Danbu Ni Na 31

1 Chuin Mose’n Israel mite henga, thuhi chengse hi asei peh in ahi.

Och Mose gick bort, och talade dessa orden med hela Israel;

2 Ajah uvah hiti hin aseiye, tunin keima kum jakhat leh kum somni ka lhing tai, ajeh chu keima che le vale kabol tahlou ding hichu Pakaiyin ka henga aseiyin, nangman hiche Jordan hi nagal kai thei lou ding ahi, ati.

Och sade till dem: Jag är i dag hundrade och tjugu åra gammal; jag kan icke mer ut och in gå; dertill hafver Herren sagt till mig: Du skall icke gå öfver denna Jordan.

3 Pakai, Pathen chu nama sang lam'uva che ding, Aman nalam kai diu nama sang lam'uva namtin vaipi hijat pi hi asuh mang jeng ding, nama sang'uva nam mite hon chenna ding gam anei lou diu ahi. Pakai thupeh banga Joshua in nalam kai lhung diu ahi.

Herren din Gud skall sjelfver gå för dig; han skall sjelf förgöra dessa folk för dig, så att du skall taga dem in; Josua skall gå för dig deröfver, såsom Herren sagt hafver.

4 Hiche nam tin vaipi khu jat chunga khu, Pakaiyin Amor mite lah a leng teni Sihon leh Og abolna bang banga asuh mang diu ahi.

Och Herren skall göra dem, såsom han gjort hafver Sihon och Og, de Amoreers Konungar, och deras lande, hvilka han förgjort hafver.

5 Pakaiyin amaho jouse khu nangho khut a ahin pehdoh ding, chuteng keiman ka thupeh banga hi nabol diu ahi.

När nu Herren gifver dem för eder, så skolen I göra dem efter all de bud, som jag eder budit hafver.

6 Kichatna ima nanei thei lou diu, chule nahat uva nahansan diu, ging lou hela naum diu ahi. Ajeh chu nanghon na kilhon piu hi Pakai, Pathen ahijing in, Pakaiyin na umpi jing uvin nada lhah louhel diu ahi.

Varer tröste, och vid godt mod; frukter eder intet, och grufver eder intet för dem; ty Herren din Gud skall sjelfver vandra med dig, och skall icke draga handena ifrå, ej heller förlåta dig.

7 Chuin Mose’n jong Joshua akouvin Israel mite jouse mitmun aheng’a hiti hin aseipeh tai. Hat unlang hangsan uvn, mipi hijat hi napuiyuva Pakaiyin apu apateu khanga akitepna gamsung’a na puilut diu, amaho hi hiche gam sunga chu nachen sah a agam pumpi nalo sah tei diu ahi.

Och Mose kallade Josua, och sade till honom för hela Israels ögon: Var tröst, och vid godt mod; ty du skall föra detta folket i landet, som Herren deras fäder svorit hafver dem att gifva; och skall utskifta det emellan dem.

8 Na masang lam'uva lamkai hi Pakai bou ahin, aman nalhonpi jing un, dalha louva ijakai asuh bukim soh ding, hiche miho chunga khu kichatna nanei lou diu, lungthoi louhela naum jing diu ahi.

Men Herren, som sjelfver går för eder, han skall vara med dig, och icke draga handena ifrå, icke heller förlåta dig; frukta dig intet, och förskräck dig intet.

9 Chuin Mose’n danthu chu asundoh in, danthu lekhabu chu Levi chapate Pakai thingkong pua pangho chengse chu abonchan ape soh keiyin ahi.

Och Mose skref denna lagen, och fick Presterna, Levi söner, som båro Herrans förbunds ark, och allom Israels äldstom;

10 Mose’n amaho chengse chu thu apen hiti hin aseiye. Kum sagi ahung kichaiya, ki lhadohna phat ahung lhin teng, hichu lhambuh kut bolphat toh kitoh ding ahi.

Och böd dem, och sade: Ju efter sju år, då friåret är, på löfhyddohögtiden,

11 Israel mite hi Pakai, Pathen in adeilhen namuna chu ahung kilah tengleh, Israel mite jouse jah dinga hiche danthu lekhabu hi nasem doh ding ahi.

