Tingtoeng 73
1 Asaph kah Tingtoenglung Thinko aka caih Israel taengah Pathen tah then taktak.
En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
2 Tedae kai tah ka kho he bet bung khaw bung bangla, ka khokan paloe khaw paloe pawt bangla ka om.
Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
3 Halang rhoek loh ngaimongnah neh a thangthen uh te ka hmuh vaengah ka thatlai coeng.
Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
4 Amih tah dueknah dongah thuengthuelnah om pawt tih, a pumtak khaw len.
Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
5 hlanghing kah thakthaenah loh amih te nan pawt tih hlanghing taengkah lucik khaw ya uh pawh.
De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
6 Te dongah hoemnah te amih kah oihnun la om tih, a kuthlahnah hnisui a khuk uh.
Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
7 A mik tha te coe tih, a thinko ngaihlihnah loh vikvuek uh.
De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
8 Boethae neh palawm uh tih cal uh. Hnaemtaeknah neh a sang la cal uh.
De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
9 A ka te vaan ah a tael dae a lai loh diklai ah cet.
Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
10 Te dongah a pilnam loh hela ha mael ha mael tih khuengrhueng tui a yawn uh.
Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
11 Te vaengah, “Pathen loh metlam a ming tih, Khohni taengah lungming khaw om van nim,” a ti uh.
Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
12 Amih halang rhoek pataeng kumhal ah a khuehtawn loh thayoeituipan la a rhoeng pah daeta ke.
Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
13 A poeyoek la ka thinko ka saelh tih, cimnah neh ka kut ka silh dae.
Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
14 Tedae hnin takuem lucik neh ka om tih mincang takuem ah kai taengah toelthamnah ha om.
Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
15 Te tlam te ka tae koinih na ca rhoek kah thawnpuei te kan hnukpoh tak ve ka ti.
Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
16 Hekah he ming ham ka moeh dae ka mik ah thakthaenah la om.
Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
17 Pathen kah rhokso khuila ka kun daengah amih kah hmailong te ka yakming.
Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
18 Amih te long hnal ah na khueh tih pocinah la na cungku sak taktak.
Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
19 Mikhaptok ah mueirhih loh imsuep neh a thup uh tih a cing te metlam a om uh.
Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
20 Haenghang hnukah mueimang bangla ka Boeipa loh amih kah mueihlip a haenghang vaengah hnael pah.
Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
21 Ka thinko loh khikhi hal tih ka hmuet a phawt vaengah.
Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
22 Kai loh ka kotalh tih na hmaiah rhamsa bangla ka om khaw ka ming pawh.
Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
23 Tedae kai tah nang taengah ka om taitu tih ka bantang kut nan tuuk.
Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
24 Na cilsuep neh kai nan mawt tih thangpomnah hnukah kai nan khoem ni.
Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
25 Vaan dongah kai ham unim aka om. Tedae namah taengah ka om atah diklai ah ba khaw ka ngaih pawh.
När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
26 Ka pumsa neh ka thinko loh yawk mai suidae kumhal ah ka thinko kah lungpang neh ka hamsum la Pathen om.
Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
27 Namah lamkah a hlahloei loh a milh uh vaengah, nang taengah aka cukhalh boeih te na biit taktak coeng he.
Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
28 Tedae kai loh kamah ham Pathen vang te ka kai. Na bitat cungkuem thui hamla ka hlipyingnah ka Boeipa Yahovah taengah a then ka khueh.
Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
