Ezekiel 2

1 Ogin chun mihem chapa dingdoh in keiman nang koma thu seinom kaneije ati.

Och han sade till mig: »Du människobarn, stå upp på dina fötter, så vill jag tala med dig.»

2 Aman kajah a thu asei phat chun kasunga lhagao ahung lut in chuin kakeng phang tenin eidiinsah tai. Keiman kajah a thusei ho chu phatechan kangaije.

När han så talade till mig, kom en andekraft i mig och reste upp mig på mina fötter; och jag hörde på honom som talade till mig.

3 Mihem chapa keiman nangma hi Israel nam mite keima doumah mah bol nam mite koma kasol nahi. Amaho leh apu apateu hin tuni chanin keima eidou jing uve.

Och han sade till mig: »Du människobarn, jag sänder dig till Israels barn, de avfälliga hedningarna som hava avfallit från mig; de och deras fäder hava begått överträdelser mot mig allt intill den dag som i dag är.

4 Amahohi milungtah leh milouchal te ahiuve. Thanei vaihom Pakai chun thu ahin seije ti aseipeh dinga kasol nahi tin eiseipeh e.

Till barnen med hårda pannor och förstockade hjärtan sänder jag dig, och du skall säga till dem: 'Så säger Herren, HERREN'

5 Amahon ngaiju hen lang ngaida jong leu amahohi doumah bol ahiuhi, nahetna hijeh a chu amaho lah hin themgao khat aum jinge ti beh henau vinte.

Och evad de höra därpå eller icke -- ty de äro ett gensträvigt släkte -- så skola de dock förnimma att en profet har varit ibland dem.

6 Mihem chapa amaho ahiloule athuseiju kicha hih in, ling leh khao thahpi chule midep thei aipi lah a um bang in nagih jong leu kicha hih in. Mitvom letlut a navet tengu jongleh nangma kicha hih in.

Och du, människobarn, frukta icke för dem, och frukta icke för deras ord, fastän du omgives av tistlar och törnen och bor ibland skorpioner. Nej, frukta icke för deras ord, och var icke förfärad för dem själva, då de nu äro ett gensträvigt släkte.

7 Amahon ngaiju hen lang ngaida jong leu nangman kathusei hi nasei peh ding ahi. Ahinlah amaho hi doumah boljing nom mite ahijeh un kathusei ngai pouvinte.

Utan tala mina ord till dem, evad de höra på dem eller icke, då de nu äro så gensträviga.

8 “Mihem chapa, nakoma ipi kasei ahi phaten ngaijin, doumah mah abol nauva khun jau hih beh in, nakam kan lang chule khat peh peh hi nen”

Men du, människobarn, hör nu vad jag talar till dig; var icke gensträvig såsom detta gensträviga släkte. Öppna din mun och ät vad jag giver dig.»

9 Hichun kavet leh vetan khut khat kaheng lama hung kilhung doh chu kamui. Hichun lekhajol khat achoijin

Och jag fick se en hand uträckas mot mig, och i den såg jag en bokrulle.

10 Alham lhan ahile alangto a thilhahna la ho, lunghemna thu cheng ho, chule manthahna thu kiphongdoh ho jeng dimset kamun ahi.

Och denna breddes ut framför mig, och den var fullskriven innan och utan; och där voro uppskrivna klagosånger, suckan och verop.