1 Lengte 12
1 Rehoboam chu Shechem’ah aga chen, hichea chun Israel pumpi’n ama chu leng chansah dingin ana kikhom khom uvin ahi.
Och Rehabeam drog till Sichem; förty hela Israel var kommen till Sichem, till att göra honom till Konung.
2 Nebat chapa Jeroboam chun hichu ajah phat in Egypt’a konin ahung kile tan ahi. Ama chu Solomon lengpa a kona Egypt achu ana jamlut na ahi.
Och då Jerobeam, Nebats son, det hörde, der han ännu i Egypten var, dit han för Konung Salomo flydd var, kom han igen utur Egypten.
3 Israel lamkai ten ama chu ana kouvun hiti chun Jeroboam chu Israel pumpi chutoh Rehoboam toh kihoulim khom dingin ana che uvin ahi.
Och de sände bort, och läto kalla honom. Och Jerobeam samt med hela Israels menighet kommo, och talade med Rehabeam, och sade:
4 Amahon ajah’a, “Napa Solomon chun eina bolgim lheh jengun ahi. Hijeh chun napa in, poh hahsa sa eikoiden un, nangin nasuh lhomjep’a, nom dom a neilhaule, naglenggam a kitah tan in pang unge,” atiuve.
Din fader hafver gjort vårt ok för svårt; så gör nu du den hårda tjensten, och det svåra oket lättare, det han oss pålagt hafver, så vilje vi vara dig underdånige.
5 Rehoboam in adonbut in, “Hiche thu’a hi ki ngaito na ding nithum phat neipeuvin, chujouteng leh ka donbutna ngai dingin hung kit tauvin,” ati. Hichun mipiho jong akile tauve.
Men han sade till dem: Går edra färde intill tredje dagen, och kommer så till mig igen. Och folket gick sina färde.
6 Hichun Rehoboam lengpa chun apa Solomon thumop a anapang upa ho chu ana kihou pin, “Hiche thua hi ipi na gel uvem? Iti ka donbut ding ham nei seipeh un,” ati.
Och Konung Rehabeam höll råd med de äldsta, som för hans fader Salomo stodo, då han lefde, och sade: Huru råden I, att vi måge gifva desso folkena svar?
7 Hichun upa ho chun adonbut un, “Nangin amaho chungahi na vaihom nom jing’a ahile adei banguvin donbut in chuti leh amaho hi nangma midih tah hi jing diu ahi,” atipeh uve.
De sade till honom: Om du i denna dag gör desso folkena en tjenst, och är dem till vilja, och hörer dem, och gifver dem god ord, så blifva de dig underdånige så länge du lefver.
8 Ahinlah Rehoboam in tehseho thumop la louvin khangdong amatoh hung seilen khomho ama thumop’a hung pang hojoh chu ipi na gel uvem tin ana dong tan ahi.
Men han öfvergaf de äldstas råd, som de honom gifvit hade; och höll ett råd med de unga, som med honom uppväxte voro, och för honom stodo.
9 Aman amaho jah’a chun, “Hiche mipi hon napan kachung uva pohgih eipoh sah uhi neisuh lhompeh un atiu hi, iti ka donbut ding ham?” tin ana dongin ahi.
Och han sade till dem: Hvad råden I, det vi desso folkena svara skole, som till mig sagt hafva: Gör det oket lättare, som din fader uppå oss lagt hafver?
10 Hiche khangthah hochun, “Pohgih nei suhlhom peh un tia phun ho chu hitin donbut in, ‘Ka khut jung neocha hi kapa kong sang in asa jon ahi.
Och de unge, som med honom uppväxte voro, sade till honom: Till folket, som till dig säger: Din fader hafver gjort vårt ok för svart, gör du oss det lättare; skall du säga: Mitt minsta finger skall tjockare vara än mins faders länder.
11 Kapan na chung uva pohgih nana pohsah’u chu, keiman ka gihsah cheh ding ahi. Kapan khaojanga na jep’u ahi, kenvang sakol jepna a kajep diu nahiuve tipeh in,” atiuve.
Min fader hafver lagt på eder ett svårt ok; men jag skall ännu föröka det öfver eder. Min fader hafver tuktat eder med gisslar; jag skall tukta eder med scorpioner.
12 Jeroboam le mipi ho chu abonchauvin Rehoboam in a thupeh bang bangin nithum chanin lengpa thupeh ngai dingin ahung kit tauvin ahi.
Alltså kom Jerobeam med allo folkena till Rehabeam på tredje dagen, såsom Konungen talat hade, och sagt: Kommer igen till mig på tredje dagen.
