< Tingtoeng 120 >
1 Tangtlaeng Laa Kamah kah citcai khuiah BOEIPA te ka khue tih kai n'doo.
En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.
2 BOEIPA aw ka hinglu he laithae hmuilai lamkah neh palyal ol lamloh huul lah.
HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.
3 Palyal ol te nang taengah bahamnim m'paek vetih bahamnim nang taengah hang koei eh?
Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?
4 Hlangrhalh kah thaltang khaw hlingcet alh bangla sum yipkip.
Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.
5 Meshek ah ka bakuep tih Kedar dap ah kho ka sak dongah kai ngawn tah ka tuisawih coeng!
Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!
6 Rhoepnah aka hmuhuet taengah ka hinglu loh kho puet a sak coeng.
Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.
7 Kai loh rhoepnah ka thui vaengah amih te caemtloek la thoouh.
Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.