< Tingtoeng 25 >
1 David kah BOEIPA nang taengla ka hinglu kan nawn.
Av David. Herre, til deg lyfter eg mi sjæl.
2 Ka Pathen nang dongah ka pangtung nah. Yah m'poh sak boeh. Ka thunkha loh kai soah sundaep boel saeh.
Min Gud, til deg hev eg sett mi lit; lat meg ikkje verta til skammar; lat ikkje mine fiendar gilda seg yver meg!
3 Nang aka lamtawn boeih tah yahpok uh pawt vetih, lunglilungla la aka hnukpoh rhoek tah yak uh ni.
Ja, ingen av deim som ventar på deg, skal verta til skammar; men dei skal verta til skammar, som utan årsak bryt si tru.
4 BOEIPA na longpuei te kai n'tueng lamtah na caehlong te kai n'cang puei lah.
Herre, lat meg kjenna dine vegar, lær meg dine stigar!
5 Na oltak dongla kai n'hoihaeng lamtah kai n'cang puei lah. Namah tah ka daemnah Pathen la na om dongah nang te khohnin yung ah kan lamtawn.
Leid meg fram i di sanning og lær meg! for du er Gud, min frelsar, på deg ventar eg all dagen.
6 BOEIPA nang kah haidamnah neh khosuen lamkah na sitlohnah te poek lah.
Herre, kom i hug di miskunn og din nåde! for dei er frå æveleg tid.
7 Ka camoe kah tholhnah neh ka boekoek te na poek moenih. BOEIPA nang kah thennah dongah na sitlohnah bangla kai he nan poek.
Kom ikkje i hug min ungdoms synder og mine misgjerningar; kom meg i hug etter di miskunn for din godhug skuld, Herre!
8 BOEIPA tah then tih thuem. Te dongah hlangtholh rhoek te longpuei ah a thuinuet.
Herren er god og rettvis; difor lærer han syndarar vegen.
9 Kodo rhoek te tiktamnah neh a hoihaeng tih kodo rhoek te a longpuei neh a cang puei.
Han leider dei audmjuke i det som rett er, og lærer dei audmjuke sin veg.
10 BOEIPA kah caehlong boeih tah, a paipi neh a olphong aka kueinah rhoek ham sitlohnah neh uepomnah la om.
Alle Herrens stigar er nåde og sanning mot deim som held hans pakt og hans vitnemål.
11 Aw BOEIPA na ming khoem lamtah kai kathaesainah len mai cakhaw khodawk han ngai mai.
For ditt namn skuld, Herre, forlat meg mi skuld, for ho er stor!
12 BOEIPA aka rhih hlang he unim? Anih ni longpueiah a coelh vetih a thuinuet eh.
Kven er den mann som ottast Herren? Honom lærer han den veg han skal velja.
13 Hno then dongah a hinglu loh rhaeh rhong vetih a tiingan loh khohmuen a pang uh ni.
Hans sjæl skal stødt bu i sæla, og hans avkjøme skal erva landet.
14 Amah aka rhih rhoek te BOEIPA loh baecenol neh a paipi a ming sak.
Herren hev samlag med deim som ottast honom, og si pakt vil han kunngjera deim.
15 Ka mik loh BOEIPA dongah a hmaitang taitu dongah ka kho he lawk dong lamloh a doek.
Mine augo er stendigt vende til Herren, for han dreg mine føter ut or garnet.
16 Kai oingaih cangloeng neh mangdaeng ham ka taengla ha mael lamtah kai n'rhen dae.
Vend deg til meg og ver meg nådig! for eg er einsleg og arm.
17 Ka thinko citcai loh pungtai tih khobing khui lamkah kai n'lo lah.
Min hjarteverk hev dei gjort stor; før meg ut or mine trengslor!
18 Kai kah phacip phabaem neh ka thakthaenah he hmu lamtah ka tholh boeih te khuen lah.
Sjå min armodsdom og mi møda, og forlat meg alle mine synder!
19 Ka thunkha rhoek loh metlam a pungtai uh tih kuthlahnah loh hmuhuetnah neh kai m'hmuet uh he ham hmu lah.
Sjå mine fiendar, at dei er mange! og dei hatar meg med rettarlaust hat.
20 Ka hinglu he dawndah lamtah kai n'huul dae. Nang dongah ka ying dongah yah m'poh sak boeh.
Vara mi sjæl og frels meg! Lat meg ikkje verta til skammar! for eg flyr til deg.
21 Nang kan lamtawn dongah thincaknah, duengnah loh kai n'kueinah uh saeh.
Lat uskyld og trurøkna verja meg, for eg ventar på deg.
22 Aw Pathen, Israel te citcai boeih lamkah lat lah.
Å Gud, løys Israel ut or alle sine trengslor!