1 Korin 11
1 Kai ing Khrih ka toek amyihna nangmih ing kai ve ni toek lawt lah uh.
Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi.
2 Ik-oeih soepkep awh kai ni sim unawh, ka cawngpyinaak namim tu loet adawngawh ni ym khqi nyng.
Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig.
3 Cehlai pakhqi boeih a lu taw Khrih na awm hy, nu a lu taw pa na awm nawh, Khrih a lu taw Khawsa na awm hy tice sim sak ahamni ngaih khqi nyng.
Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud.
4 Pa ing a lu a sing doena cykcah nawh awi ak kqawn awhtaw amah a lu chah ak phyih ak pe ni.
Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud.
5 Cehlai nu ing a lu a sing kaana cykcah nawh awi ak kqawn awhtaw amah a lu chah ak pena awm nawh; lusam a voh ing myih hy.
Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt hår avrakat.
6 Nu ing a lu ama sing awhtaw a lusam ce voh seh; Cehlai lu voh ce chahqai na ak poek awhtaw a lu ce sing seh nyng.
Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja sig.
7 Pa taw Khawsa myi sam ingkaw a boeimangnaak na a awm adawngawh a lu a sing hly qoe am ni; nu taw pa a kyihcahnaak ni.
En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet.
8 Ikawtih nu awhkawng pa ve am law hy, cehlai nu taw pa awhkawng ak law ni;
Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.
9 nu aham pa ve saina am awm nawh, nu ce pa aham saina ak awm ni.
Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.
10 Ve akawng ingkaw khan ceityihkhqi akawng awh ve, nu ing a lu ak khanawh saithainaak hatnaak a taak aham awm hy.
Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en "makt", för änglarnas skull.
11 Cehlai Bawipa awh nu ve pa kana am awm thai nawh, pa awm nu kana am awm thai lawt hy.
Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.
12 Ikawtih nu ce pa awhkawng law nawh, pa awm nu awhkawng thang lawt hy. Cehlai ik-oeih boeih ve Khawsa awhkawng ak cawn boeih ni.
Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud. --
13 Na mimah ing poek lah uh: Nu ing lu sing kana Khawsa venawh ak cykcah ce ak nep nu?
Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?
14 Khawmdek khawsaknaak qoe awh mah pa ing a lusam ak sai na am hlyn mantaw chahqai na awm nawh,
Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår,
15 nu ing a lusam ak sai soeih na a taak awhtaw a daawnaak na awm hy; a lusam taw a dah qunaak na a pek ni.
men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja.
16 Cehlai ak oelh a awm awh awm ningnih venawh khawsak am ta unyng, Khawsa a thlangboelkhqi ingawm am ta uhy.
Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar.
17 Cehlai ve ak awi ka nik kqawn peek khqi caming am nim kyihcah khqi thai nyng, nami leeknaak hly kawina am nawh, nami seetnaak hly khqoet kawina naming cun adawngawh.
Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att I kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.
18 Lammacykawh kang zaak taw, thlangboel kutoet na cun aham nami law awh, naming lakawh phek bonaak ce awm hy tinawh za nyng, cang awm cangna nyng.
Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten söndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att så är.
19 Naming lakawh a tak ang dangnaak thai ham, naming lakawh ap cangsuinaak awm ak awm hly qoe ni.
Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hålla provet.
20 Naming cun awh Bawipa mybuh ak ai na am kawih uhyk ti,
När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas;
21 thlang boeih ing nami mybuh ce lammaa na ai hoeih hoeih uhyk ti; cawh ce thlang pynoet ak phoen cawi nawh, thlang pynoet ing qui hy.
ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket.
22 Ikawmyihna, nami awk ainaak aham im am nami ta nawh nu? Khawsa a thlangboel aw nami thekha naak, am awhtaw amak takhqi nami the kha naak awh nu? Ve a dawngawh ka nim kyih hlyk khqi nawh nu? Amnim kyih hlyk khqi qoe nyng!
Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.
23 Ikawtih Bawipa venawh kawng ka huh veni ka nik kqawn law peek khqi petoe hy: Bawipa Jesu ing, a mim tu hly am than awh, phaihpi lo nawh,
Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd
24 zeelawi ak kqawn coengawh, thek nawh, “Ve ve nangmih aham ka peek ka sa ni; kai nami ni simnaak poe aham sai law uh,” tinak khqi hy.
och tackade Gud och bröt det och sade: "Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse."
25 Cemyih koep na, phaihpi ami ai coengawh boet ce lo bai nawh, “Ve ak boet taw ka thi awhkaw awikam thai ni; nami ni simnaak poe aham ve ve sai law uh,” tinak khqi hy.
Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: "Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse."
26 Ikawtih vawhkaw phaihpi ai unawh boet nami awk a hoei awh, a law tlaih hlan dy awh Bawipa a thihnaak ce namik khypyi na awm hy.
Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer.
27 Cedawngawh, u awm Bawipa a phaihpi ingkaw boet ce kawna a sui kaana ai nawh ak aw taw Bawipa a pum ingkaw thi awh thawlhnaak ak sai ak thlang na awm hy.
Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.
28 U ingawm phaihpi ingkaw boet ce a awk a ai hlanawh ak nep cana poek qu seh.
Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.
29 U ingawm Bawipa a pum ak leekna ak poek qu kaana a awk a ai awhtaw ak khanawh awidengnaak ce pha kaw.
Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig.
30 Cawh ni naming lakawh tlo unawh ami mu hy, thlang vang ingtaw thi uhy ce.
Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade.
31 Nimah ingkaw nimah lamma na nik poek qu hqeet awhtaw awidengnaak amni hu kaw.
Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.
32 Bawipa ing awi a ni deng khqi awh khawmdek ingqawi thawlh sak haihna am ni awm naak a hamna Bawipa a toelna ni awm uhy.
Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen.
33 Cedawngawh Koeinaakhqi, awk a ai aham nami law awh, qeh qu cang uh.
Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra.
34 U awm ak phoen a cawih awhtaw, pynoet na naming cun awh awidengnaak ama huhnaak aham, im awh a ai aham awm hy. Kai ka law awh awi nik kqawn law pek khqi tlaih bit kawng nyng.
Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.
