Tingtoeng 107
1 A sitlohnah tah kumhal hil ham a then dongah BOEIPA te uem uh lah.
Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
2 Rhal kut lamkah a tlan hlang loh BOEIPA kah a tlan te thui saeh.
Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
3 Te vaengah amih te khocuk, khotlak, tlangpuei, tuitunli, khohmuen amkah a coi.
Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
4 Khosoek khopong ah khopuei tolrhum longpuei a hmuh uh mueh la kho a hmanguh.
De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
5 Bungpong neh tuihalh la a khuiah a hinglu te rhae.
Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
6 Kho a bing vaengah BOEIPA te a khue uh tih khobing khui lamkah amih te a huul.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
7 Te dongah amih te tolrhum khopuei la caeh ham a thuem longpuei neh a hoihaeng.
Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
8 Hlang koca rhoek ham a sitlohnah neh khobaerhambae aka sai BOEIPA te uem uh pai saeh.
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
9 A hinglu aka halthi te tuihalh a dip pah sak tih a hinglu aka pongnaeng te khaw hnothen a cung sak.
Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
10 Hlangvang tah khohmuep neh dueknah hlipkhup kah thirhui neh phacipphabaem la aka ngol thongtla la coenguh.
De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
11 Pathen kah olka te a koek uh tih Khohni kah oluen khaw a tlaitlaek uh.
Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
12 Te dongah thakthaenah dongla a kunyun sak tih a lungbuei a toh uh vaengah bom pawh.
Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
13 Tedae kho a bing uh vaengah BOEIPA taengla pang uh tih amih te khobing khui lamkah koep a khang.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
14 Amih te khohmuep neh dueknah hlipkhup lamkah a poh tih a kuelrhui khaw a bawt pah.
Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
15 Hlang koca rhoek ham a sitlohnah neh khobaerhambae aka sai BOEIPA te uem uh pai saeh.
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
16 Rhohum thohkhaih te a phil tih thicung thohkalh khaw a tloek.
Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
17 Amih tah boekoek longpuei kah hlang ang neh amamih kathaesainah dongah phaep uh.
De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
18 A hinglu loh caak boeih a tuei pah uh tih dueknah vongka te a paan uh.
De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
19 Kho a bing vaengah BOEIPA taengah pang uh tih amih te khobing khui lamkah a khang.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
20 A ol a hlah phoeiah amih a hoeih sak tih amih rhomhmop te a poeng a hal sak.
Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
21 Hlang koca rhoek ham a sitlohnah neh khobaerhambae aka sai BOEIPA te uem uh pai saeh.
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
22 Te dongah uemonah hmueih te nawn uh saeh lamtah tamlung neh a bibi te doek uh saeh.
Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
23 Sangpho neh tuitunli ah suntla uh tih tui puei ah bitat aka saii rhoek loh,
De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
24 BOEIPA kah bibi neh a laedil kah khobaerhambae te a hmuh uh.
De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
25 A voek vaengah hlipuei khohli thoo tih tuilae khaw samboek.
När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
26 Vaan la luei uh tih tuidung la a suntlak uh vaengah a hinglu tah yoethaenah neh paci uh.
Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
27 Yurhui bangla lam uh tih a yoka dongah a cueihnah boeih hma uh.
Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
28 Kho a bing vaengah BOEIPA taengla pang uh tih amih te khobing khui lamkah a poh.
Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
29 Hlipuei te bidip la a duem sak tih tuiphu rhoek khaw ngam uh.
Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
30 Tuiphu a sap vaengah a kohoe uh tih amamih kah a naepnah langdai la a mawt.
Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
31 Hlang koca rhoek ham a sitlohnah neh khobaerhambae aka sai BOEIPA te uem uh pai saeh.
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
32 Te dongah pilnam hlangping lakliah amah te pomsang uh saeh lamtah patong rhoek kah tolrhum ah thangthen uh saeh.
Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
33 Tuiva te khosoek la, tuiphuet tui khaw tuihang la a khueh.
De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
34 Cangthen kho khaw boethae loh kho a sak thil dongah lungkaehlai la,
Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
35 khosoek te tuibap tui la, rhamrhae lai khaw tuiphuet tui la a khueh.
Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
36 Teah te bungpong rhoek kho a sak sak tih tolrhum khopuei a thong uh.
Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
37 Te vaengah khohmuen a tawn uh tih misur a tue dongah a vuei a thaih cuen.
Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
38 Amih te yoethen a paek tih muep a ping uh vaengah a rhamsa khaw polpai sak pawh.
Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
39 Tedae a polpai uh vaengah caya yoethae neh kothae dongah ngam uh sut.
De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
40 Hlangcong rhoek te nueihbu a hawk thil tih long mueng hinghong la kho a hmang sak.
Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
41 Tedae khodaeng te phacipphabaem lamkah a hoeptlang tih a hui a ko te boiva bangla a khueh.
Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
42 Aka thuem rhoek loh a hmuh uh vaengah a kohoe uh dae dumlai boeih long tah a ka khoep a buem.
Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
43 U khaw aka cueih long tah hekah he kuem saeh lamtah BOEIPA kah sitlohnah te yakming uh saeh.
Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
