Olcueih 9
1 Cueihnah loh a im a sak tih a tung parhih a vueh.
Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
2 A maeh te a ngawn tih misurtui neh a thoek tih a caboei te a tawn.
Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
3 Amah kah hula rhoek te a tueih tih, vangpuei hmuensang dangdoe lamkah a khue.
Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
4 Te phoeiah, “Unim hlangyoe, anih te lungbuei a talh khaw pahoi nong tak saeh.
»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
5 Halo, ka buh he ang uh lamtah misur ka thoek he o uh.
»Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
6 Hlangyoe te hnoo lamtah hing uh, yakmingnah longpuei te uem uh.
Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
7 Hmuiyoi aka toel tah amah loh yah a poh tih, halang aka tluung tah amah loh nganboh a yook.
(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
8 Hmuiyoi te tluung boeh namah m'hmuhuet ve. Aka cueih tah na tluung cakhaw nang n'lungnah ni.
Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
9 Aka cueih te pae lah taoe cueih ni, aka dueng te na tukkil atah rhingtuknah a thap ni.
Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
10 BOEIPA hinyahnah tah cueihnah lamhma la om tih aka cim mingnah he yakmingnah la om.
HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
11 Kai rhangneh na khohnin te puh vetih nang hamla hingnah kum khaw a thap ni.
Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
12 Na cueih la na cueih mak atah namah ham ngawn ni. Hmui na yoih atah nang namah long ni na phueih eh.
Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
13 Angvawk nu loh a poeyoek la kawk tih bang khaw ming pawh.
En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
14 Tedae a im thohka neh vangpuei hmuensang kah ngolkhoel dongah ngol.
Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
15 Te vaengah a caehlong a dueng la longpuei ah aka pongpa rhoek te a khue.
för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
16 “Hlangyoe neh lungbuei aka talh tah pahoi ha pah saeh.
»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
17 A tui huen aka tui sak tih yinhnuk buh neh aka hmae,” a ti.
»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»
