< Tingtoeng 124 >

1 David kah Tangtlaeng Laa Israel loh, “Mamih ham BOEIPA te om pawt koinih,” ti laeh saeh.
En visa Davids i högre choren. Om Herren icke med oss vore; så säge Israel.
2 Hlang loh mamih taengah a tlai vaengah mamih ham BOEIPA om pawt koinih;
Om Herren icke med oss vore, när menniskorna sig emot oss sätta,
3 Mamih taengah a thintoek neh a sai vaengah mamih he a hingsai n'dolh uh ni.
Så uppsvulge de oss lefvande, då deras vrede sig öfver oss förgrymmar;
4 Tui loh mamih n'yo vetih soklong loh mamih hinglu he a kawt pawn ni.
Så fördränkte oss vatten; strömmar ginge öfver våra själar;
5 Lungpok tui loh mamih kah hinglu a et ni.
Vatten ginge allt för högt öfver våra själar;
6 Amih no dongah maeh la mamih aka tloeng pawh BOEIPA te a yoethen pai saeh.
Lofvad vare Herren, att han icke gifver oss till rofs uti deras tänder.
7 Mamih kah hinglu tah vaa bangla pael neh a hlaeh khui lamloh loeih. Pael te rhek tih mamih n'loeih uh.
Vår själ är undkommen, såsom en fogel ens foglafängares snaro; snaran är söndergången, och vi äre löse.
8 Vaan neh diklai aka saii BOEIPA ming dongah mamih bomkung om.
Vår hjelp står i Herrans Namn, den himmel och jord gjort hafver.

< Tingtoeng 124 >