Tingtoeng 104
1 Aw ka hinglu, BOEIPA te uem lah. Ka BOEIPA Pathen namah tah na sang tangkik tih mueithennah neh rhuepomnah te na bai.
Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
2 Khosae neh himbai bangla muelh aka thing uh himbaiyan bangla vaan ah dup aka phaih,
Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
3 A imhman te tui soah aka ci, khomai te leng la aka saii, khohli phae neh aka cet,
du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
4 khohli te a puencawn la aka saii tih hmai tak aka tueih loh,
Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
5 diklai khaw amah hmuen ah a suen tih kumhal ah tuen yoeyah pawh.
Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
6 Anih te tuidung neh pueinak bangla na khuk tih tui rhoek loh tlang rhoek soah pai uh.
Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
7 Namah kah tluungnah dongah rhaelrham uh tih na khohum ol dongah tamto uh.
Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
8 Tlang tom a lan uh tih amih ham na suen kolbawn hmuen la suntla uh.
Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
9 Khorhi na suem te a poe uh thai pawt dongah diklai khuk ham ha mael uh thai pawh.
En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
10 Tuisih rhoek te soklong la a loei tlang rhoek laklo ah long uh.
Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
11 Kohong kah mulhing boeih te tui a tul uh tih kohong marhang rhoek khaw a tuihalh dip uh.
De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
12 A taengah vaan kah vaa loh kho a sak uh tih thingsam laklo ah a ol huphup loei.
Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
13 Tlang boeih te a imhman lamkah aka suep, BOEIPAnamah kah kutci loh diklai te a hah sak.
Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
14 Rhamsa ham sulrham poe tih, hlang kah thohtatnah hamla baelhing neh, diklai lamkah buh na thoeng sak.
Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
15 Te dongah misurtui loh hlanghing thinko ko a hoe sak, situi loh maelhmai a hlampan sak tih buh loh hlanghing thinko a duel.
och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
16 BOEIPA loh a ling thingkung, Lebanon kah lamphai te a kum sakuh.
HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
17 Teah te vaa loh bu a tuk tih, bungrho loh hmaical dongah a im a khueh.
fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
18 Tlang sang boeih te sathai ham om tih, pango boeih khaw saphih ham hlipyingnah la om.
Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
19 Khoning ham hla a saii tih khomik loh a khotlak khaw a ming.
Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
20 Khohmuep na khueh tih khoyin ha pawk vaengah duup kah mulhing boeih loh a khuiah yuel uh.
Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
21 Maeh te sathueng rhoek loh a kawk thil uh tih a caak te Pathen taengah a tlap uh.
de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
22 Khomik a thoeng neh vawl khoem uh tih a khuisaek la kol uh.
Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
23 Hlang he a bisai ham neh a thohtatnah la kholaeh hil cet.
Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
24 BOEIPA nang kah kutngo he yet tangkik. Te rhoek boeih te cueihnah nen ni na saii. Na hnopai rhoemah diklai ah baetawt coeng.
Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
25 Tuitunli aka len tih a dang, aka dangka ah, rhulcai mulhing a yit a len tae lek pawt la om bal.
Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
26 Teah te sangpho rhoek loh pongpa uh tih a khuiah aka luem ham Leviathan te na saii.
Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
27 A tuetang vaengah amih caak paek ham khaw amih loh namah taengla boeih lamso uh.
Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
28 Amih taengah na paek te a rhuh uh. Na kut na hlam tih hnothen kum uh.
Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
29 Na maelhmai na thuh vaengah let uh. A hil na khoem pah vaengah pal uh tih laipi la bal uh.
Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
30 Na mueihla na tueih daengah anmih te suen uh tih diklai maelhmai khaw na tlaih pueng.
Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
31 BOEIPA kah thangpomnah tah kumhal duela om tih, a bibi dongah BOEIPA a kohoe saeh.
HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
32 Diklai a paelki vaengah thuen tih, tlang rhoek te a taek vaengah khuu.
han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
33 Ka hingnah neh BOEIPA te ka hlai vetih ka om rhuet vaengah ka Pathen te ka tingtoeng ni.
Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
34 Ka olding he anih ham a lungtui saeh. Kai tah BOEIPA dongah ka kohoe coeng.
Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
35 Hlangtholh rhoek te diklai lamloh mitmoeng uh saeh lamtah halang rhoek khaw koep om boel saeh. Aw ka hinglu, BOEIPA tah a yoethen pai saeh tila BOEIPA te thangthen lah.
Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
