2 Thusimbu 12

1 Ahinlah Rehoboam chun dettah’a lengam atundoh’a chule thanei tah ahung hijou phat chun amale mipite jouse chun Pakai dan thu chu anungsun tauvin ahi.

När Rehabeams konungamakt nu hade blivit befäst och han hade blivit mäktig, övergav han HERRENS lag, han jämte hela Israel.

2 Pakai adinga kitahna aneitahlou jeh uchun Rehoboam Leng chan kal kum nga lhin kum chun, Egypt lengpa Shishak chun Jerusalem ahin bullutan ahi.

Men i konung Rehabeams femte regeringsår drog Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem, därför att de hade varit otrogna mot HERREN;

3 Sakol kangtalai sangkhat le jani toh sakol sepai sang somgup toh chule Libya mite, sukmite chule Ethiopia mite jaonan keng sepai simkon lou chun ahung konnun ahi.

han kom med ett tusen två hundra vagnar och sextio tusen ryttare, och ingen kunde räkna det folk som följde honom från Egypten: libyer, suckéer och etiopier.

4 Shishak chun kulpi kigen Judah khopi ho chu alonkhum in, chuin Jerusalem lam changei chun amano kitnun aga bullu uvin ahi.

Och han intog de fasta städerna i Juda och kom ända till Jerusalem.

5 Chuin Shemaiah themgaopa chu Rehoboam le Judah te milen milal ho Shishak kichat jeh’a kikhom ho koma chun ahungin, Pakai in hitihin aseije, “Nanghon keima neinung sun tah jeh uva chu, keiman jong tua hi nangho hi Shishak koma kadalhah nahitaove,” ati.

Och profeten Semaja hade kommit till Rehabeam och till Juda furstar, som hade församlat sig i Jerusalem av fruktan för Sisak; och han sade till dem: »Så säger HERREN: I haven övergivit mig, därför har ock jag övergivit eder och givit eder i Sisaks hand.»

6 Chuin Israel milen hole lengpa chu ahung kineo sah un, “Pakai in ichunguva abol hiche hi adih e,” atiuvin ahi.

Då ödmjukade sig Israels furstar och konungen själv och sade: »HERREN är rättfärdig.»

7 Pakaiyin amaho ahung kineosah’u amu phatnin, Shemiah koma thu hiche hi aseije, “Amaho ahung kineosah tah jeh uchun kasuhmang lou diu ahitai, hiti ahijeh chun gangtah’a ahuhdoh diu kahin solpeh diu ahi,” ati.

När nu HERREN såg att de ödmjukade sig, kom HERRENS ord till Semaja; han sade: »Eftersom de hava ödmjukat sig, vill jag icke fördärva dem; jag skall låta dem med knapp nöd komma undan, och min vrede skall icke bliva utgjuten över Jerusalem genom Sisaks hand.

8 Keiman Shishak mangcha’a Jerusalem chunga kalungsatna kabuh lhah louhel ding ahitai.

Dock skola de nödgas bliva honom underdåniga, för att de må lära sig förstå vilken skillnad det är mellan att tjäna mig och att tjäna främmande konungadömen.»

9 Egypt lengpa Shishak chun Jerusalem abulua chu Pakai Houin thil hojouse le leng inpi a thilho chu, ana kipoh mang ahitai. Aman Solomon in sana’a asem kidalna pho jaona athil ho jouse chu ana kilah doh gam ahitai.

Så drog nu Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem. Och han tog skatterna i HERRENS hus och skatterna i konungshuset; alltsammans tog han. Han tog ock de gyllene sköldar som Salomo hade låtit göra.

10 Rehoboam lengpa chun Leng inpi lutna kotngah ho, sepai lamkai ho chu sana’a kisem kidalna pho khella sum enga pho, asem dingun anganse tan ahi.

I deras ställe lät konung Rehabeam göra sköldar av koppar, och dessa lämnade han i förvar åt hövitsmännen för drabanterna som höllo vakt vid ingången till konungshuset.

11 Pakai, Houin a lengpa ache phat le ama ngah’a pang ho chun kidalna pho achoi jiuva kilhon khom jiova, chule amaho umna inchanna chu hung kile lhon kitji ahiuve.

Och så ofta konungen gick till HERRENS hus, gingo ock drabanterna och buro dem; sedan förde de dem tillbaka till drabantsalen.

12 Rehoboam amachama ahung kineosah tahjeh chun Pakai lunghanna chu ama-akonin akihei mang tan, hijeh chun ama chu akisumang hel tapoi. Atahbeh’a seiding chun Judah gamsunga thilpha khat ahung umdohtan ahi.

Därför att nu Rehabeam ödmjukade sig, vände sig HERRENS vrede ifrån honom, så att han icke alldeles fördärvade honom. Också fanns ännu något gott i Juda.

13 Leng Rehoboam chu ama le ama Jeruesalem a akitung det kitnin, chuin aleng hina abanjom kittan ahi. Lenga ahung pan chun ama tahsa kum chu kum somli le khat ana hin, Pakai in amin loupi koina dinga Israel phung jouse lah’a ana lhentum Jerusalem khopia achun kum somle sagi vai ana homin ahi. Anu chu Amon mi Naamah kitinu chu ahi.

Alltså befäste konung Rehabeam sitt välde i Jerusalem och fortsatte att regera. Rehabeam var nämligen fyrtioett år gammal, när han blev konung, och han regerade sjutton år i Jerusalem, den stad som HERREN hade utvalt ur alla Israel stammar, till att där fästa sitt namn. Hans moder hette Naama, ammonitiskan.

14 Ahinlah alungthim pumpia Pakai ahol lou jeh chun Rehoboam chu leng phalou tah khat ana hin ahi.

Och han gjorde vad ont var, ty han vände icke sitt hjärta till att söka HERREN.

15 Rehoboam Lengvai poh tilla patna achaina chan geija thilsoh adangho chu Themgao Shemiah lekhabu le mitva neipa Iddo lekhabua chun akisun lut soh keijin ahi.

Men vad som är att säga om Rehabeam, om hans första tid såväl som om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Semajas och siaren Iddos krönikor, enligt släktregistrens sätt. Och Rehabeam och Jerobeam lågo i krig med varandra, så länge de levde.

16 Rehoboam athiphat chun David khopia chun akivui tai, chuin achapa Abijah chu ama bantah in Leng ahung hitan ahi.

Men Rehabeam gick till vila hos sina fäder och blev begraven i Davids stad. Och hans son Abia blev konung efter honom.