2 Samuel 12
1 Hiti chun Nathan themgaopa chu Pakaiyin David komah asol tan ahi: Hichun Nathanin jong David koma hitin aga seiye, “Khopi sung khat’a hin pasal ni acheng lhonin, khatpa chu mihao ahin, khat jopa vang chu mivaicha ahi.
Och HERREN sände Natan till David. När han kom in till honom, sade han till honom: "Två män bodde i samma stad; den ene var rik och den andre fattig.
2 Hichun mihaopa hin kelngoihon tamtah le bonghon tampi aneiyin ahi.
Den rike hade får och fäkreatur i stor myckenhet.
3 Ahin mivaichapa vang chun imacha aneipoi, ahin aman alel lel a akichoh kelngoipi khat seh seh bou aneiye. Hijongle aman akelngoipi chu akivah vah-in achate toh phatechan avah in ahi; kelngoipi hin ama changlhah aneh ding an jong anejin, adon ding twi jong ama khon sunga konin adon ji'e; chutengle a-angsunga alum jin, achanu tobang bangin aumtan ahi.
Men den fattige hade icke mer än ett enda litet lamm, som han hade köpt; han uppfödde det, och det växte upp hos honom och hans söner, tillsammans med dem: det åt av hans brödstycke och drack ur hans bägare och låg i hans famn och var för honom såsom en dotter.
4 Hichelai hin kholjin mikhat mihaopa koma chun ahung lhung in ahileh, hiche kholjinpa thapeh ding chun mihaopan jong ama kelngoi hon lah a khattou thapeh ding jong a-ittan, chule ama bonghon lah a kona khattou thapeh ding jong a-it tai; ahin mivaichapa kelngoipi khat sheh anei chu aman in akoma hung kholjin pa ding chun atha peh tan ahi,” ati.
Så kom en vägfarande till den rike mannen; då nändes han icke taga av sina får och fäkreatur för att tillreda åt den resande som hade kommit till honom, utan han tog den fattige mannens lamm och tillredde det åt mannen som hade kommit till honom."
5 Chutah chun David jong alung hangjah jengin hiche mihaopa douna chun Nathan themgao koma chun hitin aseitai, “Pakai hing jing mina kasei ahi, hitobanga kisa chonvalpa chu thi dinga kilom mong ahibouve!
Då upptändes Davids vrede storligen mot den mannen, och han sade till Natan: "Så sant HERREN lever: dödens barn är den man som har gjort detta.
6 Chujongle aman voujang natna beihela hitobang thilpi hi abol jeh hin aman kelngoipi chu ajat li’a asah kit ding ahi,’ atitai.
Och lammet skall han ersätta fyradubbelt, därför att han gjorde sådant, och eftersom han var så obarmhärtig."
7 Chuin Nathan themgaopan David koma aseipai jengin, “Hichea kisei mihaopa hi nangma nahi, Pakai Israel Pathenin hitin aseiye, ‘Nang hi keiman Israel chate chunga leng chang dinga thao kanusa nahin, chule Saul thaneina a kon kanahuhdoh nahiye.
Men Natan sade till David: "Du är den mannen. Så säger HERREN, Israels Gud: Jag har smort dig till konung över Israel, och jag har räddat dig ur Sauls hand.
8 Chujongle napupa Saul’in, ajiteu jouse chule Israel insung pumpi le Judah insung pumpi jong kapeh nahi; hicheng jong hi alhom behseh na laiya ahileh tamtah kapehbe ding nahi nalaiye.
Jag har givit dig din herres hus och lagt din herres hustrur i din famn; ja jag har givit dig Israels hus och Juda. Och om detta skulle vara för litet, så vore jag villig att ytterligare giva dig både ett och annat.
9 Chuti ahileh epi dinga nangman Pakai thusei nanot thap a hitabang tijat umtah thil hi nabol hitam? Nangman Hittite mipa Uriah chu nadengin Ammon mite chemjamin nathat nin, chule ajinu jong naji din nakipui jeng theiye.
Varför har du då föraktat HERRENS ord och gjort vad ont är i hans ögon? Hetiten Uria har du låtit slå ihjäl med svärd, och hans hustru har du tagit till hustru åt dig själv; ja, honom har du dräpt med Ammons barns svärd.
10 Hijeh a chu tua hi nangma insunga kona jong chemjam lang jing jeng ding ahi. ajeh chu nangin keima nahsah mon neibolin, Hittite mipa Uriah jinu chu naji din nakipuitai,’ tin aseiye.
Så skall nu icke heller svärdet vika ifrån ditt hus till evig tid, därför att du har föraktat mig och tagit hetiten Urias hustru till hustru åt dig.
