Tingtoeng 18
1 Aka mawt ham, A thunkha boeih kah kut neh Saul kut lamkah a BOEIPA loh a huul khohnin vaengah hekah laa lung he BOEIPA taengah aka thui David, BOEIPA sal kah Te dongah, “Kai kah ka thadueng, BOEIPA nang te kan haidam,” a ti.
En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
2 BOEIPA tah ka thaelpang, ka rhalvong neh kai aka hlawt, ka Pathen, ka lungpang la om. Amah dongah ka ying tih ka photling, daemnah molsom, neh ka imsang la om.
Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
3 Thang then ham aka koih BOEIPA te ka khue vaengah ka thunkha rhoek kut lamkah ka daem.
Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
4 Dueknah rhuihet loh kai n'yen tih aka muen soklong loh kai n'let sak.
Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
Helvetes band hafva omfattat mig, och dödsens snaror öfverfallit mig. (Sheol h7585)
6 Ka kho a bing vaengah BOEIPA te ka khue tih ka Pathen taengah ka pang. A bawkim lamloh ka ol a yaak tih ka pang ol loh amah hmai neh a hna khuila a pha.
När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
7 Te vaengah diklai tuen tih hinghuen. Amah taengah a sai dongah tlang yung rhoek khaw tlai uh tih tuen uh.
Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
8 A hnarhong lamkah hmaikhu thoeng tih a ka lamkah hmai loh a laeh vaengah hmai-alh khaw tak.
Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
9 Te phoeiah vaan te a koiloep tih a suntlak vaengah yinnah tah a kho hmui la pawk.
Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
10 Cherub dongah ngol bal tih a ding vaengah khohli phae soah ding hang.
Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
11 Khohmuep te a kaepvai kah a hlipyingnah la, khomong khomai kah tamyin tui te a dungtlungim la a khueh.
Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
12 Amah hmai kah a aa te a khomai khui lamkah rhael neh hmai alh la coe.
Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
13 Te phoeiah BOEIPA tah vaan lamkah loh ha kawk tih Khohni loh a ol a huel vaengah rhael neh hmai alh la thoeng.
Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
14 A thaltang a kah tih amih te a taek a yaak. Rhaek neh a daeh tih amih te a khawkkhek.
Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
15 Na thintoek kah na hiil yilh neh BOEIPA nang kah tluungnah dongah sokca kah tui phoe tih lunglai khaw a yung hoep.
Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
16 A sang lamloh yueng uh tih tui dueng khui kah kai he n'tuuk tih n'doek.
Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
17 Kai ham tah tlung uh coeng dae ka thunkha hlangtlung taeng lamkah neh ka lunguet taeng lamloh kai n'huul.
Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
18 Ka rhainah khohnin ah amih loh kai m'mah uh cakhaw kai ham tukcawt longkhawn la BOEIPA om.
De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
19 Tedae ka khuiah a naep dongah kai he a hoengpoeknah la n'thak tih kai n'pumcum sak.
Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
20 Ka duengnah bangla BOEIPA loh kai n'thuung tih ka kut kah cimcaihnah vanbangla kai taengah ha mael.
Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
21 BOEIPA kah longpuei ka ngaithuen tih ka Pathen taeng lamkah ka poehlip van pawh.
Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
22 Te dongah a laitloeknah boeih te kamah hmai ah ka khueh tih a khosing te kamah taeng lamkah ka phaelh pawh.
Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
23 Amah hmaiah cuemthuek la ka om tih kamah kathaesainah lamloh khaw ka cue uh.
Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
24 Te dongah ka duengnah neh amah mikhmuh ah ka kut kah cimcaihnah vanbangla kai taengah BOEIPA loh n'thuung coeng.
Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
25 Hingcim taengah uepom la na om tih, cuemthuek hlang taengah na cungkuem coeng.
Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
26 Aka meet uh taengah na meet uh tih voeldak te tah na hnueih.
Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
27 Namah loh pilnam mangdaeng te na khang tih mikhmuh kah aka pomsang rhoek khaw na kunyun sak.
Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
28 Ka BOEIPA Pathen namah loh ka hmaithoi nan tok tih ka hmaisuep khaw a tue.
Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
29 Namah neh caem ka poeng tih ka Pathen nen tah pangbueng khaw ka poe thai.
Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
30 Pathen tah a longpuei khangmai tih BOEIPA tah olthui a cimcaih dongah anih khuiah aka ying boeih ham tah photling la a om pah.
Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
31 BOEIPA phoeiah Pathen te unim? Mamih kah Pathen phoeiah tah unim lungpang bal?
Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
32 Pathen loh kai he khuehtawn m'vah sak tih, ka longpuei khangmai la a khueh.
Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
33 Ka kho he sayuk bangla han saii tih, ka hmuensang ah kai m'pai sak.
Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
34 Ka kut he caemtloek ham a cang tih, ka ban loh rhohum lii khaw a phuk thai.
Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
35 Namah kah khangnah photling te kai taengah nan paek tih, na bantang kut loh kai n'duel. Te dongah na kodonah neh kai nan rhoeng sak.
Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
36 Ka kungdak kah ka kholaeh khaw na aeh dongah ka kho paloe pawh.
Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
37 Ka thunkha rhoek te ka hloem tih amih te ka kae phoeiah amih ka khah hlanah ka balkhong moenih.
Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
38 Amih te ka phop daengah ni thoo uh thai pawt tih ka kho tangah a bakop uh.
Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
39 Caemtloek ham khaw kai he thadueng nan vah sak tih kai aka tlai thil rhoek te kamah hmuila na koisu.
Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
40 Te dongah ka thunkha rhoek kah a rhawn te kai taengah na duen sak tih ka lunguet te ka biit.
Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
41 BOEIPA taengah pang uh coeng dae khang voel pawt tih amih te doo voel pawh.
De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
42 Te dongah amih te khohli hman kah laipi bangla ka neet tih long kah tangnong bangla ka hawk.
Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
43 Pilnam kah tuituknah khui lamkah kai nan hlawt. Namtom kah a lu la kai nan khueh ming pawt pilnam loh kai taengah tho a thueng.
Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
44 Ka ol te a hna dongah olthang la a yaak uh vaengah kholong ca rhoek loh kai taengah mai a tum uh.
Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
45 Kholong ca rhoek loh tahah uh tih amamih vongtung khui lamkah samoe uh.
De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
46 BOEIPA he hingnah la a om dongah ka lungpang tah a yoethen pai tih ka daemnah Pathen tah pomsang pai saeh.
Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
47 Pathen loh kai hamla tawnlohnah a paek dongah kai dangah ni pilnam a voek.
Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
48 Ka thunkha rhoek taeng lamkah kai nan hlawt, kai aka tlai thil soah kai nan pomsang bal. Hlang kah kuthlahnah lamkah kai nan huul.
Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
49 Te dongah BOEIPA nang te namtom taengah kan uem vetih na ming te ka tingtoeng ni.
Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
50 A manghai kah khangnah tah len khaw len pai. Te dongah ni sitlohnah he a koelh taengah khaw, David neh a tiingan taengah khaw kumhal duela a saii pah.
Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
