loi jengin; lunghan lungnat val jeh in nakong kisot jengin, ijeh inem itile chemjam chun kamite leh alamkai ho asattel gam diu ahitan, mijouse thidiu ahitai.
Ropa och jämra dig, du menniskobarn; ty det går öfver mitt folk, och öfver alla de der rådande äro i Israel, hvilke till svärdet, samt med mino folke, församlade äro; derföre slå uppå dina länder.
13 Abonchauva patepna munna chu akoi diu ahi. Itobang phat gomkom anei nahlai ding ham rin thaneitah Pakaiyin aseije.
Ty han hafver ofta näpst dem; hvad hafver det hulpit? De onda barnas ris vill intet hjelpa, säger Herren Herren.
14 Mihem chapa, ama koma gaothu seijin, chule nakhut teni bangin. Chuti chun chemjam chu lan lang, chule nivei pei temin, thumvei chan geijin jong, kitoltha gimneitah umding vetsahna in, hiche kitolthana gimnei tah chun ningtinna konna amaho lam ahin maingat ding ahi.
Och du menniskobarn, prophetera, och slå dina händer tillsamman; ty svärdet skall komma tvefaldt, ja trefaldt; ett mordsvärd, en stor slagtnings svärd, så att det drabba skall i kamrarna, dit de fly.
15 Alung change chu kichat tijat in jollha jeng hen, ijeh inem itile kelkot jousea chemjam chu vallah lah jeng ding ahi. Kolphe bangin aval jap jap jengin chule kisat tel tel nadinga kinol val ahitai.
Jag skall låta klinga svärdet, så att hjertan skola förskräckas, och månge falla skola i alla deras portar; ack! huru blänker det, och hugger åstad till slagtning;
16 O chemjam! Najet lang chu sat jeng temin, chule naveilang jong sat temin, hoilai hijongle nahithei theina, hoilai hijongle nanop nopna lailai sat jengin.
Och säga: Hugg, både på högra sidone och den venstra, hvad som förekommer.
17 Keiman jong kakhut teni kabeh ding ahi. Chutia chu kalunghanna chimna dingin, kei Pakaiyin kaasei ahi.”
Så vill jag då med mina händer vara glad deröfver, och låta mina vrede gå; jag, Herren, hafver det sagt.
18 Hichun Pakaija kon hiche thusei hi kahenga ahung lhunge:
Och Herrans ord skedde till mig, och sade:
19 “Mihem chapa, Babylon lengpa chemjamin ahin jui ding chu lampi ni melchihna dingin map semin. Babylon te hungna ding lampi ni akisona lamka thomma chun melchihna khon khat tungin.
Du menniskobarn, gör två vägar, på hvilka komma skall Konungens svärd af Babel; men de skola både gå ifrån ett land; och sätt ett tecken främst på vägen åt stadenom, att det dit visa skall.
20 Lampi khat chu Ammon jotna chu akhopi Rabbah chule khat chu Judah gam leh kulpi kikai khum Jerusalem jonna ahung nadiu chu ahi.
Och gör vägen, så att svärdet må, komma till Rabbath, Ammons barnas, och i Juda, till den fasta staden Jerusalem.
21 Babylon lengpa chu tua hi lamka thomma chu dinga ahin, Jerusalam abulu ding ham ahilouleh Rabbah abullu ding ham ti hetthei louvin aume. Aman adoithem ho chu akouvin phun asan sah e. Ama athalchang ho chu asanin, avetnan ahatdoh tai.
Ty Konungen i Babel skall sätta sig i vägaskälet, främst på båda vägarna, att han skall låta spå för sig, skjuta med pilar om lott, fråga sina afgudar, och skåda lefrar.
22 Aphun akhut jetlam'a chun “Jerusalem lang jonna sepaihon kelkot suhchim nading thingtum lentah tah akichoi juva, athana diuva kholhang asap uva adelkhum nadiu aseije. Kulbang douna a kemsang adouva chule kaltou nading lampi asemtou diu ahi.
Och spåmen skall visa på högra sidona inåt Jerusalem; att han skall låta föra dit bockar, och stöta der hål uppå, och öfverfalla honom med stort rop och mord, och att han skall låta föra bockar inför portarna, och göra der en vall, och bygga der bålverk.
23 Jerusalem miten hiche phun kisan hi dihlou ahi tia agellu ahin, Babylonte toh kinopto na a asemjeh uva. Ahivangin Babylon lengpan mite ahin douding thu ahettoh sah in in ahi. Hitia chu alullu a chule atoupha ding ahi.
