2 Thusimbu 7
1 Solomon in ataona ahin chai chai chun, vana konin meikong ahungkikho lhan; pumgo thilto hole kilhaina ho Chu akavam soh keiyin, chuin Pakai loupina chun Houin sung chu alo dim soh jengin ahi.
Och då Salomo utbedit hade, föll en eld af himmelen, och förtärde bränneoffret och annat offer; och Herrans härlighet uppfyllde huset;
2 Pakai loupinan Houin sung alodim tah jeh chun, thempu ho chu Houin sunga chun alut thei tapouvin ahi.
Så att Presterna icke kunde ingå uti Herrans hus, så länge Herrans härlighet uppfyllde Herrans hus.
3 Israel mipi ho chun meikong ahung kikholhah’a Houin sung alo dimset chu amuphat un, Pakai chu ahou un avahchoi tauve. Pakai hi aphai, Ami lungsetna long lou chun atonsotnin aumjinge atiuvin ahi.
Och sågo all Israels barn elden falla neder, och Herrans härlighet öfver huset, och föllo ned med ansigtet till jordena på golfvet, och tillbådo, och tackade Herranom, att han är god, och hans barmhertighet varar till evig tid.
4 Chuin Lengpa le mipi ho chun, Pakai dingin kilhaina thilto abolluvin ahi.
Men Konungen och allt folket offrade för Herranom.
5 Lengpa Solomon chun kilhaina man ding in, bong sang som le ni kelngoi le kelcha sang jakhat le sang somni atoh doh in ahi. Chuin Lengpa le mipi ho chun Pathen Houin chu akatdoh tauvin ahi.
Ty Konung Salomo offrade tu och tjugu tusend nöt, och hundrade och tjugu tusend får; och vigde så Guds hus, både Konungen och allt folket.
6 Thempu ho chun akinganse nau panmun cheh chu alo-uvin, chule chutobang ma chun Levi techun, “Ami lungsetna longlouvin atonsotnin aum jinge tin lan asaove, amaho chun Lengpa David in Pakai vahchoina dinga anasem la chu tumging tothon asaovin ahi. Israel mipi ho adin sungu chun Levite maidon tah’a chun thempu hon sumkon amut uvin ahi.”
Men Presterna stodo i sine vakt, ock Leviterna med Herrans strängaspel, som Konung David hade låtit göra till att tacka Herranom, att hans barmhertighet varar till evig tid, med Davids psalmer, genom deras hand; och Presterna blåste i trummeterna emot dem, och hele Israel stod.
7 Chuin Solomon chun Pakai Houin leitol lailung tah chu athenson, pumgo thilto le sathao chamna thilto ho chu hilai munna chun alhan doh in ahi; ijeh-inem itileh sum eng maicham chun pumgo thilto ho, lhosoh gasoh thilto chule sathao chamna thilto chu adollou ahitai.
Och Salomo helgade medelgården, som för Herrans hus var; ty han hade der offrat bränneoffer, och det feta af tackoffrena; förty kopparaltaret, som Salomo hade göra låtit, kunde icke räcka till allt bränneoffret, spisoffret, och till det feta.
8 Solomon le Israel mipi chun nisagi sungin lhambuh kut amangun ahi. Agamla penna seidingin sahlama Lebohanath chule lhanglama Egypt gamgi changei mi atama tam akikhomdoh un ahi.
Och Salomo höll på den samma tiden ena högtid i sju dagar, och hele Israel med honom, en ganska stor menighet, allt ifrå Hamath, intill Egypti bäck;
9 Amahon maicham mun katdohna din ni sagi amangun, lhanbuh kut bolnan ni sagi ma amangun ahi. Chuin aniget lhin nin akhum khana kin abollun ahi.
Och höll på åttonde dagen ena församling; ty altarets vigning höllo de i sju dagar, och högtiden sammalunda i sju dagar.
10 Kin bol kichai chun Solomon in miho chu ama ama incheh’a asol tan ahi. Amaho chu akipah thanom theilheh jeng uve. Ijeh-inem itileh Pakai chu David le Solomon chule ami Israelte dingin ana phajing jeng in ahi.
Men på tredje och tjugonde dagen i sjunde månadenom lät han gå folket i deras hyddor, glädjandes och fröjdandes sig öfver allt det goda, som Herren med David, Salomo och sino folke Israel gjort hade.
11 Chuti chun Solomon chun Pakai Houin le leng inpi asah jong chu ajousoh tai, chule atohgon bang chun Houin le leng inpi sahna dinga thil jouse chu achai tan ahi.
Allt så lyktade Salomo Herrans hus, och Konungshuset, och allt det i hans hjerta kommet var, till att göra i Herrans huse, och i sino huse, i goda måtto.
