Tingtoeng 102
1 Mangdaeng a rhae vaengah BOEIPA mikhmuh ah a kohuetnah a hawk tih a thangthuinah BOEIPA aw ka thangthuinah he ya lamtah ka pang ol loh nang taengla ham pha saeh.
En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
2 Kai kah puencak tue vaengah na maelhmai te kai taeng lamkah thuh boeh. Kang khue tue vaengah kai taengla na hna han kaeng lamtah kai he koe n'doo lah.
Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
3 Ka khohnin he hmaikhu bangla hmata tih ka rhuhrhong khaw hmaingen bangla tlum.
Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
4 Ka lungbuei he baelhing bangla a haih tih a rhae sut dongah ka buh caak pataeng ka hnilh coeng.
Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
5 Ka hueinah ol dongah ka pumsa tah ka rhuh dongla kap coeng.
Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
6 Khosoek kah khosoek saelbu bangla ka lutlat sut tih, imrhong thathawt bangla ka om.
Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
7 Ka hak ah khaw imphu kah aka pangoe vaa bangla ka om.
Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
8 Ka thunkha loh hnin takuem kai m'veet uh tih kai aka yan rhoek loh kai ming neh a toemngam uh.
Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
9 Hmaiphu te buh la ka caak tih ka tuiok khaw rhahnah neh ka thoek.
Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
10 Kai nan ludoeng tangtae khaw na kosi, na thinhul neh kai nan voeih.
För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
11 Ka khohnin he mueihlip bangla puh tih baelhing bangla ka rhae sut.
Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
12 Tedae BOEIPA namah tah kumhal ah na ngol coeng tih namah poekkoepnah tah cadilcahma phoeikah cadilcahma duela om.
Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
13 Na thoo vetih a tue bangla Zion na haidam bitni. Anih rhen hamla khoning a pha coeng dongah.
Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
14 Na sal rhoek loh Zion kah lungto te a ngaingaih uh tih a laipi te khaw a rhen uh.
Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
15 Te dongah BOEIPA namah ming te namtom rhoek loh, namah thangpomnah te diklai manghai boeih loh a rhih uh ni.
Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
16 Zion te BOEIPA loh a thoh vetih a thangpomnah neh phoe ni.
Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
17 Dueidah thahnoeng thangthuinah taengla mael vetih amih kah thangthuinah te sit mahpawh.
Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
18 Hmailong kah cadilcahma ham khaw hekah he daek saeh lamtah a suen pilnam loh BOEIPA thangthen saeh.
Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
19 A sang hmuencim lamkah a dan tih diklai te BOEIPA loh vaan lamkah a paelki.
Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
20 Thongtl a kah a kiinah hnatun ham, dueknah khuikah hlang rhoek te hlah ham,
Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
21 BOEIPA ming te Zion ah, amah koehnah te khaw Jerusalem ah doek ham om ni.
På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
22 BOEIPA taengah thothueng ham pilnam rhoek neh ram rhoek tah tun tingtun uh ni.
När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
23 Ka thadueng he longpuei ah a khah tih, ka khohnin khaw a rhaem.
Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
24 Te dongah, “Ka Pathen aw, kai kah ka khohnin he a boengli ah lo boel mai. Namah kah kum tah cadilcahma phoeikah cadilcahma due khaw a pha kanoek.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
25 A cuek vaengah diklai na suen tih vaan ke khaw namah kutngo ni.
Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
26 Amih te milh uh cakhaw namah tah na nguel yoeyah. Te dongah amih te himbai bangla boeih hnawn uh vetih pueinak bangla na tho vaengah thovael uh van ni.
De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
27 Tedae namah tah amah la na om tih na kum khaw bawt pawh.
Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
28 Na sal rhoek kah a ca rhoek loh kho a sak uh vetih a tiingan loh namah mikhmuh ah pai ni,” ka ti.
Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
