Danbu Ni Na 11
1 Nanghon Pakai, Pathen na ngailut diu chule Pakai dan leh thupeh aboncha najui teidiu ahi.
Så skall du nu älska Herran din Gud, och hålla hans lag, hans seder, hans rätter och hans bud, så länge du lefver.
2 Chule nalungthim in haimil hih uvin, ajeh chu keiman nachateu henga thu hichengse Pakaiya kona dan leh thupeh khat jengcha jong ajah uvin kasei pon, amahon Pakai, Pathen loupi le thahatna mu jong amudoh hih laiyuve.
Och förnimmer i dag det edor barn icke veta, eller sett hafva; nämliga Herrans edars Guds tuktan, hans härlighet, och hans mägtiga hand, och uträckta arm;
3 Pakaiyin Egypt gam Pharaoh henga thil kidang tampi akilahsah in, hinlah amahon hichu amu hih laiyuve.
Och hans tecken och verk, som han gjorde ibland de Egyptier, på Pharao, Konungen i Egypten, och på allt hans land;
4 Pakaiyin Egypt galsat miho le asakol kangtalai hou chunga itobanga na-atoh ham ti amu pouvin, chule Egypt miten nahindal laitah uva Twipi San dunga Pakai natoh jong amunai pouvin ahi. Amaho chu Pakaiyin asumang hel tauve.
Och hvad han gjorde på de Egyptiers magt; på deras hästar och vagnar, då han lät komma vattnet af det röda hafvet öfver dem, när de foro efter eder, och Herren förgjorde dem, allt intill denna dag;
5 Gamthip akon tuni chanin Pakaiyin, ichangeiya nakhohsah uham ti nachateu vin amu nai pouve.
Och hvad han eder gjorde i öknene, intilldess I nu till detta rummet komne ären;
6 Reuben chilhah, Eliab chapa teni Dathan leh Abiram chunga Pathen natoh jong nachaten amu pouvin ahi. Gamleiset Israel mite chenna aki hoh in, chuin amaho abonchauvin agam hel tauvin; aponbuh hou ahin chule anei leh agou ganchahou, jaonan abonchan amang heltan ahi.
Hvad han gjorde Dathan och Abiram, Eliabs sönom, Rubens sons; huru jorden öppnade sin mun, och uppsvalg dem med deras folk och tjäll, och alla deras ägodelar, som under dem voro, midt i hela Israel.
7 Hinlah nanghon Pakai natoh ki dang abonchan namu soh kei tauvin ahi.
Ty edor ögon hafva sett de stora Herrans gerningar, som han gjort hafver.
8 Hijeh chun chingtheiyun, tunia thupeh chengse aboncha najui kimsoh keidiu ahi. Chutileh na thahat diu nalhunna diu gamsung nalo thei diu ahi.
Derföre skolen I hålla all de bud, som jag bjuder eder i dag, på det I skolen styrkte varda till att komma in, och intaga landet, dit I faren till att intaga det;
9 Thupeh hi chengse najui uva ahileh Pakaiyin napu napateu khanga peh dinga akitepna gam napeh diu ahi, ajeh chu amaho chilhahten hiche khoiju leh bongnoi lonna gam khu aluodiu ahi.
Och att du skall länge lefva i landena, som Herren edra fäder svorit hafver att gifva dem och deras säd, ett land der mjölk och hannog uti flyter.
10 Hiche gam naluodiu khu nahin dalhah’u Egypt gam tobang ahipon, hiche gam leiset achun hon sunga ipi muchi hijongleh aga aphapon ahi.
Ty det landet, som du kommer till att intaga, är icke såsom Egypti land, der I utdragne ären, der man sår säd, och bär dit vatten till fots, såsom till en kålgård;
11 Amavang naluo diu gam hi go jong aneng in, gamphatah ahi.
Utan det hafver berg, och slättmarker, hvilka regn af himmelen vattna måste;
12 Hiche gam sung pumpi hi Pakaiyin nangho jouse dinga, aphatcha avet kol jing ahi.
Om hvilket land Herren din Gud låter sig vårda, och Herrans dins Guds ögon se alltid deruppå, ifrå begynnelsen på året, intill ändan.
13 Tunia naheng uva ka thupeh chengse najui uva chule Pakai, Pathen kin jing nabol uva ahileh,
Om I nu hören min bud, som jag bjuder eder i dag, att I älsken Herran edar Gud, och tjenen honom af allt hjerta, och af allo själ;
14 Pakaiyin go-nangai chat tenguleh gamsunga go ahin juhsah ding, chule chang khoptup phat ahiteng jongleh go juh atansah ding ahi. Chuteng nanghon louga, lengpithei leh Olive thao nakhop tup diu ahi.
Så skall jag gifva edro lande regn i sinom tid, arla och serla, att du skall inberga din säd, ditt vin, och dina oljo;
15 Nagan chate diuva anpha tah tah napeh diu chule nanghon nadu chan’u naneh thei diu ahi.
Och skall gifva dinom boskap gräs på dine mark, att I mågen äta och varda mätte.
