2 Thusimbu 19
1 Hiche jouhin Judah lengpa Jehoshaphat hi, Jerusalem ain mun langa damsellin akinung letan ahi.
Men Josaphat, Juda Konung, kom hem igen med frid till Jerusalem.
2 Hanani chapa themgao Jehu chu lengpatoh kimuton achen hitin agaseijin ahi, “Miphalou panpileh Pakai doujing ho langa pan lah hi dih nasah hinam?” Hijeh chun nachunga Pakai alunghangtan ahi.
Och gick ut emot honom. Jehu, Hanani son, Siaren, och sade till Konung Josaphat: Skulle du så hjelpa den ogudaktiga, och älska dem som Herran hata? Och fördenskull är öfver dig Herrans vrede.
3 Ahijeng vang'in nachunga hin naphat na phabep akimudoh in ahi, ajeh chu nangin mipihon anahou’u Asherah doilim thinga kisem ho napaidoh in; chuleh nalung thim in Pathen lungdeilam holnomna naneijin ahi.
Så är dock likväl något godt funnet i dig, att du hafver borthäfvit de lundar utu landena, och hafver skickat ditt hjerta till att söka Gud.
4 Hiti hin Jehoshaphat hi Jerusalem a apansan, chule amahi akipatdoh in Beersheba’a kon in Ephraim lhang geijin aga cheovin; hitichun mipiho chu apu apa teu Pathen henga apuilut kit in ahi.
Alltså blef Josaphat i Jerusalem. Och han drog åter ut ibland folket, allt ifrå BerSeba, och in uppå Ephraims berg, och igenkallade dem till Herran deras fäders Gud.
5 Hichejou chun Jehoshaphat in kul kikai khum kho piho jousea chun, thutan vaihom ho akoisoh keijin ahi.
Och han beställde domare i landena uti alla Juda fasta städer, ju några uti hvar stad;
6 Aman thutan vaihom hochu ahilchah in, “Nakin natoh nauvahin chingtheijun, ajeh chu nangho mihem adia thutan nahi pouve, Pathen dinga joh thutan nahiu ahi.”
Och sade till domarena: Ser till hvad I gören; förty I hållen icke menniskodom, utan Herrans, och han är med eder i domen.
7 “Pathen jana neitah le chingthei tahin tongun, ajeh chu i-Pathen uhin joulhepna, langneina chule nehguh bol hi athet ahi,” ati.
Derföre, låter Herrans fruktan vara när eder. Tager eder vara, och görer så; ty när Herranom vårom Gud är ingen orätt, eller anseende till personer, ej heller tager han gåfvor.
8 Hichechung chonchun aman Jerusalem Pakai dan sukeh ho chunga thutan dingin, Jehoshaphat in Levi hole thempu ho chule Israel mipa holah a athupicheh Jerusalem a hung kile hochu apansah in ahi.
Ock satte Josaphat i Jerusalem utaf Leviterna och Presterna, och utaf de öfversta fäderna i Israel, öfver Herrans dom och saker, och lät dem bo i Jerusalem;
9 Hitichun aman thupeh aneiyin, “Nanghon Pathen jana neitah leh lungthim kitahna neija thu natandiu ahi,” ati.
Och böd dem och sade: Görer alltså uti Herrans fruktan, med tro och rätto hjerta.
10 “Khopi mi nachen khompi khopi khat a kona tolthat thu hihen lang dan khat touleh thupeh khat tou sukeh hijongleh, Pathen dounaa chonset abol louna dinga chingthei tah a pan alahna ding in thupeh aneiyin ahi. Hitia chu nabol louva ahileh, nachung uva Pathen lunghanna chuding ahi. Amavang natoh diudol phatah a natohuva ahileh themmo nachan loudiu ahi,” atipeh e.
Uti alla de saker, som komma till eder ifrån edra bröder, som bo i sina städer, emellan blod och blod, emellan lag och bud, emellan seder och rätter, skolen I undervisa dem, att de icke förbryta sig emot Herran, och en vrede må komma öfver eder, och edra bröder; görer alltså, så varden I icke brottslige.
11 Houlam thudol jousea thempulen Amariah hi thaneipen hiding, chuleh Judah gam vaipo Ishmeal chapa Zedekiah hi mipiholah a thutan dia; athaneipen hiding ahi. Levite hin thu kitanna jouse hi iti chelhahnam ti avetsuiding, hangsan tah in thu kapeh hi tong doh un, Pakaiyin thudih'a thu kitanna jouse apanpi ding ahi! ati.
Si, Amaria Presten är öfverste öfver eder i alla Herrans saker; så är Sebadia, Ismaels son, Förste i Juda hus, i alla Konungssaker; så hafven I ämbetsmän Leviterna för eder. Varer tröste, och görer så, och Herren varder blifvandes med dem goda.
