Olcueih 9
1 Cueihnah loh a im a sak tih a tung parhih a vueh.
Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;
2 A maeh te a ngawn tih misurtui neh a thoek tih a caboei te a tawn.
Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;
3 Amah kah hula rhoek te a tueih tih, vangpuei hmuensang dangdoe lamkah a khue.
Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:
4 Te phoeiah, “Unim hlangyoe, anih te lungbuei a talh khaw pahoi nong tak saeh.
Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:
5 Halo, ka buh he ang uh lamtah misur ka thoek he o uh.
Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;
6 Hlangyoe te hnoo lamtah hing uh, yakmingnah longpuei te uem uh.
Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.
7 Hmuiyoi aka toel tah amah loh yah a poh tih, halang aka tluung tah amah loh nganboh a yook.
Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.
8 Hmuiyoi te tluung boeh namah m'hmuhuet ve. Aka cueih tah na tluung cakhaw nang n'lungnah ni.
Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.
9 Aka cueih te pae lah taoe cueih ni, aka dueng te na tukkil atah rhingtuknah a thap ni.
Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.
10 BOEIPA hinyahnah tah cueihnah lamhma la om tih aka cim mingnah he yakmingnah la om.
Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;
11 Kai rhangneh na khohnin te puh vetih nang hamla hingnah kum khaw a thap ni.
Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.
12 Na cueih la na cueih mak atah namah ham ngawn ni. Hmui na yoih atah nang namah long ni na phueih eh.
Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.
13 Angvawk nu loh a poeyoek la kawk tih bang khaw ming pawh.
Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;
14 Tedae a im thohka neh vangpuei hmuensang kah ngolkhoel dongah ngol.
Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;
15 Te vaengah a caehlong a dueng la longpuei ah aka pongpa rhoek te a khue.
Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:
16 “Hlangyoe neh lungbuei aka talh tah pahoi ha pah saeh.
Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:
17 A tui huen aka tui sak tih yinhnuk buh neh aka hmae,” a ti.
Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.
