< Tingtoeng 129 >
1 Tangtlaeng Laa Ka camoe lamloh kai mat n'daengdaeh he Israel loh thui laeh saeh.
En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;
2 Ka camoe lamloh kai he mat n'daengdaeh uh dae kai he n'noeng moenih.
De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.
3 Ka uen soah a thoe a thoe uh tih a hma sokah a hma te a yoe uh.
De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.
4 Aka dueng BOEIPA loh halang rhoek kah rhuivaeh te a tlueh pah.
Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.
5 Zion aka thiinah rhoek boeih tah yahpok uh saeh lamtah a hnuk la balkhong uh saeh.
Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.
6 Imphu kah sulrham bangla om saeh. Te tah amah hmuen ah a rhae la a phuk.
Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;
7 Te te a ah tih a ban neh a kulup akhaw a kutpha dongah a bae moenih.
Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;
8 Te vaengah aka kongpa rhoek loh, “Nangmih soah BOEIPA kah yoethennah om saeh. BOEIPA ming neh nangmih te yoethen kan paek uh,” ti uh boel saeh.
Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.