< Esther 7 >
1 Hiti chun lengpa le Haman chu lengnu Esther golvahna ankong a dingin ache lhontai.
Då Konungen kom neder med Haman till måltiden, som Drottningen Esther tillredt hade,
2 Anivei channa kin ahin ankong aum uva ju adonpet uhin lengpan lengnu Esther koma asei kittai, “Lengnu Esther ipi nadei ham neiseipeh tan, ipiham nathum nom chu? Kalenggam akehkhat hijongleh kapeh ding nahi!” ati.
Sade Konungen till Esther, på den andra dagen, då han vin druckit hade: Hvad bedes du, Drottning Esther, det man dig gifva må? Och hvad begärar du? Ja, ock halfva riket, det skall ske dig.
3 Lengnu Esther in adonbut nin, “Lengpa na mikhoto nahi kachanna chuleh lengpan kathil thum hi neipeh inghy nalung lhaina ahileh, kei hinkho leh kamite hinkhohi hoidoh teijin.
Drottningen Esther svarade, och sade: Hafver jag funnit nåd för dig, o Konung, och om Konungenom så täckes, så gif mig mitt lif för mina böns skull, och mitt folk för mitt begärs skull.
4 Ajehchu kamite le keima hi eithatgo ho kom’a suhmang dingleh thagam dingin eikijohdoh taove. Keihohi sohding maimaija eikijoh doh uva hileh thipbeh a kaumdiu ahi, ajehchu hiti themma chu lengpa kasuhboi nomlou ahi.” Ati
Ty vi äro sålde, jag och mitt folk, till att vi skole förgöras, slås ihjäl och förläggas; Gud gifve, att vi dock hade till trälar och trälinnor sålde varit, så ville jag hafva tegat; och hade då fienden icke gjort Konungenom skada.
5 “Koipen ham hitobang bolla chu? Nangma tongkhaleu va hitobang bolla chu koi ham?” tin Leng Xerxes in adongtai.
Konungen Ahasveros talade, och sade till Drottningen Esther: Hvilken är den? Eller ho är den som sådant tör sätta sig i sinnet att göra?
6 Esther in adonbut in, “Hiche miphaloupa Haman eidouvu le kagalmi paohi hijahime!” Haman chun lengpa le lengnu kom’a chun amai adangleo jengtan ahi.
Esther sade: Den fienden och hataren är denne onde Haman. Men Haman vardt förskräckt för Konungenom och Drottningene.
7 Hiche jouchun lengpa chu lunghang tah in adingdoh in khopi honlei langa chun apotdoh tan ahi. Haman vangchu lengnu Esther in ahinkho ahuhdohna dinga tao dingin aumden tan ahi, ajehchu lengpan amachu ahinghoi louding akihet ahitai.
Och Konungen stod upp ifrå måltidene, och ifrå vinet, i sine grymhet, och gick in uti trägården vid huset; och Haman stod upp, och bad Drottningena Esther om sitt lif; ty han såg, att honom var ondt beredt af Konungenom.
8 Alungkham man’in lengnu lupna chunga chun abohkhup jengtan ahileh lengpa khopi honlei langa konna ahung kilekit langtoh akitoh khan ahi. Lengpan asamjah jengin, “Amahin kamaikoh tah jenga jong lengnu hi hitia hi adelkhum jeng ding hitam? Lengpa agah paodoh jouchun alhacha hon Haman chu amanthah nading vetsahnan amai pon in akhu taove.
Och då Konungen kom åter igen af trägårdenom vid huset, in uti salen, der man ätit hade, lutade Haman inpå bänken, der Esther på satt. Då sade Konungen: Vill han ock öfverfalla Drottningena här i husena när mig? Då det ordet gick utu Konungens mun, förskylde de Hamans ansigte.
9 Hiche jou chu lengpa dinga nukiso khat Harbona atiuchun ahin seijin, “Haman hin thinglhon amuh hemkhat feet sam sagi le nga a sao aleitolla akoije ati. Hiche chu aman lengpa min athana dinga ana huhdohpa Mordecai chu thana dinga anagon chu ahi. “Hichu ahileh hichea chun Haman chu khailih taovin,” tin lengpan thupeh aneitai.
Och Harbona, en af kamererarena inför Konungenom, sade: Si, uti Hamans hus står en galge femtio alnar hög, som han till Mardechai gjort hafver, hvilken för Konungenom godt talat hafver. Konungen sade: Låt hänga honom deruti.
10 Hiti chun Haman in Mordecai khailih na dinga anasem thinglhon achun amajoh achu akhailih taove.
Alltså hängde man Haman i galgan, som han till Mardechai gjort hade. Sedan saktade sig Konungens vrede.