16 Hinlah chingtheiyun. Na lungthim'u phat mosah hih uvin, ajeh chu Pakai, Pathen akona Pathen dang nabel lo diu ahi.
Men tager eder vara, att edart hjerta icke låter draga sig dertill, att I afträden, och tjenen andra gudar, och tillbedjen dem;
17 Achuti louva ahileh Pakai lunghanna chun na halvam jeng diu, Pakaiyin vankot akha ding gotwi aum lou teng nanghon ahina banga chang na khop tup thei lou diu ahi. Chuteng hiche gampha muna chu hetman louva na thigam jeng diu ahi.
Och Herrans vrede förgrymmar sig då öfver eder, och lycker himmelen till, att intet regn kommer, och jorden icke gifver sin växt, och I snarliga förgås utaf det goda landet, som Herren eder gifvit hafver.
18 Hijeh chun ka thupeh chengse hi nalungthim cheh uva koiyun. Na khut uva kibu’uvin chule naluchang uva kop un chutileh imatih chana na haimil lou diu ahi.
Så fatter nu dessa orden i hjertat, och i edra själar, och binder dem för ett tecken på edra hand, att de äro till en åminnelse för edor ögon;
19 Na chateu henga na seipeh soh kei diu ahi. Insunga naumpet’u hihen, lam najot pet, imut kon chule nathodoh kon teng ujongleh naseipeh diu ahi.
Och lärer dem edor barn, så att du talar derom, när du sitter i dino huse, eller går på vägen; när du lägger dig neder, och när du uppstår.
20 Thupeh chengse chu kot phung leh kelkot jousea najih diu ahi.
Och skrif dem på dörrträn i dino huse, och på dine dörr;
21 Chutileh vanthamjol um laisea, Pakaiyin napehnau gamsunga nangho leh na chateu chule na chilhahteu changeiya lung monga na chen diu ahi.
Att du och din barn mågen länge lefva i landena, som Herren dine fäder svorit hafver att gifva dem, så länge dagarna af himmelen på jordene vara.
22 Ka thupeh jouse hi chingthei tah a najui diu ahi. Pakai, Pathen lama nache jing diu, chule hichu natuh chah jing diu,
Ty om I alla dessa buden hållen, som jag bjuder eder, och derefter gören, så att I älsken Herran edar Gud, och vandren i alla hans vägar, och håller eder intill honom;
23 Chuteng Pakaiyin namasang uva nam dang jouse ajamsah ding ahi. Amaho athao hat jo jongleh, Pakaiyin agamu nangho khut a apeh doh ding ahi.
Så skall Herren fördrifva allt detta folket för eder, så att I skolen intaga större och starkare folk än I ären.
24 Anneh nakiholna jouseu chu nangho gam hi ding ahi. Chule solam gamkaiya pat lhumlam chan, hichu Euphrate vadung changeiya nalo diu, hiche gamsunga chu koima chan nasuh loh thei lou diu ahi.
All rum, som edar fot på träder, skola vara edor; ifrån öknene och ifrå berget Libanon, och ifrån älfvene Phrath, allt intill det yttersta hafvet, skall edart landamäre vara.
25 Pakaiyin kitepna anei banga koimachan ima nalo theilou diu chule na chennau gam jousea lungmonga na chen diu ahi.
Ingen skall kunna stå eder emot; edar räddhåga och förfärelse skall Herren låta komma öfver all de land, der I inresen, såsom han eder sagt hafver.
26 Vetan, tunin keiman thilni kapeh diu, hichu nanghon khat joh sang nakilhen diu, hichu phat theina leh gao sapna ahi.
Si, jag lägger eder före i dag välsignelse och förbannelse:
27 Pakai, na Pathen'u thupeh chengse hi na nitsoh keiyuva ahileh, nangho phatthei na chan diu ahi.
Välsignelse, om I lyden Herrans edars Guds bud, som jag bjuder eder i dag;
28 Hinlah thupeh hichengse hi jui louva, nahsahmoa na koiyuva Pathen akona na kihei manguva, imatih chana nahet khah lou pathen dang kin naboluva ahileh gaosapna nachan teitei diu ahi.
Förbannelse, om I icke lyden Herrans edars Guds bud, och afträden ifrå den vägen, som jag bjuder eder i dag, så att I vandren efter andra gudar, de I icke kännen.
29 Gamsung nalhun tenguleh Pakai, Pathen phattheina Gerizim molsanga naphon doh diu chule gaosapna vang chu Ebal molsang hiding ahi.
När Herren din Gud förer dig in i det land, der du inkommer till att intagat, så skall du låta tala välsignelsen på det berget Grisim, och förbannelsen på det berget Ebal;
30 Hiche molsang teni hi, lhumlam Jordan phaicham a Canaan mite chenna, Gilgal khopi toh kinai cha, Moreh apat ki gamlha talou ahi.
Hvilke äro på hinsidon Jordan, på den vägen vesterut, i de Cananeers lande, som bo på den slättmarkene in emot Gilgal, vid den lunden More.
31 Ajeh chu nanghon Jordan vadung galkaiya Pakai, Pathen in peh dinga atepsa gam lhung ding nahi tauve. Gamsung nalhun uva, nachen tenguleh,
Ty du måste gå öfver Jordan, att du inkommer, och tager landet in, som Herren edar Gud eder gifvit hafver, att I det intaga och deruti bo skolen.
32 tunia keiman kapeh dan jui ding jouse, aboncha najui kimsoh kei diu ahi.
Så ser nu till, att I gören efter all de bud och rätter, som jag eder i dag förelägger.
