Amos 8
1 Hatchungnung Pakaiyin, hicheng hi, themgao thilmun keima eivetsah e. Hichu nipilaija theiga-min longkai khat dimset in akitung e.
Herren Herren viste mig ena syn; och si, der stod en korg med sommarfrukt.
2 Hichun aman eidong in, “Amos ipi namu em?” eiti. Ken jong ka donbut in, “Longkai khat dimset nipilai theiga-min kamui’’ kati. Chuphat in Pakaiyin asei tai,’’ Hiche theiga-min namu bang’a hi, kami Israelte jong akichaina diu phat hunglhung ahitai. Keiman achunguva talen kamatsah ding hi, kakhongai tahlou ding ahi.
Och han sade: Hvad ser du, Amos? Men jag svarade: En korp; med sommarfrukt. Då sade Herren till mig: Änden är kommen på mitt folk Israel; jag vill icke mer öfverse med dem.
3 Hiche nikho chuleh, houin’a la kisa hojong abon’a kana la sohgam ding, mithi tampi khopisung muntin’a thang jeng ding ahi. Hiche hi keima thaneipen Pakaiyin ka sei doh ahitai.
Och de visor uti kyrkomen skola uti gråt vända varda på den tiden, säger Herren Herren. Der skola mäng död lekamen ligga allestäds, de man skall hemliga bortbära.
4 Hichehi ngai uvin, nanghon vaichate nachom gam’un, chuleh tahlelte kengchot phan nanei uve.
Hörer detta, I som förtrycken den fattiga, och förderfven den elända i landena;
5 Nanghon, cholngah nikho hunglhun ding nangah lel un, houthua kut kibol nikho hojong kichaidoh loihen, natiuve. Ajeh chu, nanghon thil tena dihlou nasem’un, chang leh suhlou chang ho, aman val val in mi nachohsah uvin, thilcho leh thiljoh hojong jou leh nal in nalhemlha uvin ahi.
Och sägen: När vill då den nymånaden hafva en ända, att vi måge korn sälja? och Sabbathen, att vi måge hafva kom falt, och förminska skäppona, och förhöja siklen, och förfalska vigtena?
6 Nanghon, changsi tol’a kiseplha toh changtah nachoh hel’un, hichu najoh’un, chuteng vaicha leh tahlelte chu soh din dangka pehkhat pouvin na kichoh un, chuleh kengchot tokhat poutoh nalheh’un ahi.
På det vi måge få de fattiga under oss för penningar, och de torftiga för ett par skor, och sälja agnar för korn?
7 Tun, Pakai Israel Pathen chu, ama leh ama akihahsel in, “A itih’a jong, na thilse bolho kahaimil lou hel ding ahi.
Herren hafver svorit emot Jacobs högfärd: Hvad gäller, om jag sådana deras gerningar evinnerliga förgäta skall?
8 Hiche jeh’a chu, gamsung pumpi ling kihot banga killing ding, chuleh gamsung chu Nile vadung twi solai banga, hung kinuh sang ding chuleh kemsuh kitding ahi’’, ati.
Skulle för slik styckers skull landet icke bäfva, och alla inbyggarena gråta? Ja, det skall alltsamman lika som med en flod öfverlupet, och bortfördt, och öfvertäckt varda, lika som floden gör uti Egypten.
9 “Hiche nikho chuleh, keiman sunlaiya nisa kalhumsah ding, chuleh sunchang laiya leiset chung mu ka thimsah ding ahi,” tin thanei pen Pakaiyin aseiye.
På den tiden, säger Herren Herren, skall jag låta solena nedergå om middagen, och landet mörkt varda om ljusa dagen.
10 Chuleh, golvah kut nabol jouseu kaleh maona-a ka heidoh peh ding, la nasah jouseu jong kala-a ka heidoh peh ding nahiuve. Nanghon, thi-op pon nakisil uva, lunghem jeh’a amitakip nalu nahotol diu, Nachapa khatseh na neisun thijeh’a lunghem bang’a kalha diu, Hiche nikho chu iti lainat um hitam!’’tin Pakaiyin aseiye.
Jag skall förvända edra högtidsdagar sorg, och alla edra visor i klagogråt; och jag skall låta komma en säck öfver alla länder, och göra all hufvud kullot; och skall göra dem ena sorg, lika som man sörjer öfver enda sonen; och de skola få en ömkelig ända.
11 Hatchungnung Pakaiyin aseijin, ‘’Hiche nikho chu ahung lhung’e. Keiman gamsung kel ka lhahsah ding, an leh twi ngaichatna kel hilou ding, amavang, Pakai thusei jah ding ngaichatna kel hiding ahi.
Si, tiden kommer, säger Herren Herren, att jag skall sända en hunger i landet; icke en hunger efter bröd, eller törst efter vatten, utan efter att höra Herrans ord;
12 Miho, twikhanglen khat’a kon’a adang khat’a kitol leuva, chuleh gamkhat’a kon’a gamdang khat’a chediu, Pakai thusei jah ding holna-a, lhaito jeng jung diu. Ahivanga, amahon ahol’u chu amu louhel diu ahi.
Så att de skola löpa omkring hit och dit, ifrå det ena hafvet till det andra, ifrå norr och till öster, till att söka Herrans ord, och skola dock icke finnat.
13 Hiche nikho chuleh, nungah melhoitah holeh golhang thahatlai hojong Pakai thu jahding ngaicha-a lhulham soh diu ahi.
På den tiden skola sköna jungfrur och ynglingar försmäkta af törst;
14 Chuleh Samaria khopia jumlehja um doi ho’a kihahsel’a, Dan pathen min’a kihahselho, chuleh Beersheba pathen min’a kitepna bol ho, abonchauva kipallhu gan hel diu, a itih’a, thoukit talou hel diu ahi,’’ ati.
De der nu svärja vid Samme synd, och säga: Så sant som din gud i Dan lefver; så sant som din gud i BerSeba lefver; ty de skola så falla, att de intet skola kunna uppstå igen.
