< Tingtoeng 41 >

1 Aka mawt ham David kah Tingtoenglung Yoethaenah hnin ah tattloel te aka cangbam tah a yoethen. Anih te BOEIPA loh a loeih sak.
En Psalm Davids, till att föresjunga. Säll är den, som låter sig vårda; om den fattiga; honom skall Herren hjelpa i den onda tiden.
2 BOEIPA loh anih te a dawndah vetih a hlun ni. Khohmuen nen khaw uem la uem vetih, a thunkha kah hinglu la anih te tloeng mahpawh.
Herren skall bevara honom, och hålla honom i lifve, och låta honom gå väl på jordene, och icke gifva honom uti hans fiendars vilja.
3 BOEIPA loh kolet soengca dongkah te khaw a duel. A thingkong boeih te a tlohtat lamloh na palet bitni.
Herren skall vederqvicka honom på hans sotesäng; du hjelper honom ifrån alla hans krankhet.
4 Kai loh, “BOEIPA, nang taengah ka tholh oeh tih, kai n'rhen lamtah ka hinglu he hoeih sak lah,” ka ti.
Jag sade: Herre, var mig nådelig; hela mina själ, ty jag hafver syndat emot dig.
5 Ka thunkha rhoek loh kai he, “Me vaengah nim a duek vetih a ming a paltham ve,” tila a thae a thui.
Mine ovänner talade ondt emot mig: När kan han dö, och hans namn förgås?
6 Hmuh hamla aka pawk boeih tah a lungbuei khaw a poeyoek lam ni a cal. Amah ham boethae a coi tih, vongvoel la a pha neh a thui.
De komma till att skåda, och menat dock intet af hjertat; utan söka något, det de lasta måga, gå bort och förat ut.
7 Ka lunguet boeih loh kai he a thae la m'moeh uh dongah kai taengah tun sisuk uh.
Alle de som mig hata, tassla tillhopa emot mig, och tänka ondt öfver mig.
8 “Anih tah a olka aka muen loh a kap thil tih a yalh atah thoh hamla koei mahpawh.
De hafva beslutit ett skalkastycke öfver mig: När han ligger, skall han intet uppstå igen.
9 Ka ngaimongnah hlang te tah amah dongah ka pangtung dae, ka buh aka ca long ni kai taengah a khodil a taloeh.
Och min vän, den jag mig betrodde, den mitt bröd åt, trampade mig under fötterna.
10 Tedae BOEIPA nang loh kai n'rhen lamtah amih khoboe te thuung ham kai n'thoh lah.
Men du, Herre, var mig nådelig, och hjelp mig upp, så vill jag vedergälla dem.
11 Ka thunkha rhoek te kai soah a yuhui pawt dongah kai taengah na naem te ka ming.
Derpå märker jag, att du ett behag till mig hafver, att min fiende icke skall glädja sig öfver mig.
12 Kai khaw kamah kah thincaknah neh kai nan duel tih kumhal namah hmai ah kai nan khueh.
Men mig uppehåller du för mina fromhets skull, och ställer mig inför ditt ansigte evinnerliga.
13 Israel kah Pathen BOEIPA tah kumhal lamkah kumhal due a yoethen pai. Amen neh Amen.
Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån nu, allt intill evighet. Amen, Amen.

< Tingtoeng 41 >