12 Chuin jankhat chu Pakai, Solomon henga ahungkilah in nataona kasanpeh in, chule hiche Houin hi kilhaina ho lhandohna mun dingin kalhengtai ati.
Och Herren syntes Salomo om nattena, och sade till honom: Jag hafver hört dina bön, och utvalt mig detta rummet till ett offerhus.
13 Iti hamkhatna vankot kakha’a gotwi ajuhlou ham, khaokho ho thu kapeh’a nalhosoh gahou chunga achuh ham, natna hise pul nalah’uva kalansah ham tengle,
Si, om jag igenlycker himmelen, så att intet regnar, eller jag bjuder gräshoppor uppfräta landet, eller låter en pestilentie komma ibland mitt folk;
14 hichea chu kamite kaminna kikousate chu ahung kineosah-uva agitlou nau lampi hoa kona ahung kinung heikit uva, kamai ahin holluva ahung tao tengule; keiman vanna konna ataonau kangaipeh’a achonset gitlou nau kangai damma chule agammu kakile dohsah kitding ahi.
Att de mitt folk ödmjuka, det efter mitt namn nämndt är; och de bedja och söka mitt ansigte, och omvända sig ifrå sina onda vägar; så vill jag af himmelen höra dertill, och förlåta dem deras synder, och bota deras land.
15 Hiche Houin munna konna taona kimang jouse kahin vetna, kanakol kahin sun ding ahi.
Så skola nu min ögon öppna vara, och min öron gifva akt på bönerna i desso rumme.
16 Ijeh-inem itihleh hiche laimun hi atumbeh’a atheng dinga ka lhendoh ahitan, hiche laimun hi aitih’a kamin kijabolna hijing ding ahitai. Keiman hiche laimun hi phatseh’a kavet tup jing ding ahi. Ajeh chu hiche laimun hi, kalungthim in angailut pen chu ahi.
Och hafver jag nu utvalt och helgat detta hus, att mitt Namn skall vara der till evig tid, och min ögon och mitt hjerta skall vara der allstädes.
17 Nangma jengin jong napa David banga kathupeh hole chondan ho le dan ho jouse hi, kitahna neitah’a najui leh,
Och om du varder vandrandes för mig, såsom din fader David vandrat hafver, så att du gör allt det jag befaller dig, och håller min bud och rätter;
18 nangma phungui’a laltouna katundoh ding ahi; hiche na dinga chu keiman napa David toh kitepna kana semma chu hiti hi ahi. “Nangma chilhah holah’a khatpen hin Israel chunga vai ahop jing ding ahi,” ati.
Så skall jag befästa dins rikes stol, såsom jag mig förbundit hafver med dinom fader David, sägandes: Dig skall icke fattas en man, som öfver Israel en herre vara skall.
19 Ahinlah ihamtia nachihlhah ten einungsun uva, chule nangma kapeh chonna dan hole kapeh thu hohi angailou uva nangma jengin jong Pathen dang ho najen lea na hou leh,
Men om I afvänden eder, och öfvergifven mina rätter och bud, som jag eder förelagt hafver, och gången bort, och tjenen andra gudar, och tillbedjen dem;
20 Keiman hiche mite chu amaho kana pehsa hiche gam’a kona chu abul, abala kabodoh ding ahi. Chuleh hiche Houin kamin jabol nadingle atheng dinga kisa jonghi kapaidoh ding chule namdang mi holah’a hichelai munhi nuisat le japi limbep bou kaso ding ahi.
Så skall jag utrota dem utu mitt land, som jag dem gifvit hafver; och detta hus, som jag mino Namne helgat hafver, skall jag bortkasta ifrå mitt ansigte, och skall gifva det till ett ordspråk och en fabel ibland all folk.
21 Chule tuhin hiche Houin hi akijabol lhehnai, ahinlah hiche teng chuleh ahinjotpa hon adatmo diu amaho chu kidongtouva ipijeh’a iti danna Pakai in hitobang loma thil melse hi hiche gam le Houin chunga hi aboljeng ahitadem, atidiu ahi.
Och för desso huse, det aldrahögst vordet är, skola sig förskräcka alle de som der framom gå, och säga: Hvi hafver Herren så farit med desso lande, och med desso huse?
22 Chutengleh adonbutna achu, “Amiten apu apateu Pakai Pathen, Egypt gamma konna ahinpuidoh pau chu anungsun uva, ama khella chu Pathen dang ahou uva amasanga abohkhup jeh uva, Pathen in hitobang vangset naho hi achung'uva alhunsah ahitai,” ati dingu ahi.
Då skall man säga: Derföre, att de öfvergåfvo Herran deras fäders Gud, den dem utur Egypti land fört hade, och togo sig andra gudar, och tillbådo dem, och tjente dem; derföre hafver han låtit allt detta onda komma öfver dem.