Då hela Israel kommer till att bete sig för Herranom dinom Gud, på det rum, som han utväljandes varder, skall du denna lagen låta utropa för hela Israel, för deras öron;

12 Mipi ho chu nakhop kimsoh kei ding, pasal ahin, numei ahin, ajahsoh kei diu Pakai, Pathen gindan ahet them cheh diu, hiche danthua ki sei jouse aboldoh sohkei na diuva nathu mop cheh diu ahi.

Nämliga för folkens församling, både för män och qvinnor, barn, och dinom främling som i dina portar är; på det att de skola höra och lära, huru de skola frukta Herran sin Gud, och akta uppå, att de göra all denna lagsens ord;

13 Ajakha loulai achilhahte geiyin ajah theina ding in, Jordan galkaiya hiche gamsung nalut tenguleh hichengse hi nachate hou nahil jing diu ahi.

Och att deras barn, som icke vetat, måga ock höra och lära, huru de skola frukta Herran edar Gud i alla edra lifsdagar, som I på landena lefven, dit I öfver Jordan ingån, till att intaga det.

14 Pakaiyin Mose henga aseiyin, nathi nading nikho ahung naitai, Joshua henga seiyin lang ponbuh sunga hung lut lhon in, chutengleh keiman Joshua hi tha kapeh kit ding ahi. Hiti chun Mose leh Joshua jong achelhon in, ponbuh sunga chun aga lut lhon tan ahi.

Och Herren sade till Mose: Si, din dödstid är kommen; kalla Josua, och går in i vittnesbördsens tabernakel, att jag må gifva honom befallning. Mose gick åstad med Josua, och trädde in i vittnesbördsens tabernakel.

15 Chutah chun Pakai chu ponbuh sunga meibang lom bang in ahung kilah in ahung kitung tan ahi. Hiti chun meibang lom chu ponbuh kotpi phung achun khom bang in akitung tan ahi.

Och Herren syntes i tabernaklet uti en molnstod, och samma molnstod stod i dörrene på tabernaklet.

16 Chuin Pakaiyin, Mose henga aseiyin, ven! Nangma napu, napate toh nalup khom nading phat ahung naitai. Nangma nung tengleh hiche mite hi abonchauva ahet phah lou nau gamsung ahin chot lut diu, pathen lim semthu nung ahinjui uva, notiho lah a vahlut gamdiu, keima umna jeng jong hepha louva umdiu, keima toh kitepna kasem jeng jong asuh keh hel diu ahi.

Och Herren sade till Mose: Si, du skall afsomna med dina fäder, och detta folket skall uppkomma, och skall löpa i horeri efter landsens främmande gudar, der de inkomma, och skola öfvergifva mig, och omintetgöra det förbund, som jag med dem gjort hafver.

17 Chutia achon ni tenguleh keima lunghanna achung'uva hung soudoh jeng ding, keiman jong amaho kanung ngat jeng ding, chuteng mihon amaho abah gam jeng diu, thilse tincheng le hesoh gentheinan abop diu, eiho Pathen in ei umpi lou phat uva thilse hijatpi hi eiho chunga hung lhung jeng ahitai, tia asei diu ahi.

Så skall min vrede förgrymma sig öfver dem på samma tiden, och jag skall öfvergifva dem, och fördölja mitt ansigte för dem, att de skola upptärde varda. Och när dem då mycken olycka och ångest öfverkommer, skola de säga: Hafver icke allt detta onda råkat på mig, efter Gud icke är med mig?

18 Hitia thil ahin bol niteng uleh keiman jong ama hoa kona kamai kasel manga ka nung sun diu, ajeh chu amaho hin pathen semthu ho abel gam tauvin ahi.

Men jag skall på den tiden förskyla mitt ansigte, för allt det ondas skull, som de gjort hafva, att de hafva vändt sig till andra gudar.

19 Tun nanghon hichengse sun doh unlang, Israel mite henga nahil them diu ahi. Hiche hi Israel mite douna keima hettoh sahna apang jing din akam sung uvah mop soh keiyun.

Så skrifver eder nu denna visona, och lärer henne Israels barn; och sätter henne i deras mun, att den visan blifver mig ett vittne ibland Israels barn;

20 Ajeh chu apu, apate hou peh dinga ka kihahselna gamsung khoiju leh bongnoi lonna gam sunga ka hinpui lut phat uvin, anomsa gam tauvin, tun akihei mang gamsoh keiyun pathen chom chom abel tauvin, hiche ho kinbol in apang un, keima don louvin eikoi tauvin ahi.

