Olcueih 6
1 Ka ca, na hui ham rhi na khang tih kholong ham na kut na tum atah,
Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;
2 Na ka dongkah olthui loh n'hlaeh coeng tih na ka dongkah olthui loh n'khaih.
Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.
3 Te te na saii dongah ka ca aw, na huul uh cakhaw na hui kah kut ah ni na pha hae. Te dongah cet, mawn lamtah na hui hloep laeh.
Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.
4 Na mik te ih sak boeh, na mikkhu te ngam boeh.
Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.
5 Kut dongkah kirhang bangla sayuep kut dongkah vaa bangla namah huul uh laeh.
Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.
6 Kolhnaw aw lunghi taengla cet lah, anih kah khosing ke hmu lamtah cueih van lah.
Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.
7 A taengah rhalboei khaw, rhoiboei khaw, aka taemrhai ham khaw om mai pawh.
Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,
8 Khohal ah a buh te a soepsoei tih cangah ah a caak te a yoep.
Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.
9 Kolhnaw aw me hil nim na yalh vetih na ih lamloh me vaengah nim na thoh ve?
Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?
10 Bet ih, bet ngam, kut poem bet neh na yalh.
Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;
11 Te vaengah na khodaeng te aka cet paitai bangla, na tloelnah loh photling aka bai hlang bangla ha pawk ni.
Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.
12 Aka muen hlang neh boethae hlang tah a ka dongkah olhmaang nen ni a pongpa.
En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;
13 A mik neh a mikhip, a kho neh a thui, a kutdawn neh a thuinuet.
Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;
14 A lungbuei kah a calaak neh a tuetang takuem ah boethae bueng a paem tih, tingtoehnah neh hohmuhnah a khuen.
Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.
15 Te dongah amah kah rhainah loh buengrhuet a thoeng thil vetih hoeihnah om kolla khaem pahoi ni.
Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.
16 He parhuk he BOEIPA loh a thinah tih a hinglu dongah tueilaehkoi khuikah tueilaehkoi parhih tah.
Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:
17 A honghi lai aka ludoeng kah a mik, ommongsitoe kah thii aka long sak kah a kut,
Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;
18 Boethae kopoek aka paem lungbuei, boethae dongla aka yong paitok kho,
Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;
19 A hong kah laipai loh laithae ol a sat tih pacaboeina lakli ah tingtoehnah la a khuen.
Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.
20 Ka ca, na pa kah olpaek te kueinah lamtah na nu kah olkhueng phap sut boeh.
Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.
21 Na lungbuei ah rhawp hlaengtang lamtah na rhawn ah rhawp laikoeinah lah.
Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;
22 Na caeh vaengah nang m'mawt vetih na yalh vaengah nang te n'tawt ni, na haenghang vaengah nang n'lolmang puei ni.
När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.
23 Olpaek tah hmaithoi ni, olkhueng khaw vangnah ni, thuituennah dongkah toelthamnah khaw hingnah longpuei ni.
Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;
24 Huta thae taeng lamkah neh kholong nu ol hnal lamloh nang aka ngaithuen ham ni.
På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.
25 A sakthen te na thinko nen khaw nai boeh, a mikkhu neh nang te n'hloih boel saeh.
Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.
26 Pumyoi nu tah buh hluem ham ni, tedae hlang yuu loh hinglu phutlo khaw a hoem.
Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.
27 Hlang kah a rhang dongah hmai a poep lalah a himbai te hoeh mahpawt a?
Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?
28 Hlang pakhat te hmai-alh dongah a caeh lalah a kho te duih mahpawt a?
Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?
29 A hui kah yuu te aka kun thil tih aka ben tah pakhat khaw hmil tangloeng mahpawh.
Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.
30 A hinglu kah a lamlum dip sak hamla a huen atah hlanghuen te hlang loh hnoelrhoeng mahpawt a?
Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;
31 A hmuh uh atah a pueh parhih la a sah saeh lamtah a im kah a boei a rhaeng te boeih a phai saeh.
Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.
32 Lungbuei aka talh huta tah samphaih, a hinglu aka phae long ni te te a saii.
Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.
33 Tlohtat neh yah a dong vetih anih kokhahnah te hmata mahpawh.
Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.
34 Phulohnah khohnin ah a va kah kosi neh thatlainah dongah lungma ti mahpawh.
Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;
35 A mikhmuh kah tlansum pakhat khaw khuen pah pawt vetih kapbaih yet cakhaw huem pah mahpawh.
Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.