11 Chuin Pakaiyin hitin aseiye, ajeh chu nangman nathil bol banga, keiman nangma insunga kona nadou ding thilse kahin kondoh sah ding ahi. chule namitmu changtah a najite jeng jong kalah peh a naheng nakom mite kapeh doh ding, chule amahon japi mitmu lai jenga jong najite chu aluppi dingu ahi.
Så säger HERREN: Se, jag skall låta olyckor komma över dig från ditt eget hus, och jag skall taga dina hustrur inför dina ögon och giva dem åt en annan, och han skall ligga hos dina hustrur mitt på ljusa dagen.
12 Ijeh inem itileh nangman nathil bol chu guhthima nabol ahin, keiman vang Israel chate pumpi mitmu dinga kabol ding ahi,’ tin aseiye.”
Ty väl har du gjort sådant i hemlighet, men jag vill låta detta ske inför hela Israel, och det på ljusa dagen."
13 Chutah chun David in jong Nathan koma hitin aseiye, “Keima Pakai dounan kachonsetai,” atin ahileh; Nathan jong chun David koma aseipaiyin, “Pakaiyin nachonset angaidam tai. hijeh a chu hiche chonset jeh in nangma thi tapon nate.
Då sade David till Natan: "Jag har syndat mot HERREN." Natan sade till David: "Så har ock HERREN tillgivit dig din synd; du skall icke dö.
14 Hijongle nangin hiche thil hi nabol a Pakai chu nahsah mo tah a nabol a nataitom ahitan, hijeh a chu ahung peng ding nacha chu thitei tei ding ahi tai,” tin aseitai.
Men eftersom du genom denna gärning har kommit HERRENS fiender att förakta honom, skall ock den son som har blivit född åt dig döden dö."
15 Hichun Nathan ainlama achijou chun. Pakaiyin Uriah jinu hin David chapa chu gotna apen ahileh naosen chu apet petin adammo pai tan ahi.
Sedan gick Natan hem igen. Och HERREN slog barnet som Urias hustru hade fött åt David, han slog det, så att det blev dödssjukt.
16 Hijeh chun David jong naosen adamna din Pakai henga atao tao tan ahi; David chun an angolin apotdoh in, jan khovah hel chun tollhanga alumin ahi.
Då sökte David Gud för gossens skull; och David höll fasta, och när han kom hem, låg han på bara marken över natten.
17 Chuphat’in ainsung mi upa chengsen ajol jol jenguvin chule tollhanga alupnaa kona tho doh sah tei din agouve; ahinla David chu akithou doh deh pon, chule an jong aneh pi deh pouve.
Då stodo de äldste i hans hus upp och gingo till honom, för att förmå honom att stiga upp från marken; men han ville icke, och han åt icke heller något med dem.
18 Ahivangin nisagi lhin nin naosen chu athi tan ahi. Hichun naosen chu athitai’ tia David koma sei peh ding asohte chu akicha tauve; ajeh chu amaho geldola, vetan, naosen ahinlaiya bon eiho thusei angai louva ahileh, tua naosen athitai, tia iti iseidoh ngam diu ham? Amale ama kithalo mai ding ahi,” tia angaitou ahiye.
Men på sjunde dagen dog barnet. Då fruktade Davids tjänare att om tala för honom att barnet hade dött, ty de tänkte: "När vi talade till honom, medan barnet ännu levde, ville han ju icke lyssna till våra ord. Huru skulle vi då kunna säga till honom att barnet har dött? Han kunde göra något ont."
19 Ahin David chun asohte chu akhoisa cheh tauve ti ahetdoh phat’in naosen chu athi ahitai tin David’in ahedoh pai paitan ahi; hijeh chun David chun asohte chu adong in, “Naosen chu athia hitam?” atileh amahon jong, “Athitai,’ atiuve.
Men när David såg att hans tjänare viskade med varandra, förstod han att barnet hade dött. Då frågade David sina tjänare: "Har barnet dött?" De svarade: "Ja."
20 Chuphat’in David jong tol'a alupna a konin ahung thou dohin akisil ngim in, thao akinun, aponsil akhel’in, Pakai houin sunga avah lut’in chibai agaboh-e; chujouvin David chu ama inlama ahung in an athum in amahon jong ankong aluipeh-uva ahileh, an anetan ahi.
Då stod David upp från marken och tvådde sig och smorde sig och bytte om kläder och gick in i HERRENS hus och tillbad. Och när han kom hem igen, begärde han att man skulle sätta fram mat åt honom, och han åt.