Men den spådomen skall honom tycka falsk vara, han svärje så högt som han vill; men han skall tänka uppå missgerningarna, att han skall vinna honom.
24 Hiche jeh a chu thaneitah Pakaiyin hiche thuhi asei ahi: avel vel in nachonsetna hole nathemmona nei geldoh sah jinge. Nangin hiche hiche ho chu seldoh ding beh nagopoi. Nathil bol jouse a nachonsetna ho chu mijousen amu jeng theidiu akilange. Hijeh a chu na ki engbolna ding phat chu hung lhunga ahitai.
Derföre säger Herren Herren alltså: Derföre, att uppå eder tänkt varder för edra missgerningars skull, och eder ohörighet är uppenbar, att man ser edra synder, i allt det I hafven för händer; ja, derföre, att uppå eder tänkt varder, skolen I med våld fångne varda.
25 O nangho danbei leh gitlouna Israel leng chapate nangho chungchang ngaitona achaina nikho chu hilai ahitai.”
Och du ogudaktige och fördömde Förste i Israel, hvilkens dag komma skall när missgerningen till ända kommen är;
26 Hiche hi thaneitah pakai thusei chu ahi: “Nasong mantam Lallukhuh chu ladoh tan, ajeh chu danlui chengse kikhel soh ahitai. Tua hi minoinung chu kichoisanga chule mithahat chu kiloi lhading ahi.
Detta säger Herren Herren: Lägg bort hatten, och tag af kronona; ty der skall hvarken hatt eller krona blifva; utan den sig upphöjt hafver, han skall förnedrad varda, och den sig förnedrat hafver, han skall upphöjd varda.
27 Manthahna! Manthahna! Keiman lenggam chu kasuh mangtei tei ding ahi. Chule thutan ding dihtah pachu ahung kilah kahsea avela kitung doh kit louhel ding ahi. Hiche teng chuleh amapa khutna kapeh doh ding ahi.
Jag skall göra den kronona till intet, till intet, till intet; tilldess han kommer, som henne hafva skall; honom vill jag gifva henne.
28 Chule tun, Mihem chapa, Amon mite le ami isahlou nau chungchang gaothu seijin. Thaneitah Pakaija kon hiche thuhi pen: “Chemjam khat, chemjam khat, nangma kisattel jeng nadingin dodoh san akikoi tai, suhmang nadingin akinot valtai, kolphe banga vah lap lap in!
Och du menniskobarn, prophetera, och säg: Detta säger Herren Herren om Ammons barn, och om deras försmädande, och säg: Svärdet, svärdet är utdraget, att det slagta skall; det är uppfäjadt, att det dräpa skall, och skall blänka;
29 Nathemgao houvin gaothil muna alhem napeh jiu ahi, chule navang san ji houvin jong ajou jou aseijiu ahi. Chemjam chu migiloute ngong changa chiding ahi, ajeh chu nachung chang thu kitan chai nading nikho chu hunga ahitai.
Derföre, att du lät säga dig falska syner och lögnspådom, på det du ock skall öfvergifven varda ibland de ogudaktiga slagna, hvilkom dagen kom, då missgerningen till ända kommen var.
30 Tunna chemjam chu apaija henglut kittan, napen nagam chu nangma gam mong mong ahi ding jeh chun na chunga thutanna kahin lhut khum ding ahi.
Och om det än uti skidona igen instunget vorde, så vill jag dock döma dig, på det rum der du skapad äst, och i det land der du född äst;
31 Kalungsatna keiman nachunga kahin sunkhum ding nahi chule kalung han meikou kahin semkhum diu nahi. Keiman mi khanseho mi suhmang a them ho khutna kapeh doh ding nahi.
Och vill utgjuta mina vrede öfver dig; jag skall uppblåsa mine grymhets eld, och öfverantvarda dig sådana menniskom i händer, som bränna och förderfva kunna.
32 Nangma chu meiya ti ding thinga napan ding ahi. Chule nathisan chu nangma gam leiset mama a kithethang sing ahi. Nangma geldoh kit louhel dinga na kitheh ngim ding ahi. Thusimbu a konna jong nangma kihet jingna mang ding ahi, ajeh chu keima Pakaiyin kaseidoh sa ahi.
Du måste varda eldenom till spis, och ditt blod måste i landena utgjutet varda, och man skall icke mer tänka uppå dig; ty jag, Herren, hafver det talat.