13 Ahin Rehoboam in amaho koma chun, upa ho thumop lalou in, ngailou tah’in thu ana sei tan ahi.
Och Konungen gaf folkena ett hårdt svar, och öfvergaf det råd, som de äldste honom gifvit hade;
14 Aman akhangthah chanpi ho thumop joh chu ana sangin, “Kapan pohgih nana pohsah’u chu tuni ahi keiman ka gihsah cheh ding ahi. Kapan khaova najep’u ahin keiman sakol jepna a kajep diu na hiuve,” tin ana donbut tan ahi.
Och talade med dem efter de ungas råd, och sade: Min fader hafver gjort edart ok svårt; men jag vill ännu mer föröka det öfver eder. Min fader hafver tuktat eder med gisslar; men jag skall tukta eder med scorpioner.
15 Hiti chun lengpan mipite chu nasah louvin anakoi tan ahi. Hitobang thilsoh hi Pathen thilgon ahi. Ajeh chu Shiloh a kona hung Ahizah Themgao mangcha a Pakaiyin Nebat chapa Jeroboam kom’a athu hetsah chu guilhun na ding thilsoh ahi.
Alltså hörde Konungen intet folket; ty Herren vände det så, på det han skulle stadfästa sitt ord, som Herren genom Ahia af Silo sagt hade till Jerobeam, Nebats son.
16 Israel mipiten lengpa kom’a ataonau chu asanpeh tapoi ti ahet phat’un, amahon hitin adonbut tauve, “David insung mite mangthah u hen! Jesse chapa chungah lunglutna kanei tapouve, Vo Israel mite inlam kijot tauvin! Vo David! Nang in na insung bou kivet tan,” tin asam un, hiti chun Israel mipi chu ainlam cheh uva akile tauvin ahi.
Då nu hele Israel såg, att Konungen intet ville höra dem, gaf folket Konungenom ett svar, och sade: Hvad del hafve vi i David, eller arf i Isai son? Israel, gack i dina hyddor; så se nu du till ditt hus, David. Alltså gick Israel i sina hyddor;
17 Ahinlah Rehoboam in Judahh khopi ho cheng Israel ho chung’a chun vai ana hom nalai jin ahi.
Så att Rehabeam rådde allenast öfver de Israels barn, som bodde i Juda städer.
18 Rehoboam in namna a natongho chunga vaihompa chu mipi thunun ding chun agah sol’in ahile ama chu mipi hon songin ana seplih tauvin ahi. Hiche thu chu Rehoboam lengpan ajahdoh phat in asakol kangtalai chung’a akaldoh loijin Jerusalem lang’a ajam tan ahi.
Och då Konung Rehabeam sände åstad Adoram räntomästaren, kastade hele Israel honom ihjäl med stenar; men Konungen Rehabeam steg med hast på en vagn, och flydde till Jerusalem.
19 Hiche’a pat hin sahlam gamkai’a um Israel phungho jousen David chilhah khat in achung'uva vai ahop dingu chu anom tapouvin ahi.
Alltså föll Israel ifrå Davids hus, allt intill denna dag.
20 Israel mipiten Jeroboam chu Egypt akonin ahung kilekit taiti ajahphat’un, kikhopna anei un, amachu Israel pumpi chung’a vaipo din atung tauvin ahi. Judahh phung bou chun David chilhahte apanpiuvin ahi.
Då nu hele Israel hörde, att Jerobeam var igenkommen, sände de bort, och läto kalla honom till alla menighetena, och gjorde honom till Konung öfver hela Israel; och ingen följde Davids hus, utan Juda slägt allena.
21 Rehoboam chu Jerusalem alhung phat’in, aman Judahh le Benjamin phung’a konin a chomkhom in a lenggam tundoh kitna ding’a Israel mite sat dingin sepai sang jakhat le sangsom get alhengdoh in ahi.
Och då Rehabeam kom till Jerusalem, församlade han hela Juda hus, och BenJamins slägt, hundrade och åttatio tusend unga stridsamma män, till att strida emot Israels hus, och draga riket igen till Rehabeam, Salomos son.
22 Ahinlah Pathen in Pathen mipa Shemaiah kom’ah hitin ahin seije,
Men Guds ord kom till den Guds mannen Semaja, och sade:
23 “Benjamin le Judahh mipite ho jouse komle Judahh lengpa Solomon chapa Rehoboam komleh mipi adang jouse kom’ah seijin,
Tala till Rehabeam, Salomos son, Juda Konung, och till hela Juda hus, och BenJamin, och till det andra folket, och säg:
24 ‘Pathen in hitin aseiye, nasopi Israeltehi kisatpi hih’in, na incheh uva kile tauvin ajeh chu hiche hi keima na toh ahi!’ati. Hitichun Pakai thupeh chu ajui’un, ama ama inlang cheh’a akile tauvin ahi.