21 Hichun asohten ajah a aseiyuve, “Ipibola hitia hi naum ham? naosen ahai hai pet in an nangol in nakap kap jengin, naosen athi tah bah phat in nathou doh in an nane jenge,’ atiuve.
Då sade hans tjänare till honom: "Varför gör du på detta sätt? Medan barnet levde, fastade du och grät för dess skull; men så snart barnet har dött, står du upp och äter!"
22 Hichun David in jong hitin adonbut’e, “Naosen ahinpet a chu an kangola kaka ka ahin, “Kon ija ahet thei ham, ajo le Pakaiyin eilungset a naosen hi ahin hin sah thei ahi?” tia keiman kagel jeh ahi.
Han svarade: så länge barnet ännu levde, fastade och grät jag, ty jag tänkte: 'Vem vet, kanhända bliver HERREN mig nådig och låter barnet få leva.'
23 Ahin tun vang ama athia ahitan ibola an kangol ngol nah lai ding ham? ken ama chu kahinsah theiya nabol’uham? keibou ama koma nikhat le kache ding ahin, ama chu kahenga hung kile kit louhel ding ahitai,” ati.
Men nu, när det har dött, varför skulle jag då fasta? Kan jag väl skaffa honom tillbaka igen? Jag går bort till honom, men han kommer icke tillbaka till mig."
24 Hichun David’in ajinu Bathsheba alhem lung mongin akoma aga lut kit’in aluppin ahileh amanun nao ahinvop in chapa khat ahing kit’e; Chule David in amin Solomon asah in ahi. Pakaiyin amahi angailui.
Och David tröstade sin hustru Bat-Seba och gick in till henne och låg hos henne. Och hon födde en son, åt vilken han gav namnet Salomo. Och HERREN älskade honom
25 Hijeh chun Nathan themgaopa henga ahin hetsah in ahileh Nathanin Pakai thusei dungjuiyin ama chu amin Jedidiah tinjong aminvo kit’e, (hichu Pakaiyin angailut tina ahi).
och sände ett budskap med profeten Natan, och denne gav honom namnet Jedidja, för HERRENS skull.
26 Chuin Joab chun Ammon mite khopi lanlung Rabbah chu adel khumin gal’in akisat pin ahileh ajouvin leng khopi chu alatan ahi.
Och Joab angrep Rabba i Ammons barns land och intog konungastaden.
27 Chuin Joab chun David koma sottolle miho asol’in agasei sah tai, “Keiman Rabbah kaga kisat pin, twiphai khopi chu kajoutai tin.
Sedan sände Joab bud till David och lät säga honom: "Jag har angripit Rabba och har redan intagit Vattenstaden.
28 Hijeh chun tun mipi amoh cheng khom tup’in lang khopi dounan ngahmun hung sem tan, chule akhopi jong hung toupha jengin, achuti louva ahileh keiman akhopi hi kalah a keima min kaputsah ding ahi tai,” ati.
Så församla du nu det övriga folket och belägra staden och intag den, så att det icke bliver jag som intager staden och får bära namnet därför."
29 Hijeh chun David in mipi abonchan akhom soh keiyin Rabbah khopi lama achen, chule akhopi dou nan gal abol’in akisat pin ahileh ajouvin akhopi chu alatan ahi.
Då församlade David allt folket och tågade till Rabba och angrep det och intog det.
30 Chule alengpau lallukhuh chu David in aluchanga konin alahdoh peh in chule amalu changah akikoi tan ahi. alallukhuh chu sana le songman tam a kisem chule agih dan chu pound somsagi le nga ahi. chujongle asunga chun song mantam tah akikoiyin. Chujongleh David chun Rabbah khopia thil thang tamtah ahin chom doh in ahi.
Och han tog deras konungs krona från hans huvud; den vägde en talent guld och var prydd med en dyrbar sten. Den sattes nu på Davids huvud. Och han förde ut byte från staden i stor myckenhet.
31 Chujongle akhopi sunga cheng mipi jouse chu gal hing-in akaiyin, chule thing-at dingle tuphul kheng dingle, heicha kheng dingin agoiyin, chule cheh dengin apansah tai. Hitichun David chun hitobanga hi Ammon mite khopi jouse anabol ahi; chujouvin David le mipi chu abonchauvin Jerusalema ahung kile kit tauvin ahi.
Och folket därinne förde han ut och lade dem under sågar och tröskvagnar av järn och bilor av järn och överlämnade dem åt Molok. Så gjorde han mot Ammons barns alla städer. Sedan vände David med allt folket tillbaka till Jerusalem.
