Danbu Ni Na 29

1 Pakaiyin Horeb molchunga akitepna thu anasei, Moab gamsunga Israel mite henga Mose adin a thupeh kitepna asemho chu hi chengse hi ahi.

Dessa äro förbundets ord, det förbunds som HERREN bjöd Mose att sluta med Israels barn i Moabs land, ett annat förbund än det som han hade slutit med dem på Horeb.

2 Chuin Mose’n Israel mi chan chu akou khomsoh keiyin aheng uvah thu aseitan ahi. Egypt gamsunga naum laiyuva Pakaiyin Pharaoh chunga ipi abola chuleh asohte ahin, agamsung pumpi abolna jouse namit tah uvin na musoh tauve.

Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem: I haven sett allt vad HERREN har gjort inför edra ögon i Egyptens land, med Farao och alla hans tjänare och hela hans land,

3 Nanghon melchihna leh Patepna tinchang tothoa, thil kidang tampi namit uva namu soh keiyu ahitai.

de stora hemsökelser som du med egna ögon såg, de stora tecknen och undren.

4 Ahinlah Pakayin tuni chan in, nangho jouse hetkhen theina lungthim nape hihlai uve.

Men HERREN har ännu intill denna dag icke givit eder hjärtan att förstå med, ögon att se med och öron att höra med.

5 Keiman nangho gamthip noiya kum somli sungin kapui leuvin, natahsa chung uva ponsil kaijouse khat jeng cha jong aehpon, nakeng chut jeng ujong khat jeng cha asepon ahi.

Och jag lät eder vandra i öknen i fyrtio år; edra kläder blevo icke utslitna på eder, och din sko blev icke utsliten på din fot.

6 Keima hi nangho jouse Pakai, Pathen kahi nahetdoh thei na diuvin, nanghon changlhah nane pouvin, twi jong nadon pouvin, khamna thei kiti jong nadonkha pouvin ahi.

Bröd fingen I icke att äta, icke vin eller starka drycker att dricka, på det att I skullen veta att jag är HERREN, eder Gud.

7 Ahinlah Hesbon lengpa Og chun kisatpi ding in eihin nailut tauvin ahileh, hikoma chun eihon jong amani chunga galjona chu inei tauve.

Och när I kommen till dessa trakter, drogo Sihon, konungen i Hesbon, och Og, konungen i Basan, ut till strid mot oss, men vi slogo dem.

8 Chuin hiche teni gam chu ilahpeh tauvin, Reuben in gouva alo ding in agam keh khatset chu ipeuvin ahi.

Och vi intogo deras land och gåvo det till arvedel åt rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam.

9 Chuti ahijeh chun hiche kitepna thudola kisei thudol hohi, aboncha nabol sohhel thei nadiu vin ching thei un, chutin bolleu chun na khut a nathil bol jouseu nakhan tou thei diu ahi.

Så hållen nu detta förbunds ord och gören efter dem, för att I mån hava framgång i allt vad I gören.

10 Tunia hi nangho nabon chauva Pakai, Pathen angsunga nadin soh keidiu ahi. Nangma phungkhai sung cheh akon lamkai, upa ho chule nalah uva vaihom ho jaona Israel mi kitiphot thonlouva pang ding ahi.

I stån i dag allasammans inför HERREN, eder Gud: edra huvudmän, edra stammar, edra äldste och edra tillsyningsmän, var man i Israel,

11 Numei chapang ho jouse, ngahmun a cheng khopem ho ahin, nathing poa pang ahin, natwi thala pang mi hi jongleh jao kimsoh kei ding ahi.

så ock edra barn och hustrur, och främlingen som är hos dig i ditt läger, din vedhuggare såväl som din vattenbärare,

12 Nangman jong Pakai, Pathen kihahselna banga hitia chu nabol ding, tunin nangman Pakai, Pathen nangtoh asemna kitepna sunga hi nalut ding ahi.

för att du må inträda i HERRENS, din Guds, förbund, det edsförbund som HERREN, din Gud, i dag vill sluta med dig.

13 Ajeh chu hitia nabol tengleh, Pakaiyin nangma nam khat dinga natun doh ding, nangma koma asei dohsa leh napu, napa Abraham, Isaac, Jacob henga athutep banga nangma Pathen jong ahi.

Ty han vill i dag upphöja dig, så att du skall vara hans folk och han din Gud, såsom han har sagt dig, och såsom han med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.

14 Hiche kitepna hi keiman nangho toh keima kikah dinga bou kasem ahipoi.

Och det är icke med eder allenast som jag i dag sluter detta förbund, detta edsförbund,

15 Tunin ilah uva jaolou hihen lang, Pakai, Pathen asunga umjouse dinga jong ki semdoh ahi.

utan jag gör det både med dem som i dag stå här med oss inför HERREN, vår Gud, och med dem som icke äro här med oss i dag.

16 Egypt gamsunga ichenlai uva pat, namtin vaipi ijat hamkhat nahin pal galkai tauve, tihi na hesoh keiyun ahi.

I veten ju själva huru vi bodde i Egyptens land, och huru vi drogo mitt igenom de folks land, som I nu haven lämnat

17 Hiche muna chu namtin vaipi thilbol thet um tahtah thing leh song’a ki sem milim doi jouse ahin, dangka leh sanaa kisem, hitobanga milim doi ki semthu jouse abonchan na mittah uvin namusoh tauve.

Och I sågen deras styggelser och eländiga avgudar, de gudar av trä och sten, silver och guld, som funnos hos dem.