Detta säger Herren: I skolen icke draga upp, och strida emot edra bröder Israels barn; hvar och en gånge åter hem; ty detta är skedt af mig. Och de lydde Herrans ord, och vände om, och gingo sin väg, såsom Herren sagt hade.
25 Jeroboam Ephraim thinglhang gam’ah Shechem khopi chu ana tungdoh in, hichu ama leng khopi ahung hitan ahi. Hijouchun ama achen Panuel khopi jong aga tungdoh in ahi.
Men Jerobeam byggde Sichem på Ephraims berg, och bodde deruti, och drog dädan ut, och byggde Pnuel.
26 Jeroboam chu aki ngaiton, “Keima ka chih theilou leh hiche lenggam hi David chilhahte langa le lut kit thei ahi,” tin agel in ahi.
Men Jerobeam tänkte i sitt hjerta: Nu varder riket fallandes till Davids hus igen;
27 “Hiche mipite hi Jerusalema ache uva Pakai Houin a kilhaina agabol jing uva ahileh, Judahh lengpa Rehoboam noiyah avel in hunglutkit get unte, chuleh keima hi eitha uva amahi a Leng uva aki lahlut kit diu ahi,” tin ana gel in ahi.
Om detta folk skall gå ditupp, till att offra i Herrans hus i Jerusalem, och detta folkets hjerta varder sig vändandes till deras herra Rehabeam, Juda Konung, och slå mig ihjäl, och falla igen till Rehabeam, Juda Konung.
28 Hijeh chun amiching hole athumop ho dungjuiyin, lengpa chun sana in bongnou lim asem in amite kom’a, “Jerusalema Pathen houva nache jiuhi, ahahsa behseh’e, veuvin Israelte Egypt a kona na hinpuidoh uva chu hiche Pathen teni hi ahi,” ati peh in ahi.
Och Konungen höll ett råd, och gjorde två gyldene kalfvar, och sade till dem: Det är eder för tungt gå upp till Jerusalem; si, der är din gud, Israel, som dig utur Egypti land fört hafver;
29 Aman hiche semthu bong nou lim pathen teni hi Bethel khopi ah khat chule Dan khopi ah khat akoiyin ahi.
Och satte endera i BethEl, och den andra i Dan.
30 Ahinlah hiche chu amaho din chonsetna nasatah ahung hi khatai, ajeh chu mipin bongnou lim semthu chu ahou tauvin ahi chule mipi hochu Dan lang peh peh’a che touva hiche semthu pathen akikoi chu aga hou jiu ahi.
Och det vardt till synd; ty folket gick bort för dem ena, allt intill Dan.
31 Jeroboam min semthu pathen houna mun’a chun doiphung phabep a tungdoh in, Levi phungmi hilou milham phabep jong thempu in a thenso tan ahi.
Han gjorde också ett höjdars hus, och gjorde Prester utaf de ringesta i folket, de icke af Levi barnom voro.
32 Chule Jeroboam in Bethel khopiah houthudol kut khat jong ana pandoh in, hichu lhaget channa ani somlenga nileh ana boljin ahi. Hichu Judahh ten hoidohna golvah kum khat na khatvei aboljiu tobanga ahi. Bethel muna chun amatah’in jong bongnou lim asemna achun kilhaina asemin chuleh semthu pathen houna in achun thempu phabep jong anapan sah in ahi.
Och han gjorde en högtid, på femtonde dagen i åttonde månadenom, såsom den högtiden i Juda, och offrade på altarena. Så gjorde han i BethEl, att man offrade kalfvomen, som han gjort hade; och skickade i BethEl Prester till höjderna, som han gjort hade;
33 Hijeh chun, ama tah’in anagon nikho, lhaget lhinna ni, som le nga channa alhinteng Jeroboam amatah in Bethel kilhaina maicham gantha ama lungdei tah’in ana boljin, aman Israelte houthu dol’a kut ana phudoh’a chu ama tah in kilhaina gantha maicham chungah ana bol’in, gim namtui jong ana lhutnam jin ahi.
Och offrade på altaret, som han gjort hade i BethEl, på femtonde dagen i åttonde månadenom, hvilken han utu sitt hjerta upptänkt hade; och gjorde Israels barnom högtider, och offrade på altaret, det man röka skulle.