Ty jag vill föra dem i landet, som jag deras fäder svorit hafver, der mjölk och hannog uti flyter; och när de äta och varda mätte och fete, så varda de sig vändande till andra gudar, och tjena dem och förhäda mig, och låta mitt förbund fara.

21 Thilse tincheng in ahin lhun den diu, hiche la hi amaho dinga hettohsanaa hung pang jing ding ahi. Hiche la hi haimil louhela achilhahteu khangeiya achin jing diu, ajeh chu keiman katepna gam sunga kahin puilut masang uva alunggel ngaitou ijakai ka hetsoh ahitai.

Och när dem då mycken olycka och ångest påkommer, så skall denna visan vara dem för ett vittnesbörd, den de icke skola förgäta utu deras säds mun; ty jag vet deras tankar, som de nu allaredo med omgå, förra än jag förer dem i landet, som jag svorit hafver.

22 Chuin Mose’n jong hiche nikho mama chun la chu asundoh in, Israel mite jouse ahilthem soh keiyin ahi.

Så skref Mose denna visona på samma tiden, och lärde henne Israels barn;

23 Pakaiyin, Nun chapa Joshua tha apen ahenga hiti hin asei peh e. Hat jing in, hangsan jing in, ajeh chu nangman Israel chate jouse ka kitepna gam sunga khu nahin puilut ding, kei man ka umpi jing nai, ati.

Och befallde Josua, Nuns sone, och sade: Var tröst och frimodig; förty du skall föra Israels barn i landet, som jag dem svorit hafver, och jag skall vara med dig.

24 Mose’n jong hiche danthu chengse chu abonchan asundoh soh keiyin, achaina geiyin asundoh soh keiyin ahi.

Då Mose hade all denna lagsens ord utskrifvit i en bok,

25 Chuin Mose’n Pakai kitepna thingkong pua pang, Levi mite henga hiti hin aseipeh tauve.

Böd han Leviterna, som Herrans vittnesbörds ark båro, och sade:

26 Hiche danthu lekhabu hi, Pakai kitepna thing kong sunga chun koijun, hiche hi nangho douna hettoh sahnaa pang jing ding ahi.

Tager denna lagsens bok, och lägger henne vid sidon på förbundsens ark, Herrans edars Guds; på det att han skall vara der till ett vittne emot dig.

27 Ajeh chu doumah mah in nachon in, nalou chal e tijong kahen, tun vevin, nangho toh kaum jing in jong Pakai doumah tampi nabol un, ka thi nung le ijat nabolbe diu hitam!

Förty jag känner dina olydighet och halsstyfhet; si, medan jag ännu i dag lefver med eder, hafven I olydige varit emot Herranom; huru mycket mer efter min död?

28 Nalah uva upa ho jouse na phung kailhah cheh uva kon in ka henga hinsol tauvin, nalah uva vaihoma pangho jong hinkou khom unlang, thu hijat chengse hi aheng uva ka seipeh ding, amaho douna hettohsana apang dinga van leh leiset kakou khom ding ahi.

Så låter nu tillhopakomma för mig alla de äldsta i edra slägter, och edra ämbetsmän, att jag må tala dessa orden för deras öron, och taga himmel och jord till vittne öfver dem.

29 Ajeh chu keima thi nung teng melse tah tah a nachon diu, ka thupeh jousea kona na kihei manghel diu ahiti, ka hesoh keiyin, akhon nileh nachung uva thilse hung lhung ding, Pakai mit mua thilse jeng nahin bol diu, nakhut chaloh danu ijakaiya kona Pakai lunghanna na chung uva hung lhung ding ahi.

Ty jag vet, att I efter min död skolen förderfvat, och gå utaf vägenom, den jag eder budit hafver; så skall eder vederfaras olycka derefter, derföre, att I hafven illa gjort för Herrans ögon, och förtörnat honom genom edra händers gerningar.

30 Mose’n jong hiche la chu Israel mite jouse nabenga ahetsah tan ahi.

Alltså talade Mose denna visones ord all ut, för hela Israels församlings öron.