18 Ajeh chu nalah uva pasal khat ham, numei khat ham, insung khat, namkhat chu alungthim ahei mang jenga hiche milimdoi ki semthu ho kinbola pang jeng thei ahi. Chule nalah uva kona thilse khat chu hung kondoh jeng thei ahin, thingga nehthei lou akha ahinsoh doh jeng ding ahi.

Så må då bland eder icke finnas någon man eller kvinna, någon släkt eller stam vars hjärta i dag vänder sig bort ifrån HERREN, vår Gud, för att gå åstad och tjäna dessa folks gudar; bland eder må icke finnas någon rot varifrån gift och malört växer upp,

19 Mi khat touvin kitepna thu kisei doh chengse ahin jah doh a, ama leh ama kichoi sang nan nei ta henlang; alungthim sunga hiti hin sei jeng taleh, ka lungthim sunga louchal tah in thusei jong leng, ka thi lou ding ahi. Dangchah pet tah a twidon dinga aum laiya twijin alhoh banga, manthahna akibol doh teitei ding ahi.

så att någon som hör detta edsförbunds ord välsignar sig i sitt hjärta och tänker att det skall gå honom väl, där han vandrar i sitt hjärtas hårdhet. Ty då skall hela landet, både vått och torrt, förgås.

20 Hitobanga chon mihem chu Pakaiyin ngaidam achan lou ding, hitia doumah bol mihem chunga chu Pakai lunghang ding; danthu lekhabua kisun gaosapna jouse amapa chunga chu hung lhung jeng ding, chuteng Pakaiyin hichepa min chu vannoiya asuh manga avela umkit talou ding ahi.

HERREN skall icke vilja förlåta honom; nej, Herrens vrede och nitälskan skall då vara såsom en rykande eld mot de männen, och all den förbannelse som är uppskriven i denna bok skall komma att vila på honom, och Herren skall så utplåna hans namn, att det icke mer skall finnas under himmelen.

21 Danthu kisutna lekhabua kitepna chu leh gaosapna ki seidoh bang’a chu gaosapna achung’a lhung jeng ding, hi tia chon mihem chu Pakaiyin Israel mite lah akona apam paidoh jeng ding ahi.

Och HERREN skall avskilja honom från alla Israels stammar till att drabbas av olycka, efter alla de förbannelser som äro fästa vid det förbund som är uppskrivet i denna lagbok.

22 Ahung khanglen ding khangdong ho, nama banuva hung kipatdoh ding nachateu ahin, hetphah lou gam'a kona hung kholjin mi jaona Pakaiyin agimsah nau, gentheina chung nung hi amittah uva ahin musah tenguleh ahet them diu ahitai.

Och ett kommande släkte, edra barn som uppstå efter eder, och främlingen, som kommer ifrån fjärran land, de skola säga, när de se de plågor och sjukdomar som HERREN har skickat över detta land,

23 Gamsunga cheng jousen kat-song leh chilhang abah diu, muchi tuna lou mun jouse imacha keh talou ding, Sodom leh Gomorrah banga kile khup jenga, Admah leh Zeboiim banga Pakaiyin alunghan teng alekhup del tobang soh ding ahi.

när de se huru all jord där är förbränd och förvandlad till svavel och salt, så att den icke kan besås eller framalstra växter, och så att inga örter där kunna komma upp -- såsom det blev, när Sodom och Gomorra, Adma och Seboim omstörtades, då HERREN i sin vrede och harm omstörtade dem --

24 Namtin in hitia asei ding, ipi jeh pen tah’a Pakaiyin hiche gamsung hi hitia hi abol jeng hitam? Ipi jeh’a hiti loma hi lunghang ahidem? tia asei diu, tija sohkei diu ahi.

ja, alla folk skola då säga: "Varför har Herren gjort så mot detta land? Varför brinner hans vrede så starkt?"

25 Chuteng leh mipin hitia hi asei diu, amaho hi Egypt gamsunga aum laiyuva apu, apate hou henga Pakaiyin athupeh angai lou jeh uva, hitobang hi achung'uva lhung ahi.

Och man skall svara: "Därför att de övergåvo HERRENS, sina fäders Guds, förbund, det som han slöt med dem, när han förde dem ut ur Egyptens land,

26 Ajeh chu amahon pathen lim semthu kinbol len apang uvin, chibai aboh un, Pakaiyin abol diuva adeilou beh thil abol tauvin pathen limsem thu ahou un chule ahetkhah lou hel’u ahou tauvin ahileh, achung'uva hitobang thil khu lhung ahiye.

och därför att de gingo åstad och tjänade andra gudar och tillbådo dem, gudar som de icke kände, och som han icke hade givit dem till deras del,

27 Hijeh achu gamsunga Pakai lunghanna hung lhung jenga, hiche danthu lekhabua kisun gaosapna jouse hi hung lhung jeng ahitai.

därför upptändes HERRENS vrede mot detta land, så att han lät komma över det all den förbannelse som är uppskriven i denna bok.

28 Pakai, Pathen chu alunghang behseh jeng tan ahileh, hiche nam mite hi agam sunga kona apaidoh jenga, tulai din muna aum bang uva gamdangte khut’a apehdoh jeng ahi.

Ja, därför ryckte HERREN dem upp ur deras land, med vrede och harm och stor förtörnelse, och kastade dem bort till ett annat land, såsom nu har skett."

29 Thil jouse hi Pakai, Pathen a bou ahin, aki phongdoh jouse jong danthua kisei aumsa ho bou ahin, hichengse hi atonsot tonsot'a ichateu khang chana ding ahi.

Vad som ännu är fördolt hör HERREN, vår Gud, till; men vad som är uppenbarat, det gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi skola göra efter alla denna lags ord.